Att göra Metro till en global tidning har varit förödande.

Man behöver bara titta på börsvärdet under de senaste åren för att få stöd för det påståendet skriver Stefan Melesko på Dagens Media.

Eller vad sägs om följande serie hämtad ur Kinneviks årsredovisningar som beskriver börsvärdet på Kinneviks innehav (cirka 40 procent)?

Marknadsvärde på Kinneviks Metropost i miljarder kronor: 2005: 2,8, 2006: 2,1 , 2007: 1,1, 2008: 0,16

Börskursen har under perioden fallit från knappt 18 kronor till dagens drygt 90 öre. Så som börsbolag i dagens skepnad och som globalt koncept har Metro faktiskt inte fungerat speciellt väl. Och nu skall man göra en emission för att tillföra ytterligare 550 miljoner SEK.

Förra årets resultat från den operativa rörelsen var egentligen minus 17 miljoner euro, men om man nöjde sig med Sverige och norra Europa så gick rörelsen med ett överskott på cirka 10 miljoner euro på en omsättning på cirka 136 miljoner euro.

Acceptabelt även om den vanliga dagspressen i många enskilda fall visar ett bättre resultat. Så rådet måste bli: Avveckla alla andra engagemang runtom i världen och släpp tanken på det globala konceptet, då blir både kassaflödet och resultatet tillräckligt bra. Och någon emission behövs inte.

Om den så reducerade verksamheten sedan motiverar en börsnotering är en helt annan fråga. Och nu skall Pelle Törnberg ta över USA-verksamheten, vilket varit en satsning som aldrig borde gjorts. Men tanken på det globala konceptet förblindade, och direkt kom också mycket riktigt de stora underskotten. Och en del av Metros partner i USA har själva stora problem.

Dessutom påstår Pelle Törnberg att det finns tidningsannonsering i Boston för 5 miljarder kronor. Två frågor inställer sig omedelbart. Varför utnyttjade han inte den potentialen då han var vd för hela Metro? Och är siffran korrekt? Knappast troligt, då partnern Boston Globe med ett antal ytterligare tidningar fick ihop cirka 2,3 miljarder. Var finns de andra miljarderna att hämta och varför skulle de, om de fanns, gå till Metro?

Jag ser också ett annat hot mot Metro, och alla gratistidningar som inte har en mycket stark lokal förankring, nämligen affärsmodellen. Går det verkligen att uthålligt bara leva på vad annonsmarknaden genererar. Kinnevikskontrollerade MTG:s vd sade i en intervju att MTG:s affärsmodell med en lika fördelning på reklamintäkter och abonnemangsintäkter hade varit lyckosam i rådande konjunktur. Samma sak gäller TV4 där betalningar från tittarna för nischkanalerna i dag är större än sponsorintäkterna. Och lägg därtill Canal Plus-förvärvet. Affärsmodellerna för reklamdrivna medier behöver uppenbarligen utvecklas.

Så medier som exempelvis tv, internet och radio, som ursprungligen varit enbart reklamdrivna, ser behov av att bredda intäktsbasen. Här blir hotet mot Metro synligt eftersom man knappast långsiktigt kan leverera en kvalitativt fullgod produkt inom den resursram som står till buds. Metro lägger i dag cirka 10 procent av sina kostnader på vad som kallas för "editorial". Ett årsexemplar av Metro i Sverige kostar 1 100-1 200 kronor.

En tiondel av den summan blir cirka 110 kronor, en försvinnande liten resursbas för publicistisk verksamhet om man jämför med en landsortstidning - också sex-dagarsutgivning precis som Metro - som lägger ned tio gånger mer per årsexemplar. Den relationen säger egentligen allt. Metro kan aldrig ersätta en reguljär morgontidning. Innehållet räcker inte. Och nyhetssnuttarna kommer via andra kanaler. Jag vill därför påstå att nätets gratisnyheter är ett större hot mot Metro än mot lokala morgontidningar.

För att läsa fler nyheter på Dagens Media, klicka här!