Birgitta Forsberg.
Hans framfart på den europeiska kontinenten har lett till att riksdagens konstitutionsutskott har prickat tre socialdemokratiska näringsministrar – Björn Rosengren, Thomas Östros och Leif Pagrotsky – för bristande styrning av Vattenfall. Nu riskerar en fjärde näringsminister att fällas. I somras anmälde nämligen socialdemokraterna den nuvarande representanten på posten, centerns Maud Olofsson, för exakt samma sak.
Svenska folket är Vattenfalls ägare och regeringen ska utöva ägarmakten. År 1997 bestämde riksdagen att Vattenfall ska ha "en strategisk roll vid omställningen av energisektorn, bland annat avvecklingen av kärnkraftverket Barsebäck, utveckling av ny elproduktionsteknik och investeringar i förnybar produktion". Allt skulle dock ske "på affärsmässiga grunder".
År 2005 ändrade den socialdemokratiska regeringen bolagsordningen. Enligt den ska Vattenfall "inom ramen för kravet på affärsmässighet vara det ledande företaget i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig svensk energiförsörjning."
Ändå fick ägaren inget grepp om bolaget. Att både vara affärsmässig och ledande i omställningen av energisystemet är ytterligt svårt att förena, eftersom kraven motsäger varandra.
Lars G Josefsson tog mer fasta på det där om affärsmässighet. Och de socialdemokratiska regeringarna har sett mellan fingrarna medan Josefsson har shoppat loss i Europa. År 2004 hade Vattenfall totalt handlat kolkraft, kolgruvor och kärnkraft i Tyskland och Polen för 70 miljarder kronor. Under den borgerliga regeringen har främst holländska Nuon tillkommit, till ett pris av 87 miljarder kronor. Vattenfall har varit statens kassako och delat ut miljarder till ägaren.
Att Josefsson, som sedan han tillträdde hösten 2000 byggt Vattenfall från en omsättning på 28 miljarder kronor år 1999 till en omsättning på 165 miljarder 2008 (plus 70 miljarder i Nuon som tillkommer efter hand), nu får gå är inte Maud Olofssons förtjänst. Hon har haft tre år på sig att ta tag i Vattenfall. Så länge den smidige tekniske fysikern från Chalmers var populär, bland annat var Lars G Josefsson Tysklands förbundskansler Angela Merkels rådgivare och utsågs år 2005 till European Hero 2005 av Time Magazine, vågade Olofsson inte ge sig på honom.
Nu då Lars G Josefsson är försvagad och kringränd, till exempel har han fallit onåd hos Merkel och tyska folket efter problem med kärnkraften där, passar Maud Olofsson på att ge honom dödskyssen.
Det känns mer som ett pr-trick från Olofssons sida än som ett allvarligt försök att ta kontroll över statens bolag. Sedan kan man ju diskutera huruvida det är möjligt för ett företag att leva upp till en sådan motsägelsefull bolagsordning.
Läs Affärsvärldens porträtt av den avgående Vattenfallchefen.
