Räntehandlarna måste gnugga sig både en och två gånger i ögonen när de betraktar prisbilden på svenska bostadsobligationer. Räntorna på de svenska bostadspapperen är nämligen skyhöga.

När den internationella kreditkrisen blommade ut på allvar under hösten 2007 och våren 2008 steg marknadsräntorna på alla typer av värdepapper, och räntan på bostadsobligationer ännu mer. Men trots att det allmänna ränteläget kommit ned igen under senvåren och sommaren har räntan på svenska bostadsobligationer inte följt med.

På marknaden brukar prisläget anges i hur mycket högre räntan på den mer riskfyllda bostadsobligationen är än räntan på en statsobligation. I juli var avståndet - "spreaden" på finanssvengelska - större än 1 procentenhet och på den högsta nivån sedan finanskrisen i början av 1990-talet. Eftersom räntenivåerna i absoluta tal var mycket högre då, är den relativa skillnaden större nu och räntenivån faktiskt högre än vid bankkrisen.

1 procentenhet kan verka lite, men det här handlar om obligationer med högsta kreditvärdighet som normalt bara handlas till runt 0,5 procent över statsobligationsräntan. Enligt Jonny Sylvén, ränteanalytiker på Swedbank och specialiserad på bostadsobligationer, beror prisfallet/ränteuppgången främst på den internationella kreditkrisen och en efterföljande misstro mot allt som heter bostadsobligationer.

- Vi befinner oss i en väldigt speciell situation. Jag upplever inte nuvarande kreditspreadar som en avspegling av kvaliteten på de underliggande tillgångarna. Det finns ju ingen som tror att svenska bostadslåntagare ska få några större problem med att betala sina räntor, säger han.

- I dag får man betala mer för bostadsobligationer än att låna till ett företag, som i allmänhet borde innebära en större risk. Det upplever inte jag som ett rimligt tillstånd.

En konsekvens av isärspreadningen är att bankernas och bolåneinstitutens upplåningskostnader ökar, vilket i sin tur spiller över på enskilda låntagare som får betala högre räntor. Bakgrunden till de nuvarande snabbt höjda svenska bostadsräntorna är alltså inte bara en spegling av det allmänna ränteläget, och Riksbankens agerande, utan också av denna priseffekt på obligationsmarknaden.

En annan konsekvens av spreadökningen är att de som äger obligationerna noterar värdefall, förluster som måste tas över resultaträkningarna och försämrar lönsamheten. Svenska försäkringsbolag är näst största ägarkategori i SCB-statistiken med cirka 25 procent av stocken. Detta är alltså förluster som de svenska försäkringsbolagen ska lägga till minusposter på sina ännu mer plågade aktieportföljer. De svenska bankerna, som alltid ställer upp och köper bostadsobligationer, har ökat sin andel till nästan samma nivå.

Men det är inte portföljförlusterna som, enligt Jonny Sylvén, är det man bör vara mest oroad över.

- Det man är lite orolig för är om någon fond eller annan investerare har tagit ett bett på att spreadarna ska gå ihop. I början av sommaren var det många som trodde på ihopspreadning, men sedan har de ju bara ökat ytterligare. Med sådana oväntade rörelser kan effekterna bli mycket stora. Det var ju för övrigt ett sådant bet som sänkte Long Term Capital Management, säger han.

Priserna avspeglar till och med en rädsla för de utgivande bankernas finansiella status. Såväl SEB:s som Swedbanks obligationer handlas några punkter högre än konkurrenternas, sannolikt på grund av att dessa båda banker har omfattande engagemang i Baltikum, vilket uppfattas som farligt inte minst av utländska aktörer.

De svenska bostadsobligationerna har annars alla högsta betyg hos kreditvärderingsinstituten. Detta kanske inte signalerar så värst mycket stabilitet, med tanke på att flera kollapsade amerikanska bostadsobligationer också åtnjöt samma toppbetyg. Men skillnaderna är flera. Vid sidan av den bättre hälsan bland svenska bostadslåntagare, är de svenska obligationerna konstruerade på ett annat sätt, där obligationerna finns i respektive bolags balansräkning och skyddas av tillgångar i själva bolaget. I flera av de amerikanska bostadsobligationerna finns inte denna säkerhetsspärr.

I en internationell jämförelse är fallet för svenska bostadsobligationer ändå litet. I USA har priserna för vissa bostadsobligationer tappat tiotals procent i värde. I Europa har värdena också fallit, men där har prisbilden för flera instrument varit svårtydd till följd av att handeln under stora perioder har legat nere.

De svenska bostadsobligationerna är däremot mycket likvida och har en kontinuerlig prisbild. Handeln har också, med några få undantag, flutit väl genom kreditkrisen. Likviditeten har i någon mån till och med bidragit till prisfallet.

En del av prisfallet och de ökade spreadarna beror nämligen på att utländska investerare sålt ut svenska bostadspapper. Enligt uppgifter från SCB som Swedbank har analyserat noterades under slutet av 2007 och början av 2008 stora nedgångar i utländska investerares ägande av svenska bostadsobligationer. Statistiken visar bara flödena till och med första kvartalet i år, men det finns skäl att anta att de utländska utförsäljningarna har fortsatt.

Utlänningar seglade under det senaste decenniet upp som den största gruppen ägare av svenska bostadsobligationer. Från 1997 till 2007 gick utlandsandelen från under 15 procent till som mest över 40. Vid sista kvartalet var andelen nere under 30 procent igen.

Jonny Sylvén beskriver oron på den internationella obligationsmarknaden generellt som fortsatt hög, vilket bidragit till situationen med fortsatt press på stora delar av räntemarknaden.

- Tidigare har man trott att banker och andra som gjort stora nedskrivningar av räntepapper, skulle kunna vinna tillbaka en hel del av förlusterna när obligationerna löper ut. Att värdena på de underliggande tillgångarna skulle vara mycket större än de låga priserna gett uttryck för. Nu har det utvecklats en oro för att det kan bli svårt och enormt dyrt att omfinansiera lånen, vilket kan tala för att de enorma nedskrivningarna trots allt speglar kostnaden, säger Jonny Sylvén.

- Vi har ju ett exceptionellt läge i världen med både en kreditkris och tecken på stagflation. Risken finns att de åtgärder som centralbankerna nu genomför för att rädda banksektorn och gjuta liv i ekonomin inte får någon effekt. Detta eftersom bankerna - helt riktigt - använder de lägre låneräntorna från centralbanken för att höja sin egen lönsamhet. Därmed får vi en situation där centralbankens räntesänkningar inte slår igenom hos konsumenterna, vilket riskerar att förlänga och fördjupa konjunkturnedgången.