I USA finns det runt 10 000 fonder. I Europa ungefär fyra gånger så många. Ur fondbolagens perspektiv är det dyrt och krångligt. För spararna är det många gånger svårt att välja. Mikael Wickbom, försäljningschef Catella Fondförvaltning, hör till dem som tycker att det finns för många fonder i Europa för att det ska vara hållbart på sikt.

– Det är ett problem i branschen, alla önskar egentligen att antalet ska minska lite.

Mikael Wickbom pekar på att regelverket gjort det svårt att stänga och slå ihop fonder. Men ett snart ett år gammalt direktiv har underlättat processen. De nya EU-gemensamma fondreglerna UCITS IV gäller i Sverige från 1 augusti 2011. Som siffran antyder är det inte det första direktivet, vars förkortning står för ”Undertakings for Collective Investments in Transferable Securities”, och troligen inte heller det sista. Men denna gång finns det en del intressanta förändringar för både fondbolagen och deras kunder.

E n sådan förändring är att det är lättare att lägga ned eller slå ihop fonder. Det finns inte heller något krav på att fonder som läggs ihop ska ha samma inriktning, det går alltså utmärkt att slå ihop en svensk aktiefond med en utländsk, eller en aktiefond med en räntefond. Motivet till att göra så kan vara att en fond är för liten för att vara lönsam eller att förvaltningen blir effektivare. Ett färskt exempel är Swedbank Roburs fem gamla allemansfonder som under april i år slogs samman till en – Allemansfond Komplett. Samtidigt ändrades placeringsinriktningen, det är fortfarande en aktiefond men nu har förvaltarteamet möjlighet att köpa aktier på tillväxtmarknader och i övriga Norden. Normalläget är numera 35 procent svenska aktier och 65 procent utländska. Tidigare var fördelningen ungefär tvärtom, fast utan tillväxtmarknader. I samband med omställningen gjordes bland annat större köp i Novo Nordisk, Statoil och Yara. Samtidigt såldes aktier i Nordea, Volvo och Telia Sonera. Men något som inte förändras är den årliga förvaltningsavgiften, den är fortfarande 1,4 procent. Tanken är dock att den nya betydligt större fonden, drygt 40 miljarder kronor, ska prestera bättre än sina föregångare.

– Fonden lämnar det man brukar kalla indexkramandet. Målet är att ge en avkastning som över tid och efter avgift slår jämförelseindex med 2 procent, sade Pär Bäckman, informationschef hos Swedbank Robur, till Svenska Dagbladet tidigare i vår.

Swedbank Robur är med sina 700 miljarder kronor i förvaltat kapital, inklusive diskretionära mandat, i särklass störst av de svenska fondbolagen. Planen är att under 2012 slå samman ett tjugotal snarlika fonder för att få ett enklare och tydligare produkterbjudande. Samtidigt startas nya fondvarianter där valet av tillgångar, allokeringen, är det viktigaste. Nyligen lanserades även tre börsnoterade fonder, ETF. Swedbank Robur har även förändrat sättet att arbeta. Nu är det en tydlig uppdelning mellan alfa och beta. Förstnämnda handlar om att skapa avkastning utöver index genom aktiv förvaltning och det sistnämnda är passiv indexförvaltning. Dessutom finns grupper inom organisationen som arbetar med allokering och fondurval. Kursomläggningen betyder att antalet förvaltare har minskat något de senaste åren.

Swedbank Robur är inte ensamma om att städa i fondsortimentet. Kollegan SEB Fonder, som förvaltar 280 miljarder kronor, arbetar löpande med att lägga ned och slå ihop fonder. Många gånger handlar det om små fonder med liknande inriktning. Ett dussin fonder har hittills fått stryka på foten. Exempelvis har SEB Internetfond slagits ihop med SEB Teknologifond. SEB Cancerfonden har lagts ned och ersatts med en strukturerad produkt.

Kombinationen fler indexfonder och fler alternativfonder har lett till en krympande förvaltningsorganisation även hos SEB. Samtidigt läggs sedan i februari i år mer krut på att erbjuda kunderna bra fonder som väljs ut bland bankens egna samt externt förvaltade fonder. Totalt finns det 61 fonder i det utvalda sortimentet varav 25 är externt förvaltade: 20 som säljs med förvaltarens eget varumärke och fem fonder som säljs under SEB:s varumärke men förvaltas av ett annat bolag, ”white labelling”.

