När britterna förra torsdagen satte stopp för blankarna följde amerikanerna strax efter. Sedan har liknande stopp införts i ett tiotal länder, bland annat i Frankrike, Tyskland, Italien, Australien och Nya Zeeland. Schweiz, Irland och Kanada har också infört liknande stoppregler.

De nordiska länderna har än så länge valt att stå utanför den nya retro-trenden att peka ut spekulanter som vill blanka aktier som näst intill brottsliga. Det medför att konsekvenserna kan bli stora för inte minst svenska finans- och bankbolag. För i brist på bytesobjekt på hemmaplan får världens finanshajar ta sikte på andra områden, som den svenska börsen. De svenska bankaktierna ligger närmast i näringskedjan.

Så nu börjar det uppenbarligen osa en smula katt också här hemma.

Beskeden från Finansinspektionen under de senaste dagarna har varit glidande på en skala som mer och mer närmar sig förbudstanken. Från ett blankt nej till blankningsförbud i fredags till tisdagens uttalande om att myndigheten ”Bevakar blankning av aktier”.

Myndighetens ansvariga, enhetschefen Linda Hedvall, säger nu att det inte "i dagsläget” är aktuellt att införa blankningsförbud, men att det redan nu finns möjlighet att straffa den som ägnar sig kursmanipulationer.

Beskeden är av allt att döma ett sätt att flagga för att möjligheten att stoppa blankning finns med i arsenalen av verktyg som de finansiella myndigheterna nu på allvar räknar med kan bli aktuella.

Den som tror att ett förbud kräver en omständlig lagstiftning med godkännande av riksdagen får också tänka om. Regeringen kan av allt att döma meddela en stopplagstiftning som gäller med omedelbar verkan, precis på samma sätt som olika hål i skattelagstiftningen har täppts till genom åren.

Återstår frågan om ett blankningsförbud är vettigt?

De nya reglerna som har utfärdats i all världens mäktigaste ekonomier har egentligen bara en fördel. Den är ”gratis” för ländernas myndigheter till skillnad från alla andra räddningspaket som slukar miljard efter miljard.

Argumenten mot ett förbud är fler. Inte minst centrala myndigheter som Riksbanken och Stockholmsbörsen har genom åren hyllat blankning av aktier. Argumentet är att affärerna förbättrar prisbildningen på börsen.

För att förbjuda blankning av aktier kan liknas med den som skjuter budbäraren som kommer med dåliga nyheter. Det kan också liknas vid de prisstopp som under höginflationstiden i Sverige på 1980-talet infördes för att hejda inflationen. Konsekvensen blev bara att prishöjningarna dämdes upp och kom ryckvis. Så sanningen är den att aktier som är på väg nedåt inte kan hejdas av att blankning förbjuds. Ett idiotstopp betyder i stället bara att kursfallet tillfälligt kan hejdas, kanske en vecka eller som mest någon månad.

Blankningsdebatten är inte ny, om nu någon trodde det. Vid botten av den förra lågkonjunkturen, 2002, debatterades den flitigt både i Sverige och i Storbritannien. Blankarna fick, då som nu, oförskyllt spela rollen som syndabockar för det långvariga börsfallet.