En hel natt satt Ulf Grunander i stenhårda förhandlingar på ett fashionabelt
advokatkontor på Manhattan. Hans chef, Getinges vd Johan Malmquist, var med
från London på direktlina. Till slut var det klart; de kom överens med
motparten, storägaren till börsnoterade Datascope. Uppgörelsen innebar att
Getinge i konkurrens med flera andra fick huvudägarens välsignelse att lägga
bud på Datascope. Getinge betalade 617 miljoner dollar, då cirka 5 miljarder
kronor. Men när morgonen grydde reste sig plötsligt motpartens finansiella
rådgivare och försvann från mötet. De var anställda i Lehman Brothers och
investmentbanken hade just gjort konkurs.
- Det var väldigt dramatiskt de där dygnen. Men vi hade säkrat
förvärvskrediten hos SEB. Vi kunde visa säljaren att vi hade en säker
finansiering. Det hade inte de andra parterna. Därför gick säljaren med oss,
säger Ulf Grunander, Getinges finanschef och utnämnd till Årets CFO 2009 av
Affärsvärlden, Accenture och Oracle.
I och med köpet av Datascope, och de tidigare storförvärven av brittiska
Huntleigh och delar av Boston Scientific, hade Getinge dragit på sig en
skuldsättning som uppgick till 1,6 gånger eget kapital. Fina och välskötta
Getinge var plötsligt ett osäkert case, i aktieanalytikernas ögon, med tanke
på den finansiella turbulensen.
- Det där med vad som är hög skuldsättning varierar ju väldigt över tiden. När
vi hade samma skuldsättning, eller högre, några år tidigare undrade folk
varför vi inte hade mer lån. Men efter Lehman ändrade folk väldigt snabbt
uppfattning. Vi hamnade i gruppen av bolag som ansågs högbelånade, säger Ulf
Grunander.
Getinge har köpt runt 40 företag de senaste 16 åren och är känt för att ha bra
kontakt med sina banker. Men nu satte sig bankerna på bakhasorna. En del av
bryggfinansieringen av Datascope-förvärvet förfaller i mars nästa år. Efter
Lehman ville bankerna helt plötsligt ha nya villkor.
- Den första kontakten med bankerna var inte rolig. De ville riva upp gamla
avtal och ville ha tre eller fyra gånger så mycket betalt. Bankerna var
extremt nervösa. Det hade ingen betydelse om du hette Getinge eller Volvo,
de drog alla över en kam. Vi hade god lönsamhet och starka kassaflöden, men
det var inte det man diskuterade. Bankerna bara pratade om hur vi skulle
betala skulderna, hur fort och till vilket pris.
Nu är läget dock ett annat. Räntorna är fortfarande lite högre än innan krisen
bröt ut, men när likviditeten i banksystemet återkom försvann frågorna om
att förhandla om gamla avtal från agendan. Relationerna till bankerna är
tillbaka till det normala, enligt Ulf Grunander.
- Jag var aldrig orolig för vår finansiella situation, men det var ingen rolig
diskussion med bankerna. Vissa tappade förståelse för det operativa. De
tittade på väldigt enkla nyckeltal, brydde sig inte om att Getinge är ett
bra bolag som alltid levererat.
Ulf Grunander vill inte peka ut vilka banker som var tuffast, men han säger
att de nordiska bankerna skötte sig bra. De utländska bankerna var dock hårt
ansatta.
Getinges skuldsättning har nu sjunkit. Om valutorna inte förändras dramatiskt
kommer den att ligga på 1,4 eller 1,45 gånger eget kapital när året är slut.
- Jag tycker nog att vi ska ligga någonstans kring 1,6. Vid något tillfälle,
vid ett fint och lönsamt förvärv, skulle vi kunna se en situation där vi går
upp mot 1,7, säger Ulf Grunander.
Han tror att räntorna förblir relativt låga något år framåt.
- Sedan räknar vi med att de stiger så sakteliga, att de kommer tillbaka till
3-4 procent, men det är svårt att säga när.
En finanschef i förvärvsmaskinen Getinge får givetvis ägna mycket av sin tid
åt att göra förvärvsanalyser och gå igenom möjliga uppköpsobjekt.
Tillsammans med vd Johan Malmquist har Ulf Grunander gjort ett stort antal
förvärv, de allra flesta betecknar han som lyckade. De har hittat en egen
modell som verkar fungera bra.
- Vi förhandlar om priset tidigt i processen, för att få undan den
diskussionen. Sedan fokuserar vi på due diligence-processen, och den leder
jag, säger Ulf Grunander.
Getinge brukar sätta samman ett team av advokater och finansiella rådgivare på
upp mot tio personer. Några husrådgivare har man inte, vilka som ingår i
teamet beror på i vilket land affären görs. Chefen för det affärsområdet där
målbolaget är tänkt att ingå är involverad från början liksom styrelsen, med
huvudägaren Carl Bennet.
- Vi har stränga regler. Vi börjar alltid med att informera styrelsen när vi
har fått ögonen på ett intressant bolag. När vi inledningsvis lämnar ett
ickebindande bud har vi alltid stämt av det med styrelsen. Ett nytt
styrelsebeslut krävs för att påbörja due diligence, det är ju något som
kostar pengar, även om det inte blir någon affär, säger Grunander.
När genomgången av målbolaget är klar måste styrelsen ge klartecken för ett
bindande bud.
- Men vi har en väldigt flexibel styrelse. Vi kan få ihop styrelsen samma
dag, om det är nödvändigt. Många gånger kan vi få ett besked snabbare än
konkurrenterna, som kan tvingas vänta i månader. Det har avgjort många
affärer för oss.