– Vår strategi är att inte bara distribuera SEB:s fonder utan vi har ett helhetserbjudande med både interna och externa fonder, säger Peter Dahlgren, ansvarig för sparande på SEB.

Nordea, som förvaltar 225 miljarder kronor på den svenska marknaden, har stängt sina egenförvaltade hedgefonder European Equity Hedge och Nordic Equity Hedge och ersatt dem med externt förvaltade hedgefonder. Dessutom har fyra aktiefonder med lite smalare placeringsinriktning lags ned. Och helt gäng nya fonder har startats, bland annat en bostadsobligationsfond och en aktiefond inriktad på Brasilien. Precis som SEB har Nordea flera fonder som förvaltas av externa förvaltare men i Nordeas namn.

Handelsbanken har inte stängt några fonder hittills men planerar ett antal sammanslagningar både på den svenska marknaden och över landgränserna. Däremot har banken, som också är ägare till Xact Fonder, den största aktören när det gäller börsnoterade fonder i Norden, startat tolv nya fonder. Av dessa är fyra ETF:er med inriktning på Kina, obligationer, kortränta och oljeservicebolag. Två är indexfonder: MSCI USA och OMXSB, svenska småbolag. Precis som de flesta andra storbankskollegor har även Handelsbanken numera fonder som innehåller flera tillgångsslag.

Bland de mindre och medelstora fondbolagen som Affärsvärlden har kontaktat är det bara Carnegie som har fusionerat några fonder: tre småfonder som numera ingår i Strategifonden. Catella planerar dock att minska antalet fonder från 18 till 12 och arbetet pågår med att slå ihop fonder som är för små. Enligt Mikael Wickbom på Catella är den interna ambitionen att fondförmögenheten ska vara minst 300 miljoner kronor, när fonden varit i gång ett tag. Och även Catella har startat nya fonder, fyra stycken sedan december 2010.

De nio fondbolag som har svarat på ­Affärs­världens frågor har tillsammans 561 fonder. Av dessa ska minst 50 slås samman med andra fonder eller stängas helt. De flesta av dessa fonder finns hos storbankerna, vilket inte är så konstigt med tanke på att de varit med längst, har flest kunder och störst administration.

En annan viktig förändring med UCITS IV är att det är mycket lättare att ändra inriktning på en fond. Tidigare var det i princip omöjligt. Ett exempel på ändrad förvaltningsinriktning är Carnegie Strategifond som nu adderat företagsobligationer till tidigare strategin att köpa värdeaktier med hög direktavkastning. (Läs mer om Carnegie Strategifond i förvaltarintervjun på sidan 52.)

I andra länder är det vanligt att fonder har olika andelsklasser för olika typer av kunder, med avvikande avgifter och villkor. Ett bolag som sedan länge har flera andelsklasser är schweiziska Pictet. För fonden Pictet Water, som investerar i vattenrelaterade bolag runt om i världen, är den årliga förvaltningsavgiften 0,8 procent för institutionella placerare som köper för egen räkning. Men då måste de investera minst 1 miljon euro. För privatpersoner är avgiften däremot 1,6 procent – utan krav på minsta kapitalinsats. Dessutom finns det ytterligare en klass som är reserverad för privata investerare som köper fonden via Pictets officiella distributionsnätverk utomlands, det vill säga utanför Schweiz. Förvaltningsavgiften för dessa andelar är 2,3 procent. Att införa andelar med olika avgifter även i svenska fonder kan vara bra information för investerarna.

– Det ökar transparensen. Det är klart och tydligt och inget man kan trixa med, villkoren för de olika andelsklasserna står i fondbestämmelserna, säger Henrik Lindquist, vd Enter Fonder.

Det går också bra att ha andelar i olika valutor anpassade för investerare i olika länder. Eller om så önskas speciella utdelningsandelar avsedda för exempelvis stiftelser. Något som nu kan bli aktuellt för svenska fonder. Skattereglerna för fondbolagen har nämligen ändrats så att det för många fonder inte längre är möjligt att ge utdelning.

– De flesta fonder kommer att bli icke utdelande. Det är en konsekvens av att skattesituationen för fonderna förändras, säger Henrik Lindquist.

Utländska fondbolag har länge funnits på den svenska marknaden, som norska Odin och Skagen. Med de nya fondreglerna är tanken att det ska bli lättare att marknads­föra och sälja fonder inom EU. En utveckling som bland annat välkomnas av SEB.

