"Jag är övertygad om alla inblandade, både arbetsgivare och arbetstagare, är helt överens om att finns väldigt betydande fördelar med längre avtalsperioder. Jag tror att vore bra med bra med treåriga avtal, som vi har haft tidigare, ur både konkurrenssynpunkt och för att få längre planeringshorisont", säger han.

Han tillägger att avtalsperiodens längd givetvis hänger samman med innehållet, där måttliga löneökningar är en förutsättning för längre avtal.

"Vi måste ha väldigt måttliga löneökningar när produktionstillväxten i industrin mattas av från väldigt låga nivåer och riskerar att bli negativ", säger Anders Weihe.

Han ger inte mycket för argumentet att det är bra med korta löneavtal i ett osäkert ekonomiskt läge.

"Jag tror inte att man får bättre utfall i vare sig löneökningsfrågorna eller sysselsättningen genom väldigt korta, och därmed mer oförutsägbara, avtal. Det vore bra för alla med längre avtal som ger en längre planeringshorisont", säger han.

Anders Weihe säger vidare att det ekonomiska läget ett tag såg bättre ut, men att det nu åter ser bekymmersamt ut.

"Till följd av skuldkrisen i både Europa och USA ser vi en avmattning på alla marknader, även på den svenska hemmamarknaden, eftersom den globala ekonomin är så sammankopplad. Då spelar det ingen roll hur de svenska statsfinanserna ser ut eftersom vi är så exceptionellt beroende av utlandet. Vi påverkas direkt vare sig vi vill eller inte", säger han.

Teknikföretagen ser många problem framöver med hanteringen av budgetunderskott och statsskulder i både USA och Europa.

"Det finns få ljuspunkter, men en hel del risker på nedsidan", säger Anders Weihe.

Han tillägger att en fråga är hur pass gemensam parternas verklighetsbild kommer att vara inför avtalsrörelsen. I förra höstens upptakt till den senaste avtalsrörelsen skilde sig verklighetsbilden kraftigt åt, vilket såväl fack som arbetsgivare i efterhand sett som ett problem, enligt Anders Weihe.

Han vänder sig vidare kraftigt emot resonemangen om att Sverige bör bidra till minskade globala obalanser genom att i praktiken försämra konkurrenskraften.

"Att det vore en fördel att försämra konkurrenskraften i de länder som fortfarande har en rimlig konkurrenskraft är ett resonemang som vi är väldigt avvisande till. Det är helt bakvänt att det skulle finnas någon fördel med att bli som de som är sämre, men den sortens tankegångar finns ju", säger han.

Anders Weihe säger också att industrins normering i "allt väsenligt" fungerade bra i den förra avtalsrörelsen, efter att alla från LO inledningsvis inte ville acceptera industrinormen.

"Jag tror det bland annat hänger samman med att industrinormen blev lite för hög i förhållande till den ekonomiska utvecklingen och i synnerhet till den förväntade ekonomiska utvecklingen", säger han.