Affärsvärlden har i en serie artiklar granskat reklamimperiet Dellinger Group, ett bolag som fram till i vintras var noterat på Londonbörsens sidolista AIM, Alternative Investment Market, men vars huvudsakliga verksamhet fanns i Sverige och Norge. Verksamheten har skötts från London-bolaget , Delling Group Plc. Som mest var bolagets börsvärde cirka 300 miljoner kronor.

Bolagsgruppens två huvudpersoner, norrmännen Geir Lolleng och Aksel Bratvedt, står bakom en lång rad konkurser i Sverige. Affärsvärlden har räknat till ett dussintal under bara några år. En gemensam nämnare har varit att bolagen gått i konkurs och att verksamheten strax före kraschen har sålts vidare till andra bolag med samma namn så att verksamheten kunnat drivas vidare. Affärsvärlden har räknat till i vart fall fem på varandra följande bolag som alla hetat Dellinger Group i Sverige. Alla bolag har under en tre-fyra årsperiod gått i konkurs med skulder på sammanlagt mer än 250 miljoner kronor.

Läs mer om konkurserna här.

En beslut i Asker og BærumTingrett utanför Oslo från midsommar avslöjar tidigare okänd information och visar på stora skillnader i arbetssätt mellan å ena sidan svenska rättsvårdande myndigheter och å andra sidan de norska motsvarigheterna. Skillnaden kan sammanfattas som att norrmännen tar i hårdare mot misstänkta ekobrottslingar i ett tidigare skede.

Enligt beslutet, dokumentet kan läsas här,har konkursförvaltaren i norska Delling Group AS, advokaten Andreas Christensen begärt att Geir Lolleng, som också har jobbat som advokat, ska beläggas med ett interimistiskt näringsförbud, eller konkurskarantene, som det heter i Norge.

Motsvarande lagstiftning finns inte i Sverige. Om en person uppenbart missbrukar konkursinstitutet i Sverige så måste vederbörande först dömas för grov ekonomisk brottslighet i domstol, en process som normalt tar många år och som gör det möjligt för ekobrottslingar att fortsätta lura leverantörer och kunder på pengar i nya bolag.

I Norge heter det att advokaten visat att Lolleng de senaste sju åren har varit direkt inblandad i tre andra konkurser i Norge och i elva svenska konkursbolag, samt i det brittiska moderbolaget. Dessutom heter det att: ”Det framställdes 24 ansökningar om konkurs mot Delling Group AS under 2007 och 2008”. Domstolen konstaterar att konkursen resulterade i ett underskott på 19 miljoner norska kronor.

Siffran kan jämföras med underskotten I två av de svenska konkurserna, bolagen Dellinger Group AB och Dellinger Marketing Support Services AB, där den svenske advokaten Henrik Wetzenstein är förvaltare. De två bolagen stöp i december i fjol, och underskottet enlig förvaltarberättelserna som blev klara i somras landade då på 88 och 56 miljoner kronor.

Den svenske och norske konkursförvaltaren har utbytt information men språkbruket hos de två är helt olika varandra.

Norrmannen karaktäriserar sin landsman som konkursryttare och ”konkursgjenganger”, konskursspöke, ett epitet som enligt vad Affärsvärlden inhämtat betyder att en ägare av ett konkursbolag gång på gång säljer inkråmet till ett nytt bolag strax innan han låter ursprungsbolaget haverera.

Den svenske advokaten beskriver, i en av förvaltarberättelserna, de många återkommande inkråmsaffärerna betydligt beskedligare och menar att de ”ger intrycket av att ha skett i syfte att undkomma rättsliga åtgärder, bland annat avseende skatter och avgifter”

Tingsrätten utanför Oslo går en medelväg och skriver försiktigtvis att ”Retten tar ikke stilling til om Lolleng er å betrakte som en konkursgjenganger eller konkursrytte”, men konstaterar att nio företag där han suttit i styrelsen är under konkursbehandling i Sverige.

Lolleng själv avfärdar kritik om att han medvetet skulle ha satt bolag i konkurs och frågar sig bland annat vilken rättsverkan som svenska konkurser skulle ha på en norsk domstol. Han tycks mena att det är en serie olyckliga omständigheter som ligger bakom de många krascherna.

Domstolen går emellertid på konkursadvokatens linje. Rätten medger att den rättsliga prövningen sker i summariska (förenklade) överläggningar och att faktaunderlaget inte behöver vara lika övertygande i bevishänseende som till exempel bevisen i ett brottsmål. Det bestäms därför att Geir Lolleng nu är i konkurskarantän i Norge i två år till 2011 vilket betyder att han inte får starta nya företag eller sätta sig i styrelsen eller ledningen för bolag. Han får heller inte jobba som vd i utländska filialer i Norge.

För Geir Lolleng, är saken knappast livsavgörande. Rätten skriver själv att konkurskarantän-beslutet inte kan ses som ett yrkesförbud inte minst för att 55-åringen förklarade inför rätten att han var på väg att flytta till Kina för att göra affärer.

”Något yrkesförbud är det således icke tal om. Lolleng har också i rätten upplyst om att han nu flyttar till Kina. En konkurskarantän i Norge antas icke ha någon effekt på hans verksamhet där”, skriver tingsrätten i sitt beslut.

Beslutet innebär också att Lolleng nu, enligt Andreas Christensen, mer eller mindre med automatik är föremål för polisutredning i Norge.