Onsdagens räntesänkning från flera centralbanker räckte inte för att tina upp interbankmarknaden. Istället har TED-spreaden tagit sig över 400 punkter. Det krävs alltså mer än räntesänkningar för att få igång marknaden.

Grafen nedan visar TED-spreaden. Det är ränteskillnaden mellan amerikanska statspapper med tre månaders löptid, T-bills, och LIBOR-räntan, den ränta som bankerna tar när de lånar till varandra på interbankmarknaden.

En ökad TED-spread ökar innebär det att bankerna vill ha mer betalt för att låna ut till varandra eftersom de inte litar på varandra, utan ser en stor risk att deras konkurrenter ska gå omkull.

I början av 2007, innan finanskrisen bröt ut, behövde bankerna betala mindre än 50 punkter, 0,5 procentenheter, över den amerikanska tremånadersräntan. Att på tre månaders sikt låna ut kapital till en konkurrerande bank ansågs inte vara särskilt mycket mer riskfyllt än att låna ut till den amerikanska staten.

I takt med att finanskrisen förvärrats och banker gått omkull och tvingats räddas har misstron på interbankmarknaden ökat ytterligare. Dagens spread på över 400 punkter är åtta gånger mer än i början av 2007. Detta innebär att marknaden i princip är stängd, och förklarar varför centralbanker världen över tvingats tillföra likviditet till bankerna.

I takt med att bankernas utlåning blir mer restriktiv, konjunkturen försämras och investerarnas riskaptit minskar har kostnaden ökat för bolag som vill finansiera sig genom att sälja företagsobligationer.

Grafen nedan visar spreaden mellan amerikanska företagsobligationer av dålig kvalitet, skräpobligationer, och räntan på amerikanska statsobligationer.

Som synes har kostnaden mer än trefaldigats från cirka 300 punkter för drygt ett år sedan till över 1 000 punkter idag. För många bolag innebär det mycket dyr finansiering eller att de inte lyckas få någon finansiering alls.

Tillsammans med den ekonomiska nedgången kommer detta att leda till att de inställda räntebetalningarna, defaults, kommer att öka rejält. Det innebär stora förluster för obligationsinnehavarna.

Idag ligger andelen lån med inställda betalningar på drygt 3 procent. I de två senaste lågkonjunkturerna nådde de över 10 procent.