En investeringshit
utanför börslistorna
Av: Ola Söderlind
Publicerad 17 november 2009 12:11
Om du söker en säker investering - bygg din portfölj av toner från en klassisk vintagegitarr. En placering som klarade it-kraschen utan värdeminskning och som har gett en årlig avkastning på 9,7 procent.
Den 28 mars 1958 tänder Jerry Lee Lewis enligt legenden eld på sitt piano när han stående spelar avslutningsnumret Great Balls of fire medan lågorna fladdrar vilt från hans Steinway.
Manifestationen tände gnistan på den förstörelsekultur som exploderade under slutet av 1960-talet. Framför allt genom rockare som The Who och Jimi Hendrix, som gjorde om Jerry Lee Lewis bedrift på sin Fender Stratocaster under bland annat Monterey-festivalen 1967.
De flisor som inte brann upp lade mångmiljardären och en av Microsoft-grundarna - Paul Allen - beslag på. Han köpte också den vita Stratocastern som Jimi Hendrix spelade på under Woodstockfestivalen 1969 för smått ofattbara 900 000 dollar. Året var 1993.
Paul Allen är en hängiven Hendrix-samlare men allt fler finansmän och privatpersoner väljer nu att investera i gitarrer och framförallt elgitarrer.
- Det kanske inte är som att köpa statsobligationer direkt men egentligen är det inte konstigare än att investera i aktier. Du måste bara ha koll på det du gör och sprida riskerna, säger en inbiten gitarrsamlare som tidigare varit vd för ett svenskt börsbolag.
Bibeln för alla som köper och säljer gitarrer heter Vintage Guitar Magazine Price Guide. Tidningen kommer ut årligen med priser på tusentals gitarrmodeller, både akustiska och elgitarrer. Price Guide 2010 har precis landat i butikerna och i den finns också ett diagram över den generella prisutvecklingen på vintagegitarrer sedan 1991, kallat The 42 Index. Indexet bygger på 42 vintagegitarrer från de tre giganterna inom gitarrtillverkning: amerikanska Fender, Gibson och Martin.
En titt på priskurvan visar att gitarrernas värde ökat eller legat still varje år från 1991 till 2008. Till och med efter it-kraschen behöll gitarrerna sitt värde. Det är först 2008 som det första prisraset syns. Men trots de senaste två årens prisfall på cirka 20 procent uppgår den årliga värdeökningen till 9,7 procent i snitt under perioden. Och det bästa av allt: gitarrerna går att använda, tar inte så stor plats och är avdragsgilla - i alla fall för musiker.
- Gitarrmarknaden har varit oerhört mycket mer stabil än aktiemarknaden och det har ju gjort att många även på Wall Street har uppmärksammat det här med att musikinstrument är en trygg investering, säger Jan "Halkan" Hallquisth som är Sveriges kanske mest erkända gitarrhandlare och har exakt 40 års erfarenhet i branschen.
Nästa år tror han och många i branschen att marknaden kan vända upp igen med mellan 5 och 10 procent. Någon extrem värdeökning likt 2006 då gitarrpriserna steg till nära det dubbla inom loppet av bara två år kan vi däremot inte räkna med.
Den mest hajpade perioden när det gäller elgitarrer löper från mitten av 50-talet fram till mitten av 60-talet. Då var tekniken fulländad och tekniken på topp. Gitarrtillverkningen var ett hantverk och instrumenten gjordes i små upplagor med noga utvalda bitar i exklusiva träslag.
Men när Leo Fender, grundaren av The Fender Electric Instrument Manufacturing Company, sålde bolaget till CBS 1965 började man att tillverka allt större serier av elgitarrerna. Övriga bolag följde snart efter. Syftet var förstås en högre lönsamhet. Men kvaliteten gick åt andra hållet.
Att försöka förutspå vilka gitarrer som kommer att öka mest i värde framöver är svårt. Gränserna flyttas hela tiden framåt i tiden och nu börjar även senare modeller att bli värdefulla.
Viktigt i sammanhanget är att dock att instrumenten består av originaldelar i så stor utsträckning som möjligt.
- Det är som med möbler. Du ska inte sminka upp dem med ny lack och nya delar. Det kan sänka värdet till hälften, säger Halkan.
Därför bör du se till att få gitarren värderad samt få ett äkthetsintyg. Anders Andersson på Musikbörsen i Växjö eller Halkans Rockhouse i Stockholm är några av dem som kan göra det. Är det riktigt exklusiva objekt bör man göra två oberoende värderingar.
Den som vill göra en säker investering bör hålla sig till klassiska märken och modeller som Gibson Les Paul, Fender Stratocaster, Martin D-28 eller D-18 och Gretsch Duo Jet eller Gretsch White Falcon, för att nämna några. Här kan du nästan alltid räkna med en vinst i det långa loppet.
Men den största profiten med att köpa en gitarr gör nog ändå den som inte lägger gitarren i ett bankfack utan i stället lär sig spela på den.
Fakta Halkans gitarrportfölj
1. AkustiskaMartinär de som kanske hållit sitt värde bäst under prisfallet som uppstod i samband med börsraset 2008. Helst ska du ha enMartin D-45från 1934, då är du mångmiljonär. Men vilken Martin som helst fram till och med 1960-talets slut är bra.
2. Fender Stratocasterär en självklar klassiker. Där kan man söka sig fram till och med 1974. Kan man hitta den i en udda färg så är det guld värt.
3. Fender Telecaster. Den som har ordentligt med kapital ska satsa på en modell från 1950-talet. För lite mindre plånböcker gäller årsmodellerna 1967-1968 som kostar allt mellan 50 000 och 100 000 kronor i originalskick.
4.Gibson Les Paul Specialfrån runt 1957. De har ramlat ner i det allmänna prisraset och du kan få en för runt 200 000 kronor.




