Federal Reserve levererade den räntesänkning marknaden hade räknat med, och med ett mjukt uttalande håller den amerikanska centralbanken definitivt dörren på glänt för ytterligare räntesänkningar framöver.
Det framgår av några analytikerkommentarer en stund efter Federal Reserves räntebesked på onsdagskvällen.
"FOMC-uttalandet innehåller en explicit försvagningsbias och givet våra förväntningar om svag ekonomisk statistik framöver tror vi att Fed kommer att sänka fundmålet (styrräntan) igen, till 0,75 procent, den 16 december", skriver John Ryding och Conrad DeQuadros vid RDQ Economics, i ett analysbrev.
"Tonen i uttalandet var mycket mjuk, och vi noterar att inflationsoron har kastats ut genom fönstret och balanserar inte längre tillväxtoron. Även om kommittén kan vara motvillig att sänka räntan ända till noll så utesluter (onsdagens) uttalande definitivt inte ytterligare sänkningar enligt vår bedömning", skriver Mattias Bruér, USA-ekonom på SEB, i ett analysbrev.
Han skriver vidare att givet att USA-ekonomin befinner sig i recession, och att riskerna lutar över mer mot deflation än inflation så kunde det ha varit läge för Fed att gå längre än vad marknaden hade räknat med.
"Många av argumenten mot att sänka fundräntan under 1 procent håller inte", skriver Mattias Bruér.
SEB ser nu betydande nedåtrisker mot deras prognos om att USA:s BNP kommer att sjunka 1,8 procent, omräknat i årstakt, under innevarande kvartal, och att KPI-inflationen mycket väl kan bli negativ i mitten av 2009.
Trots detta håller banken ännu fast vid prognosen om att Fed lämnar räntan oförändrad på 1,0 procent resten av året och 2009, men om ekonomin visar tecken på en djupare recession kommer räntegolvet inte ligga på 1 procent.
Enligt RDQ-ekonomerna är det dock knappast nivån på Feds styrränta som är viktigast, utan snarare storleken på Federal Reserves balansräkning. De konstaterar att balansräkningen har fördubblats, från 900 miljarder dollar till 1.800 miljarder dollar från slutet på augusti till slutet av förra veckan, och det kan ha utvidgats med ytterligare omkring 100 miljarder dollar sedan dess.
Det innebär att den faktiska Fed fundsräntan troligen kommer att ligga klart under 1 procent, närmare de 0,65 procent som Fed betalar institut för överskottsreserver.
"Vi tror inte att räntesänkningen kommer att erbjuda någon meningsfull ekonomisk stimulans, men på marginalen kan det hjälpa till att pressa ned tremånaders Libor-räntan", skriver John Ryding och Conrad DeQuadros.
David Greenlaw och Ted Wieseman på Morgan Stanley tar också upp frågan om att Fed funds i praktiken nu kommer att ligga klart under Feds nya målnivå på 1 procent, och givet att onsdagens uttalande lämnade dörren öppen för ytterligare sänkningar framöver, kanske före nästa Fomc-möte, speglar inte de aktuella noteringarna på Fed fundsterminerna det sannolika utfallet.
Morgan Stanley-ekonomerna tror att vissa bedömare hade hoppats på att Fed skulle ha tagit upp en diskussion om "the zero bound problem", problemet med att styrräntan närmar sig noll, i pressmeddelandet, men av detta syntes inget.
"Det beror delvis på att (Fedchefen Ben) Bernanke och andra Fedledamöter redan har gjort det ganska klart att det inte finns några goda skäl att spara på ammunitionen när fundräntan närmar sig noll. Dessutom har Fed skiftat över till en strategi med kvantitativa lättnader för flera veckor sedan, vilket minskar betydelsen av zero bound-problemet", skriver David Greenlaw och Ted Wieseman.
De tror ändå att 0,5 procent i praktiken kommer att bli golvet för styrräntan, "och vi kommer dit i december". Men de utesluter inte att Fed går hela vägen ner till noll.
Zero boundproblematiken handlar till stor del om att penningmarknadsfonder vid nollränta från Fed inte skulle få någon avkastning för att täcka sina kostnader. Enligt Morgan Stanley-ekonomerna gäller dock detta endast de fonder som placerar exklusivt i korta statspapper, och de har redan tvingats hantera sådana problem under flera månader.
"De flesta penningmarknadsfonder baseras på certifikat eller på Libor, och dessa räntor ligger fortsatt väl över målet för Fed funds. Därför bör problemen med att klara utgifterna vara begränsat till ett relativt litet segment av penningmarknadsfondsuniversum - åtminstone än så länge", skriver David Greenlaw och Ted Wieseman.