- Och vi är födda snåla, Johan och jag. Vi håller igen så mycket vi kan. Men
det gäller att hitta ett läge där båda parter skriver under.
Men i vissa fall spelar det ingen roll hur noggrann genomgång av målbolaget
man gör. Särskilt när det gäller förvärv av börsnoterade bolag är
möjligheterna att gå igenom bokföring och avtal begränsade. I brittiska
Huntleigh, som Getinge tog ut från börsen i början av 2007, hade
ekonomichefen i den franska verksamheten förvanskat försäljningssiffrorna i
flera år utan att någon upptäckt det.
- Bolaget är till stor del en uthyrningsverksamhet. Ekonomichefen hade ställt
ut ett stort antal bedrägliga fakturor och på så viss blåst upp
försäljningsintäkterna och kundfordringsbalansen under sju, åtta år.
- Vi upplevde Huntleigh som en välskött koncern, och det här bolaget var det
som ansågs bäst inom Huntleighkoncernen. Men de som fick in rapporterna hade
inte koll, ekonomichefen lyckades till och med lura revisorerna.
Efter ett drygt år började Ulf Grunander ifrågasätta verksamheten. Varför var
det så dålig betalning på de här kundfordringarna? Frågorna ställdes flera
gånger, men svaren var otillräckliga och pengarna dök inte upp. Nya
revisorer plockades in.
- Till slut började ekonomichefen vika ned sig. Han erkände att han inte hade
några underlag. Vi skickade ned ett "forensic team" på tio
personer som gick igenom verksamheten i grunden.
Ett förvärv av ett noterat bolag som Getinge inte gjorde var Gambro. Innan
dialysföretaget köptes ut från Stockholmsbörsen av huvudägaren Investor,
tillsammans med EQT, ryktades det om att Carl Bennet och Getinge var
intresserade av att köpa bolaget.
- Vi tittade lite övergripande på Gambro. Det fanns vissa möjligheter att göra
något, men prisnivån var inte den rätta, säger Ulf Grunander.
Vissa tycker fortfarande att Gambro och Getinge vore en bra match. Men Ulf
Grunander verkar inte särskilt sugen på att samla sitt team och gå igenom
Gambro om Investor och EQT skulle vilja göra en exit.
- Nej, det finns inget större intresse för oss att titta på det i dag. Det där
är gjort. De har brutit upp Gambro i olika delar. Då finns det andra
verksamheter som passar bättre ihop med oss, säger han.
Det är tydligt att Ulf Grunander tycker om att göra affärer. Och han har varit
med om att bygga upp Getinge från grunden. Han började sin karriär som
revisor inom Arthur Andersen (revisionsfirman som blev av med licensen efter
skandalerna i amerikanska Enron och Worldcom 2002). När Carl Bennet och Rune
Andersson skulle köpa ut Getinge från Electrolux 1989 var Ulf Grunander en
av de revisorer som gjorde förvärvsgenomgången. Han blev sedan en av
Getinges revisorer. 1993 slutade så Getinges finanschef för att gå till det
större Gambro, och Carl Bennet ringde och erbjöd Ulf Grunander jobbet. Han
började på Getinge bara några månader innan bolaget
skulle noteras på Stockholmsbörsen. Ulf Grunander hade tidigare varit
revisor åt bland andra Svedala och Trelleborg och var van vid börsbolag. I
Getinge var den ekonomiska ordningen god (annars hade han som bolagets
revisor haft sig själv och skylla) men det var mycket som skulle göras på
kort tid.
Utmaningen var att ta Getinge från att vara en division som rapporterar in
till huvudkontoret till att bli ett självständigt bolag som tar in rapporter
från sina divisioner och analyserar siffrorna.
- Det var spännande att kunna vara med och bygga upp en
koncernredovisningsavdelning, även om den inte är stor. Vi har samma
principer som Electrolux, att ha ett litet huvudkontor och se till att ha
bra medarbetare ute i bolaget. Här är det Johan, jag och HR-chefen, och ett
15-tal duktiga medarbetare.
Det verkar som att Getinge får behålla sin prisade finanschef. Han tänker bli
pensionerad i Getinge.
- Annars får Carl och Johan slänga ut mig härifrån, säger han.
Springer med vd
Namn: Ulf Grunander.
Född: 1 april 1954.
Familj: Hustru och 19-årig dotter.
Bor: i Malmö, veckopendlar till Getinge.
Hobby: Springer, ibland tillsammans med vd Johan Malmquist. "Vi pratar
en del i början men mot slutet blir det tempohöjning. Johan brukar vinna, i
alla fall just nu". Spelar ishockey varje söndag. Hockeyintresset fick
han med vällingen, pappa var ordförande i Djurgården och de flesta söndagar
tillbringades på Hovet
(Johanneshovs isstadion
i Stockholm).
Favoritnyckeltal: Gillar mest kassaflödestal. "Operativt kassaflöde
är jag väldigt förtjust i".
Juryns motivering
"Getinge har stått starkt genom den svåraste lågkonjunkturen i modern tid
med en positiv utveckling av både försäljning, resultat och kassaflöde.
Genom fokus på verksamhetsstyrning, cash management och relaterade
processer, kompletterat med en toppranking i de utvärderade nyckeltalen, har
Ulf Grunander på ett tydligt sätt bidragit till företagets goda utveckling."
Juryn
Anders Ullberg, ordförande: Ordförande Boliden, Studsvik och Tieto Enator.
Jan Rehnman: Partner Accenture.
Johan Olsson: Vd Oracle Svenska AB.
Bo Friberg: CFO Posten, Årets CFO 2008.
Jon Åsberg: Chefredaktör Affärsvärlden.
