För ett år höll den då ännu inte 40-årige hedgefondförvaltaren och grundaren av fondfirman Greenlight, David Einhorn, tal på den årliga Ira Sohn-konferernsen för fondinvesterare i New York. Han förklarade då varför han tyckte att Lehman Brothers var på väg mot undergången.

Den pokerspelande och mycket skärpte Einhorn hade redan i oktober låtit sin fond blanka aktierna i Lehman och Bear Stearns. Reaktionen från bankerna var raseriutbrott och David Einhorn befann sig plötsligt i öppen strid med Lehmanledningen med vd Richard Fuld i spetsen.

Efter en nästan-konkurs i Bear Stearns och en verklig konkurs för Lehman är Einhorns seger total. Därför var det många som slöt upp när David Einhorn talade på samma konferens i år. Och de blev inte besvikna.

David Einhorn började med att såga myndigheternas agerande under perioden mellan haverierna i Bear Stearns våren 2008 och Lehmans på hösten.

”Bortset från frågan om Lehman skulle ha räddats eller inte, den verkliga frågan är: varför gjordes inte mer mellan Bear Stearns bailout och Lehmans död för att skydda systemet från den risk som Lehman uppenbarligen utgjorde?”

”Myndigheterna ville inte bli ansvariga för att gripa in och orsaka förluster till Lehmans aktieägare. I stället väntade de och hoppades. Hopp är en vacker mänsklig känsla, men den utgör ingen bra regeringspolitik.”

David Einhorn anser att den nuvarande Obama-administrationens politik är lika usel som föregångaren, och att den nuvarande strategin bara är en fortsättning av den tidigare.

”Grundstrategin tycks vara att föra oss tillbaka till 2006 genom att trycka upp tillgångspriser och åter blåsa upp den spruckna kreditbubblan, understödja fordringsägare och aktieägare, och försena välbehövliga bank-rekapitaliseringar, medan man väntar på en ekonomisk återhämtning.”

Einhorn argumenterar för att bankerna måste gå in och mer aktivt omförhandla lånen med sina kunder. Och vara beredda på att ta enorma förluster, större än vi har sett hittills. För att kunna absorbera förlusterna som skulle uppstå förordar han en väg som varken regering eller bankerna själva har velat – massiv konvertering av skulder till aktier.

”De flesta av de stora bankerna har massor av skulder som inte utgörs av inlåning, som kan konverteras till eget kapital, såsom behövs, för att göra bankerna ordentligt kapitaliserade utan att skattebetalarna behöver stoppa in mer pengar. Huvudopponenterna till konverteringar är, naturligtvis, bankaktieägare som inte vill bli utspädda och obligationsägare som skulle föredra att bli utköpta av kolossala regeringsprogram.”

David Einhorn är heller inte särskilt övertygad av de ”stress test” som de amerikanska myndigheterna offentliggjorde härom månaden, och som har bidragit till att skicka upp aktiekurser för bankaktier världen över.

”Om [skämtprogrammet] Saturday Night Live kunde räkna ut att bankernas stress test var en bluff, är det sannolikt att ingen annan blev lurad heller. Testet var designat för att bankerna skulle ”passera” det, och regelmyndigheterna omförhandlade betygen på ett sätt som inte ens min gymnasielärare i Engelska skulle köpa. Att berätta för alla att banker är sunda är långtifrån lika bra som att faktiskt rekapitalisera dem.”

Längre fram i talet sågade David Einhorn också Obamaadministrationens finans- och penningpolitik, dess hantering av konkursen i Chrysler och räddning av försäkringsbolaget AIG.

Därefter berättade han om Greenlights senaste blankningscase, kreditvärderingsinstitutet Moody’s aktie.

”Om din produkt är en godkänt-stämpel vars högsta betyg är en förbannelse för dem som får det, då har du problem. Moody’s säger att det har enorma incitament att göra ett bra jobb med kreditbetygen eftersom de är företagets varumärke. Föreställ er själva som chef för Moody’s för tio år sedan. Om ert mål var att förstöra varumärket, skulle ni ha agerat annorlunda?”

”Sanningen är att ingen jag känner köper eller använder Moody’s kreditbetyg för att de tror på varumärket. De använder dem för att de är en del av ett regeringsskapat oligopol och, ofta, för att de måste enligt lagen. Som en klassisk oligopolist tjänar Moody’s ytterst höga marginaler medan det ägnar enbart läpparnas bekännelse åt produktkvalitet. Det egentliga värdet av Moody’s ligger i dess förmåga att skrämma myndigheterna att bevara dess status.”

Till slut förkunnade David Einhorn att han trots allt ändå var optimist.

”Jag är optimist eftersom trots att jag tror att finansminister Geithner leder oss i ned i fördärvet, så har president Obama på andra områden visat en förmåga att ändra sin åsikt. /…/ Jag har förhoppningen att president Obama är kapabel att göra liknande omvärderingar av den ekonomiska räddningsplanen, och ändra inriktning där också.”

Läs talet genom att klicka här!