...i dotterbolagen lägre än i koncernen och under hösten 2007 hade Ittur låtit revisorerna på PWC värdera bolaget. De hade kommit fram till att de icke-noterade tillgångarna var värda 1,3 miljarder mer än bokfört värde och dessutom var posten i Rörvik bokad 500 miljoner kronor lägre än marknadsvärdet. Flera av verksamheterna hade också under många år gått mycket bra. När 2007 års böcker stängdes var det egentligen ingen större fara på taket. Johan Hansen kunde fortfarande sova gott om natten.

Sågverk är dock en cyklisk bransch. Hos Rörvik kände man i slutet av 2007 effekter av att konjunkturen började vackla. När USA:s bostadsbyggande tvärnitade minskade exporten till USA kraftigt. Men i Europa hördes på många håll ännu positiva tongångar, och när Rörvik släppte sin bokslutskommuniké i februari 2008 var optimismen fortfarande intakt.

"Affärsområdets råvarustrategi innebär att anskaffningen även i fortsättningen väsentligt kommer att överskrida behovet vid egna verk. Skälet till detta är att säkerställa att tillräcklig råvara finns i alla konjunkturlägen och att hålla nere råvarukostnaden. Stora volymavtal har tecknats med flera leverantörer i såväl Sverige som utomlands... Året 2008 har startat med fortsatt svaga leveranser. Vi räknar med en successiv säsongsmässig återhämtning och att vi kommer att se en lagerminskning under andra kvartalet", står det i bokslutskommunikén.

Nedgången var alltså säsongsmässig och utsikterna goda. Därför kom det som något av en chock när Rörvik för första kvartalet 2008 visade en förlust före skatt på 17 miljoner kronor. Kassaflödet var dåligt och likviditetsproblem började skönjas.

Samtidigt hade det börjat bli problem på BMK. Det som hade sett ut som en perfekt kombination visade sig inte vara fullt så lyckat. Att länka samman Trivselhus och BMK fungerade egentligen aldrig, delvis för att kulturerna var olika, delvis för att samarbetet blev påtvingat. Ganska snart blev konflikten mellan bolagen uppenbar. BMK var egentligen ingen husbyggare, utan hade sin bakgrund i markanläggning och kabeldragning. De anställda på Trivselhus tyckte inte att BMK levererade tillräckligt bra kvalitet. På BMK hävdade man att Trivselhus säljare konsekvent sålde in byggentreprenaden till ett för lågt pris, för att själva kamma hem provision. Det fick till följd att entreprenaden för varje sålt hus gick back med mellan 100 000 och 150 000 kronor. Trots flera möten mellan bolagen lyckades man inte komma till rätta med problemen.

BMK, som tidigare gått med vinst, började plötsligt visa förlust. Ett positivt rörelseresultat på drygt 17 miljoner kronor förbyttes 2007 i ett svagt negativt resultat. Pengarna började sina.

- BMK är ett av de bolag som jag inte varit så aktiv i. Det rapporterades att bolaget gick med svag vinst, men när bokslutet lades fram så var det inte så. Det kom som en chock. Därefter följde vi BMK ganska noga och vi iklädde oss kostnader för att Trivselhus varumärke inte skulle skadas, säger Johan Hansen.

Att Johan Hansen inte brann för BMK var tydligt. Medan han i de allra flesta fall hade kontroll på detaljerna i sina bolag, hade han inte riktigt grepp om BMK. Dessutom gjorde eftersläpningen i byggandet att BMK var tvunget att leverera, trots att projekten gick back. Likviditetssituationen i BMK blev snabbt ansträngd.

Även Trivselhus kände av försvagningen i konjunkturen under våren 2008. Husmarknadens avmattning ledde till likviditetsproblem och bolaget fick ligga och dra på en del betalningar till leverantörer. Riktigt akut för dotterbolagen skulle det inte komma att bli förrän till hösten, men när varken Trivselhus, BMK eller Rörvik genererade kassaflöden kunde Ittur inte ta från den ena och ge till den andra. Soliditeten sjönk ned till nivåer som skulle betecknas som krisartade i vilket börsbolag som helst. Johan Hansen kom att få smeknamnet "Mr Fyra Procent". Siffran syftade på Itturs soliditet.

Johan Hansen och hans rådgivare sökte under sommaren 2008 febrilt efter en lösning. De talade med banker, och de försökte hitta industriella partner som kunde ställa upp med någon form av bryggfinansiering. Den gången löste sig situationen genom att en icke namngiven industriell partner ställde upp med kapital. Johan Hansen kunde pusta ut. Men det varade inte länge.

