Börsen har fått rejält med luft under vingarna under den senaste veckan. Några positiva makrosiffror, nya redovisningsregler för de amerikanska bankerna och ett stort räddningspaket från IMF är några av faktorerna som fått investerarna att börja jaga risk igen.
Den till viss del positiva makrostatistiken har fått många att tala om att ekonomins andra derivata håller på att bli positiv, det vill säga att försämringstakten inte längre ökar, vilket ses som en anledning att bli mer optimistisk. Att nedgångstakten bromsar in är naturligtvis positivt, men knappast särskilt förvånande efter det brutala fall vi upplevt i världsekonomin under hösten och vintern. Många siffror har kommit ner på så låga nivåer att en fortsatt försämring inte finns på kartan.
Med börsuppgången sätter investerarna i princip sina pengar på att en snabb återhämtning är på gång. Tyvärr framstår inte det som det mest troliga alternativet i dag. Mer troligt är att många makrovariabler under en tid kommer att ligga kvar på låga nivåer och att den ekonomiska återhämtningen dröjer ett tag. När det blir uppenbart för aktieplacerarna lär riskaptiten minska.
Bolidens (3 mån: +160 %, 6 mån: +73 procent, 12 mån: -28 %) förvandling från utskällt nyemissionscase till het råvaruvinnare är ett av de mer tydliga exemplen på aktieplacerarnas humörsvängning. En av faktorerna bakom kursuppgången är vändningen för kopparpriset. Sedan bottennivåerna kring 2 800 dollar strax före nyår har priset lyft med nästan 50 procent till drygt 4 100 dollar.
Uppgången kommer efter ett spektakulärt ras på nära 70 procent från 9 000 dollar till 2 800 dollar. Frågan är om vi bara sett en upprekyl eller om det är den stora vändningen. En faktor som talar för det senare är att den kinesiska industrin åter fått upp ångan. Inköpschefsindex tog sig över 50-nivån i mars, vilket indikerar expansion. Nu återstår bara att se vem som ska köpa det kineserna producerar.
På vinnarlistorna finns bara ett verkstadsbolag, Nibe. På förlorarlistorna är de fler: Munters, Trelleborg, Saab och Lindab. Givet djupet på den ekonomiska nedgång vi befinner oss i är det nästan liten förvånande att inte fler verkstadsbolag trängs på förlorarlistorna.
Citigroup var ute med en rapport om sektorn i veckan vars rubrik, The Worst Quarter Ever?, sammanfattade läget ganska bra inför nästa rapportperiod.
Analytikerna konstaterade bland annat att EV/Sales-multipeln för den europeiska verkstadssektorn nu är i paritet med börsbotten 2002/2003. Skillnaden mellan då och nu är att den lågkonjunkturen var en av de mildaste som skådats och att vi nu befinner oss i den värsta lågkonjunkturen på flera decennier. Även om många av börsens verkstadsbolag fallit en bra bit från toppnivåerna är det svårt att kalla dem fynd på dagens nivåer. Som diagrammet nedan visar är det en bra bit ner till värderingsbotten i början av 1990-talet.
EV/Sales ställer börsvärdet justerat för nettoskuld/nettokassa i förhållande till försäljningen.
Europasnittet ligger strax under 0,7. Var befinner sig de svenska verkstadsbolagen? Tabellen nedan visar EV/Sales och nettomarginal för 20 svenska verkstadsbolag. Snittet på 0,8 ger en premie jämfört med konkurrenterna i Europa.
Av bolagen på listan är det bara Munters, Saab och Haldex som handlas på eller under värderingsbotten på 0,4 från det tidiga 1990-talet. På Hexagon, Atlas Copco och Scania är lönsamhetsförväntningarna mycket högt ställda med Ev/Sales-tal på 1,5, dubbelt upp jämfört med snittet i Europa. Upplagt för besvikelser? Credit Suisse tror det.
Bankens verkstadsteam upprepade sin säljrekommendation på Atlas Copco i veckan med riktkurs 50 kronor. Konsensus räknar med att Atlas Copcos rörelsemarginal ligger på nära 15 procent under de närmaste två åren. Credit Suisse analytiker räknar med att de kommande nio månaderna blir usla för hela verkstadssektorn och att Atlas Copcos rörelsemarginal bottnar på 6,1 procent. För helåret väntas en marginal på 8 procent. Nästa år stiger den till 11 procent. Vem vill köpa det för ett EV/Sales på 1,5?
