Det är aldrig lätt att vara investerare och särskilt inte i tider som dessa. Vad ska man köpa? Aktier som brukar falla tungt när vins­terna dyker? Statspapper med negativ realränta? Ett hus på den krackelerande svenska bomarknaden? Ett tydligt tecken på att det är dags att fokusera på ”return of money” i stället för ”return on money” illustreras av att vissa tyska och schweiziska statspapper nu säljs med negativ nominell ränta, det vill säga investerarna betalar staterna för att dessa ska ta emot pengarna och förvara dem.

Tillhör man det mer pessimistiska lägret som tror på lägre börskurser framöver är frågan alltså var kapitalet ska parkeras till dess börsen framstår som mer attraktiv. Vi talar om en investeringshorisont på sex månader till ett år. Ett alternativ är att spekulera i att börsen faller, men det riskerar att bli en skakig resa. Den amerikanske centralbankschefen Ben Bernanke kan slå till med likviditetsoperationer vilken dag som helst och då kan det bli kortsiktigt börsjubel.

Problemet i dag är att efterfrågan på många typer av säkra investeringar har blivit så stor att de kanske inte är så säkra längre. Ta guld i fysisk form, något av alla säkra hamnars urmoder i investerarkretsar. I det riktigt långa perspektivet, sedan drygt 200 år tillbaka, har guldet i princip bara givit skydd mot inflationen. Den reala avkastningen är nära noll. Under enstaka kortare perioder har dock guldet avvikit från denna trend. En sådan var i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet då guldet rusade. En annan är nu.

Det senaste decenniet har guldpriset stigit med omkring 400 procent, vida över inflationstakten. Guldets långsiktiga trend är på många sätt lik den för amerikanska huspriser. Det svänger lite upp– och sedan lite ner, men i slutänden går det ingenstans. Givet guldets starka utveckling under de senaste åren ligger det redan mycket inflation i guldpriset och frågan är hur bra skydd guldet egentligen ger på nuvarande nivåer. Det känns hur som helst väl spekulativt för en konservativ placerare.

Medan inflationen alltjämt är låg, 1,3 procent i Sverige senast, är förmodligen korta statspapper i stabila länder som Sverige det tryggaste alternativet för att kortsiktigt bevara sitt kapital. Visst kan realräntan i en del fall bli svagt negativ, men i somliga lägen kanske man får finna sig i att garanterat förlora 1 procent i stället för att riskera att förlora 20 eller 30 procent på börsen om krisen förvärras.

En mer spekulativ variant är att köpa statspapper i något annat land, förslagsvis ett vars växel­kurs kan stärkas mot kronan. Undertecknad har exempelvis placerat sitt magra PPM-kapital i fonden BL – Bond Dollar. Den steg nästan 10 procent i fjol och hittills i år är den upp nästan 8 procent i kronor räknat. Det är en sorts spekulation i en förvärrad eurokris där placerarna kommer söka sig till en tryggare hamn, den amerikanska dollarn. Att investerarna resonerar så blev tydligt under finanskrisen 2008–2009 då dollarn, trots att USA var krisens epicentrum, stärktes från under 6 kronor till över 9 kronor på kort tid (se diagram). Och samma sak före­faller ske igen, om än i något lugnare takt. Dollarn har sedan slutet av april i fjol rört sig från 6 kronor till nuvarande dryga 7 kronor i takt med att oron över läget i euro­zonen ökat.

En annan möjlighet är att placera kapitalet i en bra hedgefond. I mitten av februari lyfte vi fram fem stycken som historiskt har genererat god avkastning till kontrollerad risk. Tabellen intill visar hur de har lyckats från årsskiftet och fram till den 31 maj samt under maj månad då börsen backade med nära 8 procent. Vi har lagt till en fond som uppfyller kriterierna, men som inte kom med i den förra sammanställningen. Det är Alcur som sedan starten i januari 2007 avkastat nästan 39 procent med mycket liten risk. Sharpekvoten (ett mått på risk och avkastning som används för att jämföra förvaltare, ju högre desto bättre) är fina 2,4. Tabellen visar att hedgefonderna generellt klarat sig bra såväl i år som under maj. För placerare som bara tillfälligt parkerar sitt kapital i hedgefonder i väntan på lägre börskurser är det viktigt att tänka på hur ofta det är handel i fonderna så att kapitalet inte blir inlåst.

Investerare som tycker att hedgefonder med bra track-record är för trista och som inte vill avstå de ofta höga avgifterna till förvaltaren kan försöka göra det bättre själva. Kanske genom att ta rygg på Affärsvärldens korta portfölj?