***

Usel relation
Under hösten 2008 hade spänningen mellan Johan Hansen och Peter Condrup blivit ohållbar. Det uppdagades att ett par anställda hade byggt om hemma på BMK:s bekostnad och internt talades det om att maskiner och material hade försvunnit från byggena. Men framför allt grundade sig den usla relationen på det försämrade resultatet.

Under 2008 ökade förlusterna i BMK ytterligare och bolaget visade en rörelseförlust på nästan 21 miljoner kronor för helåret, inklusive reavinsten som kommit av att BMK sålde av byggdelen i en koncernintern transaktion. Peter Condrup lämnade BMK i september 2008. När ytterligare några anställda i samma veva hoppade av och startade det konkurrerande Akea, var katastrofen för BMK ett faktum. Peter Condrup blev, när konkurrensklausulen hävts, vd i Akea.

På BMK finns anställda som älskar Peter Condrup, andra ser rött när han kliver in i lokalerna. Men oavsett vilken sida man står på är det bara att rätta in sig i ledet. Sedan den 23 februari i år är Peter Condrup åter ägare till BMK. Vid årsskiftet 2009/2010 sålde Johan Hansen BMK till det nybildade bolaget Hobo, som kontrollerades av advokaten Christian Rasmusson och som en månad senare satte BMK i konkurs. Den 23 februari i år köpte Peter Condrup delar av konkursboet.

På Rörvik drog man under hösten 2008 i bromsen och varslade personal. Men bankerna fick frossa och ville inte ställa upp med kapital. Från årsskiftet 2008/2009 sänkte kreditförsäkringsbolaget Attradius sin kreditförsäkring från 150 miljoner kronor till 30 miljoner kronor. Det skapade akuta likviditetsproblem.

Samtidigt skulle Rörvik ut med en stor summa pengar för att betala 2007 års skatt. Rörvik ansökte i slutet av 2008 om förlängd betalningstid, vilket skattemyndigheten sade nej till. Fallet togs till domstol, där länsrätten gick på Rörviks linje och gav anstånd. Men lyckan blev kortvarig. Kammarrätten hävde beslutet och styrelsen i Rörvik tvingades fatta beslut om rekonstruktion inom 48 timmar för att inte bli personligt betalningsansvarig.

Beslutet om rekonstruktion gjorde att Gustaf Douglas, i egenskap av timmerleverantör, förlorade runt 4 miljoner kronor, enligt Affärsvärldens källor. Inte mycket för en person med en förmögenhet på flera miljarder, men det handlar inte alltid om pengarna, det är principen, som den ondsinte fabrikör Höglund sa till arrendator Månsson innan han kastade in pengarna i brasan, i Hans Alfredsons film "Den enfaldige mördaren.”

Det innebar också slutet på Johan Hansens varma vänskap med jaktkamraten och middagstalaren Gustaf Douglas. Sedan våren 2009 har Douglas sålt stora delar av sina aktier i Rörvik och hans syn på Hansen har förändrats.

- Jag litar inte på Johan Hansen, sade han till Svenska Dagbladet den 29 januari i år och tillägger i intervjun att Hansen en gång i tiden var en tillgång, men nu snarare är ett problem.

Enligt uppgift till Affärsvärlden blev Douglas fly förbannad över förlusten på timmerleveransen och menade att han borde ha blivit varnad av sin gode vän och att Hansen agerade ohederligt.

Hur som helst ströp Douglas timmerleveranserna till Rörvik, vilket naturligtvis ställde till problem för ett bolag som redan befann sig i ett utsatt läge.

***

Kämpar vidare
Rörviks förluster konsoliderades i Itturkoncernen och slog hårt mot koncernens redan svaga balansräkning. Kring årsskiftet 2008/2009 försökte Ittur få till stånd ett "stand still-agreement" med bankerna. Alla utom Swedbank, som hade lånat ut 30 av de 938 miljonerna, sade ja. Sommaren 2009 ansökte Swedbank om att sätta Ittur i konkurs, en ansökan som dock drogs tillbaka några veckor senare.

Parallellt hade Trivselhus försäljning minskat från 70 miljoner kronor i månaden till 15 miljoner och bolaget tvingades till stora besparingsprogram. Dessutom spred konkursansökningarna som vilade över moderbolaget stor oro bland personal och leverantörer. Johan Hansen sålde då sitt skötebarn till Södra för en icke angiven summa.

