Skatteverkets granskning av Lichtensteinsvenskarnas misstänkta skattefusk (läs artikeln här) är ett undantag i svenska skattemyndigheters vardag. Det är sällan som verket får regelrätta tips och därmed tillgång till ett 50-tal svenskar, med namn och kontouppgifter, och kan upptaxera dem.

Framöver kan det emellertid bli vanligare.

Vid ett ovanligt pressmöte på måndagen, där Skatteverket överlät åt medierna att vara budbärare, framkom att verket tar både piskan och moroten i bruk för att driva hem svenska skatteflyktingars beskattningsbara förmögenheter från så kallade skatteparadis.

Först bakgrunden.

Sedan terrorattackerna i USA för över åtta år sedan har västmakternas underrättelsemyndigheter jagat gömda tillgångar för att kunna komma åt terroristnätverk. Efter Barack Obamas seger i det amerikanska presidentvalet och den påföljande finanskrisen är de stora västländernas tålamod med skatteparadis mycket litet. Ett avgörande argument – i överläggningar mellan OECD-länder har varit: Varför ska stater ägna sig åt att rädda stora banker med skattemedel om dessa banker samtidigt gömmer undan skattemedel för andra länders myndigheter.

- Nu återstår inga länder på den svarta listan, däremot en del på den gråa listan, säger Göran Haglund , analytiker på utlandsskattekontoret i Stockholm på måndagen.

Avgörande för listtillhörighet är det antal avtal som forna skatteparadis tecknar med länder som inte är skatteparadis. Dessa avtal, om informationsutbyte, förmodas kunna ge tilläcklig insyn i skatteflyktingars förmögenheter och dolda affärer, för att förhindra att rika svenskar, tyskar, amerikaner, britter m fl gömmer sina pengar på paradiskonton.

Vid årsskiftet träder ytterligare fyra sådana ömsesidiga avtal mellan svenska myndigheter och fyra skatteparadis i kraft. Det gäller banker och myndigheter i kanalöarna Jersey och Guernsey, samt de karibiska paradisen Kajmanöarna och Bermuda, som nu nödgas svara på frågor om skattemyndigheterna skulle visa intresse för enskilda svenskar konton. Breda frågor, av karaktären bombmattor, får inte ställas:

- Vi kan inte ställa frågan om att få tillgång till alla svenskars kontouppgifter, kommenterar Leif Rosenfeld, internationell samordnare vid myndigheten.

Myndigheten flaggar i stället för att det kan bli aktuellt att ställa frågor först när den vet, till exempel genom en revision på svenska företag, att en svensk medborgare har ett utländskt konto och/eller förmodar att alla inkomster inte har deklarerats, något som kan gälla för svenskar som till exempel har bott utomlands under några år.

Eftersom verket vill framstå som effektivt när de nya avtalen – eller piskan – ska tillämpas vill de ansvariga samtidigt lyfta fram en morot och påpekar att skatteskyldiga som har gjort fel, alltid kan ändra sig i efterhand. Grundregeln är, vilket framgår av en nypublicerad text på verkets hemsida, att ”En rättelse anses normalt frivillig så länge som vi på Skatteverket inte har upptäckt att du har lämnat en felaktig eller ofullständig uppgift.”

Beskedet är så nära en allmän skatteamnesti som svenska myndigheter kan komma. I praktiken utlovas den som fuskat, och som nu befarar att fusket ska upptäckas, att han eller hon slipper annat straff än att behöva betala skatten. Någon större risk för åtalsanmälan eller beslut om att skattetillägg ska inte den skatteskyldige behöva känna.

Stina Ögren, enhetschef på rättsavdelningen värjer sig från påståendena om att verket nu flaggar för allmän amnesti:

- Så är det inte. Vi vill bara peka på möjligheterna till självrättelse, säger hon.

Skatteparadiskontrollen , ett projekt som sysselsätter cirka 100 personer, leds från utlandsskattekontoret i Stockholm, har sedan 2006 dragit in ungefär 2,7 miljarder kronor i skatt och skattetillägg.

- Lönsamt visst, men inte alls Skatteverkets mest lönsamma projekt, säger Leif Rosenfeld.