Det sade Riksgäldsdirektören Bo Lundgren vid en pressträff på fredagen.

Han hänvisade till beräkningar från IMF och ett antal kreditvärderingsinstitut som pekar mot att de svenska utgifterna kan bli lika stora som under 1990-talskrisen. Enligt IMF:s snittskattning blir kostnaderna för staten 7,7 procent av BNP, och olika kreditvärderingsinstitut har uppskattat utgifterna för det svenska bankstödet till 5-10 procent av BNP.

Bo Lundgren avfärdar dessa beräkningar som "överslag".

- Vi vet exakt vad bankerna har för exponering, vad de har för kapital och intjäningsförmåga... Bankerna kommer att drabbas av förluster, men det blir inte 1990-talet i repris, sade han.

Riksgälden delar den bedömning som har framkommit av Riksbankens och finansinspektionens stresstester, att de svenska bankerna är välkapitaliserade, och även med ett antagande om ett värsta scenario, med en "katastrof i Baltikum", begränsas statens kostnader för bankstödet till 2 procent av BNP, enligt beräkningar från Mats Gustavsson vid Bankstödsavdelningen.

I "katastrofscenariot", som Riksgälden bedömer som "osannolikt", bedöms kreditförlusterna i Baltikum och Ukraina bli "mycket stora" redan i år, och kreditförlusterna i Sverige antas samtidigt bli tio gånger större än i dag.

Givet att den svenska staten ser till att bankerna inte kommer att fallera kommer eventuella åtaganden i garantiprogrammet inte leda till direkta kostnader, stödet ges som kapitaltillskott. Och om staten måste gripa in utgår Riksgälden från att bankernas primärkapital endast behöver återställas till en "normal" nivå motsvarande 7 procent av riskvägda tillgångar i stället för de 11-12 procent som gäller nu.

Men för att statens åtagande i katastrofscenariot också ska bli en kostnad för staten måste man också anta att "de två berörda bankerna" därefter kommer att säljas för noll kronor, och med 1990-talets bankkris i färskt minne är det ett orimligt antagande, enligt Riksgälden.