– Vi distribuerar fonder i hela Europa, Asien och Latinamerika. Det blir enklare för oss när det blir en enhetlig standard, så vi ser väldigt positivt på det. Vi kan samordna våra fondbolag på olika sätt, säger Peter Dahlgren på SEB.

Men fortfarande finns grus i maskineriet i form av de olika ländernas skattelagstiftning. I Norden beskattas exempelvis kapitalvinster och utdelningar med samma skattesats. Så är det inte i Storbritannien och flera andra europeiska länder. Men det finns också skillnader mellan länderna beträffande fondkonstruktion, som de luxemburgska SICAV:erna, vilket enkelt förklarat är ett fondbolag med rörligt aktiekapital. Det är en form som uppskattas av bolagen och är en förklaring till att den största andelen UCITS-fonder finns registrerade just i Luxemburg.

– Där har man gjort till affärsidé att erbjuda lösningar för de hinder du möter med att sälja din förvaltning på flera europeiska marknader, säger Mikael Wickbom.

Nordea tillhör dem som har utnyttjat de nya reglerna till att öppna gamla Luxemburgfonder även för svenska sparare. Numera blir görs detta direkt, när en Luxem­burgbaserad fond startas blir den omedelbart öppen för samtliga nordiska länder.

Henrik Lindquist på Enter Fonder är inte övertygad om att fondernas geografiska hemvist har så stor betydelse när det gäller konkurrensen.

– Jag tror inte att konkurrensen ändras beroende på var man sätter upp sina fonder, eller var den juridiska personen har sin hemvist. Det handlar mer om att leverera kundnytta, säger han.

Det är inte bara skatterna som kan ställa till med problem. Ska fondexporten ske friktionsfritt över gränserna behöver även fastställandet av värdet per fondandel, NAV, samordnas internationellt och bli likformigt. Som det är i dag har Sverige en egen rutin.

– På den svenska marknaden innebär det att kunden har en fördel, eftersom fondbolagen tar en viss risk i och med att man säljer externa fonder med annat likvidschema än daglig NAV, säger Peter Dahlgren.

Förra året infördes också EU-anpassade regler som gör att Finansinspektionen ökat sin tillsyn. Något som också får effekt för fondbolagen i form av högre kostnader, särskilt för de små.

– Det är helt klart en oproportionerligt hög belastning för de mindre fondbolagen. Det är en tung börda att bära, säger Henrik Lindquist.

Redan förra våren tröttnade hedgefondförvaltaren Harald Lundén på den växande administrativa bördan och beslöt att avveckla sin fond Eikos. Troligen får han efterföljare, inte minst vid nästa större börsnedgång. En annan konsekvens är att de ökade kraven gör det betydligt svårare att starta nya små fondbolag.

– Det ställs helt andra krav på transparens, regelefterlevnad, system, compliance och juristhjälp, så det blir en ganska stor kostnadsmassa att dra runt från dag ett, säger Mikael Wickbom.

Myndigheterna gör ingen skillnad på små och stora bolag i dessa frågor. Inte heller upplevs det vara någon skillnad utifrån risknivån i fonderna. En aktiefond som inte använder sig av derivat eller belåning lever med samma krav som en sofistikerad hedgefond. Även om tanken är att spararna ska skyddas från fondhaverier kan konsekvensen bli att de i stället får sämre avkastning. Historiken visar att det ofta är just små nystartade fonder som presterar bäst.

– Trots allt är detta en bransch där utvecklingen har drivits av att någon hittat smarta alternativ och börjat konkurrera med stora etablerade aktörer. Det är viktigt att inte den innovationskraften försvinner, säger Mikael Wickbom.

Men som det brukar vara finns det även två sidor av detta mynt. Om regelbördan är dyr att hantera för mindre bolag kan det vara lättare för stora aktörer som SEB att leva med kostnaderna.

– För oss som är en stor spelare är det snarare en konkurrensfördel eftersom vi redan har en kvalitativ process och hög nivå på riskkontrollen, säger Peter Dahlgren.

Det återstår att se om det blir färre fonder i Europa framöver. På den svenska marknaden har utvecklingen varit den motsatta de senaste sju åren. AMF Fonder presenterade nyligen en undersökning som visade att antalet fonder som är tillgängliga för svenska privatpersoner ökat med 16 procent till 2?389 under åren 2005 till 2011. Lite förvånande har även snittavgifterna för alla fondkategorier stigit över tiden, från 1,31 till 1,39 procent. Än så länge verkar det inte vara något fel på fondbolagens uppfinningsrikedom.