De amerikanska biltillverkarnas försäljningssiffror i september som redovisades på onsdagen var inget annat än katastrofala. Fords försäljning rasade med 34 procent, Chryslers försäljning minskade med 33 procent och General Motors försäljning backade med nästan 16 procent. Bakom den sistnämndas relativa framgång låg rejäla rabatter till kunderna.

Faktorerna bakom de usla försäljningssiffrorna är flera. Den skakiga kreditmarknaden, den försvagade arbetsmarknaden, de höga bensinpriserna, krisen på husmarknaden och hushållens svaga balansräkningar.

För en industri som hankat sig fram med tunga skuldbördor under de senaste åren ser den nuvarande lågkonjunkturen ut att bli ett verkligt stålbad. Det har politikerna insett.

I mitten av september klubbades preliminärt ett lån på 25 miljarder dollar från den amerikanska kongressen till biltillverkarna i Michigan. Lånet godkändes häromdagen av president Bush. Lånet, med hälften så låg ränta som den bolagen får betala på marknaden, ska gå till investeringar i ny teknologi, men framstår mer som en förtäckt räddningsaktion.

Ändrade redovisningsregler tvingade biltillverkarna att under 2006 ta upp eventuella underskott i sina pensionsfonder i balansräkningen. Tillsammans med den senaste tidens brakförluster har detta inneburit att General Motors och Ford idag har ett negativt eget kapital.

I General Motors senaste rapport kunde aktieägarna läsa om ett ”stockholders deficit” på hela 57 miljarder dollar. Hos Ford uppgick det egna kapitalet till -1,7 miljarder dollar.

Med dessa siffror framför ögonen är det inte förvånande att General Motors och Ford tillhör de amerikanska storföretag där det kostar mest att försäkra sig mot inställda betalningar på kreditmarknaden.

Efter att General Motors rapporterat sin brakförlust i början av augusti indikerade prissättningen på CDS-marknaden en 90-procentig sannolikhet att biltillverkaren kommer att tvingas ställa in sina betalningar inom fem år. Situationen är inte mycket bättre för Ford.

Då General Motors och Ford sitter på enorma skulder skulle en kollaps för bolagen kunna skapa ytterligare panik på den redan iskalla kreditmarknaden.

Ett annat orosmoln är Chrysler som private equity-firman Cerberus köpte 80 procent i från tyska Daimler. Affären genomfördes under hösten 2007 och lånefinansierades till stor del genom att ge ut obligationer, obligationer som investmentbankerna hade mycket svårt att sälja på investerare. Innehavarna av dessa lär knappast sova gott om natten idag.

Samtidigt som det finns hopp om att de genomfrusna kredit- och penningmarknaderna ska tina upp med det amerikanska åtgärdspaketet har effekterna av finanskrisen på allvar börjat synas i den reala ekonomin.

I samband med att de usla försäljningssiffrorna för september redovisades på onsdagen sade Fords vd Alan Mulally att utvecklingen under 2009 inte kommer att bli bättre än under 2008. Först 2010 finns hopp om en vändning.

Inför ett 2009 som lär bli ett omtumlande år för den hårt ansatta amerikanska bilindustrin är frågorna många.

Räcker det statliga stödet för att The Big Three inte ska ställa in betalningarna och därmed skapa nytt kaos på kreditmarknaden? Tvingas den amerikanska staten med en ny insats rädda biltillverkarna för att de är ”too big to fail”? Och för svensk del; vad händer med Ford-ägda Volvo PV och General Motors-ägda Saab?

Det enda som är säkert är att på lång sikt behövs något mer radikalt än billiga krediter från staten behövs om de amerikanska biltillverkarna ska överleva.