Av Johan Hansens företagsbygge återstår därför inte mycket. Och det som finns kvar är bräckligt.

- Jag kunde naturligtvis givit upp årsskiftet 2008/2009 då huvuddelen av våra affärsområden drabbades enormt av den finansiella krisen. Jag var dock fast besluten att kämpa och inte ge upp för att finna en överlevnad. Och det är jag även fortsättningsvis - rätt eller fel, säger Johan Hansen i dag.

Är det något han ångrar så är det att han inte sålde Trivselhus när han fick ett bud på 1 miljard, hösten 2007, trots att magkänslan sade honom att han borde ha gjort det. Inte heller nappade han på erbjudandet att sälja sin post i Rörvik våren 2008 när aktien stod i över 40 kronor.

- Jag var fast besluten att inte sälja, utan att bygga vidare för kommande generationer. Jag har lärt mig att det inte är så lätt att bygga en industrikoncern, när man är första generationen och inte har oljemålningar på pappa och farfar hängande i styrelserummet, säger Johan Hansen.

***

Douglas vinnaren?
I dag har det gått ett drygt år sedan den där jakten på Wreta och under den tiden har Johan Hansen ägnat dag och natt åt att jaga likviditet, hantera konkursansökningar, söka köpare till sina bolag och försöka hålla banker och andra fordringsägare stången. Han har tvingats sälja tre av sina fyra större bolag. Småhustillverkaren Trivselhus - hjärtat i företagsimperiet - är borta liksom anläggningsföretaget Sveab och bygg- och anläggningsföretaget BMK, det sistnämnda såldes för en krona.

Kvar i Hansens ägo, förutom en mängd mindre verksamheter, finns nu cirka 60 procent av kapitalet och 74 procent av rösterna i Rörvik Timber. Bolaget är sedan i april 2009 under företagsrekonstruktion och hoppet står till den kommande nyemissionen på 250 miljoner kronor.

Emissionen kommer att spä ut Johan Hansens ägande kraftigt, om han inte själv kan gå in och teckna. För Hansens del är det en kamp mot klockan. Plånboken är tom, men han söker efter en partner som kan ställa upp med kapital. Lyckas han är han kvar i matchen, misslyckas han kan det innebära slutet för honom som affärsman.

I samband med emissionen skrivs lån på 150 miljoner kronor av, det görs en kvittningsemission på 100 miljoner kronor och en ackordsuppgörelse med leverantörer är på gång som kan ge en ackordsvinst om 132 miljoner.

När bolaget fått in sina 250 miljoner kronor, står det sedan tidigare fullinvesterade Rörvik starkt och förutsättningarna för att verksamheten ska ta fart bedömer styrelsen som goda. Kan Johan Hansen inte teckna späs hans ägande ut till en bråkdel, 1,3 procent. Utspädningen är troligen ett krav banken ställt för att skriva av sina lån. Ska banken betala, ska även aktieägarna betala. Däremot ställer Nordea inte krav på att Johan Hansen ska bort ur bolaget.

Risken för Johan Hansens del är att Gustaf Douglas blir den stora vinnaren. Bengt Stillströms investmentbolag Traction, som uppgett att de garanterat 100 miljoner av emissionen, och Gustaf Douglas, som enligt Affärsvärldens uppskattningar garanterar omkring 50 miljoner, skulle tillsammans kunna få nästan 30 procent av bolaget.

Garantikonsortiet inkluderar även HQ Bank och Öresund. Om konsortiets medlemmar tecknar hela Johan Hansens del i emissionen skulle de få 47 procent av bolaget för knappt 150 miljoner kronor. Inget dåligt pris för ett bolag som för två år sedan var värderat till nästan 1,3 miljarder kronor.

Den höga risken i Rörvik gör att garantiavgiften borde ligga på omkring 8 procent. Slipper HQ och Öresund teckna blir det en snabb förtjänst. Blir de ägare till aktierna kommer de troligen att göra sig av med dem tämligen omgående. Kanske blir det ett tillfälle för Gustaf Douglas bolag Wasatornet att öka ytterligare.

Allt detta förutsatt att Johan Hansen inte lyckas hitta en väg ur sin bekymmersamma situation. Ännu letar han med ljus och lykta efter någon som tror att hans kunskap är bra för bolaget och som därmed är beredd att låna ut pengar.

Johan Hansen är inte den som ger upp i första taget, men tiden håller på att rinna ut.