I Riksgäldens rapport om statsupplåningen skriver man att de två bankerna (Swedbank och SEB) som har exponering i Baltikum klarar sig utan statligt stöd om kreditförlusterna i Baltikum fördelas under två år.
Om kreditförlusterna främst hamnar under ett år, till exempel på grund av
en devalvering i Lettland, hur blir det då?
- När man tittar på de stora stresstester som Finansinspektionen och
Riksbanken gör, där de går djupt in i respektive bank, så visar de att även
vid en devalvering, då förlusterna kommer tidigare än annars, klarar sig
bankerna också.
Hur stor är sannolikheten för en devalvering i Lettland?
- Det vill jag inte kommentera.
Hur länge gäller det statliga garantiprogrammet för bankerna?
- Det gällde först till april, men förlängdes till sista oktober.
Vad händer sedan?
- Det har förlängts en gång och för att förlänga det en gång till krävs
godkännande av EU-kommissionen som kommit med det europeiska paketet.
Avgifterna är dock för stora, de har satts av EU-kommissionen.
Är det därför alla banker inte är med?
- Det får du fråga bankerna om. Det kan ju ha med bonusar att göra också.
Amerikanska banker försöker ju betala tillbaka sina TARP-pengar (stödpengar,
reds anm) för att få ge ledningen bonus.
- Sverige har en förhållandevis bättre situation än många andra länder. Vi
har bättre statsfinanser och vi är tydligare och mer transparenta. Det lärde
vi oss på 1990-talet. Vi har offentliga stresstester. Det såg man under
Japans kris som började 1990 och varade i 15 år, alla spekulerade, ingen
visste. Osäkerhet leder till problem. Även om man visar att man har stora
problem så är det bättre.
- Amerikanerna har varit sena med rätt mycket. Deras stresstest ger en bild av att allt ser bra ut, det är inget riktigt stresstest. De har utgått ifrån att det ska gå som de flesta bedömare tror. De svenska stresstesterna utgår från att det går mycket värre än man tror.
Ändå sägs det att Sverige backade in i stresstesterna, att man först såg
hur mycket bankerna skulle tåla och sedan lade ribban lägre än den nivån?
- Så är det inte. Stefan Ingves ändrar inga parametrar bara för att låta alla
banker klara sig.
Hur mycket pengar har staten hittills lagt ner för att stödja bankerna?
- Det som kostat pengar hittills är räddningen av Carnegie. Dessutom har vi
två extra anställda. Så kostnaden är marginell. Kostnaden finns mer i den
reala ekonomin, att svenska exportföretag inte får sälja så mycket som
tidigare.
Riksgäldens omvända repa på 150 miljarder var, enligt Affärsvärldens
källor, till för att stödja Swedbank, vad säger du om det?
- Det är inte sant. Den som påstår det är en lögnare.
Ändå ringde ni runt till alla banker och bad dem vara med på repan?
- Vi ville förankra oss. Handelsbanken hade vissa synpunkter. (Handelsbanken
behövde inte pengar utan lånade tvärtom ut runt 7 miljarder kronor till
Riksgälden, reds anm.)
Varför kunde ni inte rädda bostadsobligationsmarknaden från att krascha
några timmar i höstas?
- Syftet med repan var inte att rädda bostadsobligationsmarknaden, det var en
bieffekt i och med att bankerna fick lämna sina bostadsobligationer som
säkerhet när de lånade pengar. Dessutom var den svenska marknaden öppen
medan resten av Europa stängde.
- Det går inte att jämföra. Bilden som fanns efter förra krisen var att den borgerliga regeringen hade ställt till det. Det kan vara så att folk nu tycker att vi gjorde det ganska bra. Det vore roligt, inte minst för Ann Wibbles minne, hon gjorde ett jättefint jobb.
Har inte bankerna lärt sig något?
- De inhemska bankerna har lärt sig, de hade inte en massa CDO:s och andra
liknande papper. Men jag är fundersam över den höga exponeringen i Baltikum.
Bankerna tappade kontrollen över sina dotterbolag där. Det är förvånansvärt
att de lärt sig sin läxa hemma men inte utomlands. Jag skulle gärna vilja ha
svar på varför, för min egen nyfikenhets skull.
Hur ska man förhindra att bankkriser uppkommer i framtiden?
- Man kommer aldrig att kunna förhindra bankkriser. Förr eller senare så
kommer en bubbla att byggas upp. Men man kan förebygga så långt möjligt
genom att ha stabila statsfinanser och snabbt hantera situationen.
- Jag är 62. Om tre-fyra år kanske jag kan skriva hur man hanterar sådant.
Ska du skriva en bok?
- Kanske. Men jag kanske får ett uppdrag från regeringen att utreda detta.
