(Del 2 av Superförvaltaren som åkte på en stjärnsmäll, publiceras imorgon lördag.)

I september 2005 köpte hedgefondförvaltaren Thomas Sandell det palatsliknande town house i New York som hade tillhört den mördade modelegenden Gianni Versace. Femvåningshuset är beläget på East 64:th Street, mitt i Manhattans finaste kvarter. Det inhandlades för 30 miljoner dollar. En sån affär blir flitigt omskriven i tidningar riktade till den breda allmänheten. Thomas Sandell, som hade skytt allt rampljus, fick plötsligt medias ögon på sig och blev över en natt ett känt namn i New York.

Att det var Thomas Sandell som gjorde det spektakulära husköpet var inte så konstigt. Samma år var han med på Veckans Affärers lista över Sveriges rikaste personer, med en förmögenhet på två miljarder kronor. Karriären hade gått som på räls, sedan hans fond Castlerigg grundades 1998 med ett kapital på 40 miljoner dollar. De följande åtta åren steg värdet med närmare 15 procent per år och i slutet av 2007 uppgick kapitalet till 7 miljarder dollar, motsvarande närmare 50 miljarder kronor med dåvarande dollarkurs.

Men precis som kändisskapet visade sig den höga avkastningen flyktig. Under 2008 tappade Castlerigg 30 procent sitt värde. Ett sådant ras väcker frågor om förvaltarens förmåga. I kombinationen med en finanskris där kunderna var hårt ansatta och behövde kontanter, tog de allra flesta sina pengar och sprang. I dag är Castleriggs kapital 1,2 miljarder dollar, 17 procent av vad det var på toppen. Av dessa är 300 miljoner dollar hans egna. Hans rykte på Wall Street har fått sig en rejäl törn. Frågan är om Thomas Sandell kan komma tillbaka.



***

EXTREMT AMBITIÖS

Thomas Sandell är född 1961 och uppvuxen i Tegfors utanför Umeå hos mamman Anna-Lisa Jacobsson. Folkbok-föringen har ingen uppgift om fadern. Anna-Lisa var sjuksköterska och avdelningschef på Umeå lasarett när hon åkte på semesterresa till Rumänien. Där träffade den då 28-åriga Anna-Lisa den 19-årige Malmöbon Björn Sandell. Han blev blixtförälskad, lämnade sin hemstad och flyttade till Umeå. Paret gifte sig 1969 och Thomas tog i samband med det styvfaderns efternamn.

- Jag var 19 år och Thomas 8, när vi träffades första gången. Vi blev som storebror och lillebror och hade ett fantastiskt fint förhållande, säger Björn Sandell i dag.

När det var dags för Thomas Sandell att börja gymnasiet flyttade familjen till Malmö. De bosatte sig i Limhamn och Thomas Sandell började på Malmö Latinskola. Där umgicks han med barn till skånska näringslivsfamiljer som Laurin (PLM och SAF) och Edstrand (stålgrossist). Thomas Sandell beskrivs som en lugn och mjuk typ, ingen spelevink, ingen riktig tuffing. Han var omtyckt bland kompisar, men gjorde inget väsen av sig. Han var mycket ambitiös.

- Jag var själv aktiv i badminton, berättar Björn Sandell. Jag tyckte inte Thomas hade något vidare bollsinne, men han hade gett sig fan på att bli duktig och då blev han det. Han var mycket målmedveten.

Envetenheten förde honom till en silvermedalj i junior-SM. Drivkraften sägs delvis komma från mamma Anna-Lisa, som lär ha varit duktig och mycket energisk och som tog flera kliv uppåt i sjukhushierarkin, såväl i Umeå som i Malmö. Thomas Sandell inspirerades också av sin styvfars bror, Bo Sandell, tidigare storägare och vd i Malmöföretaget Skrinet och en man som figurerade flitigt i tidningarna under 1970- och 1980-talen.

Bo Sandell gjorde klipp på att köpa undervärderade bolag. Tillsammans med andra omskrivna finansmän som Tedde Jeansson, Mats Arnhög, Robert Weil, Anders Wall, Fredrik Roos och Peter Gyllenhammar gjorde han sig en stor förmögenhet på att köpa billigt och sälja dyrt i högt tempo. Han köpte in sig i företag som Boliden, Gambro, Nyckeln, Securitas och Trelleborg.

- Thomas hade mycket bra kontakt med min bror Bo. Vi pratade ju mycket om affärer och Thomas var alltid intresserad, säger Björn Sandell.

Bo Sandell själv är mer försiktig i sin bedömning och menar att Thomas Sandell var ung när de umgicks, men att han kanske var en viss inspiratör. Själv säger Thomas Sandell att Carnegies tidigare ägare Erik Penser och Göran Adielsson var hans förebilder.

Bo Sandells olycka blev när han storhandlade aktier för lånade pengar. När fastighetskrisen kom runt 1990 smällde det. Kanske är det de erfarenheterna som lärt Thomas Sandell vikten av att inte vara för högt belånad.

- Vi använde väldigt lite belåning. Vi har en konservativ modell, med fokus på att bevara kapital. Målet är att ge långsiktig avkastning med låg risk. Det är en av förklaringarna till att vi överlevde, när så många hedgefonder gick under, säger Thomas Sandell i dag, efter finanskrisen. Nu är Sandells fonder inte belånade alls. På toppen uppgick belåningen kring 25 procent, ganska modest jämfört med alla de högbelånade hedgefonder som då fanns på marknaden.

Thomas Sandell var en duktig ekonomistudent i Uppsala, utan att tillhöra toppskiktet. Han bodde i studentrum på Studentvägen 2, i en korridor som gick under benämningen Träsket. Han var med på fester och bjöd ofta på fördrink men gjorde sällan eller aldrig något väsen av sig. Så fick han jobb som aktieanalytiker i Paris på finansfirman Atlantic Finance, tog en MBA på Columbia University i New York och anställdes på investmentbanken Bear Stearns, där han bland annat arbetade med den legendariske chefen Ace Greenberg.

Sandell gjorde sig tidigt känd som en extremt ambitiös talang och fick arbeta med superdeals som Kirk Kerkorians bud på Chrysler. I början på 1990-talet hyrde han ett hus på Long Island utanför New York tillsammans med andra svenskar från finanskvarteren. Han anammade tidigt den amerikanska vanan att gå ut och köpa kaffe och frukost, snarare än att laga hemma. Och några år senare gav han årliga fester, då i sitt eget hus, där han enligt uppgift omgav sig med snygga tjejer.

Han beskrivs ofta som en arbetsnarkoman som bara behöver ett fåtal timmars sömn och som kan gå upp mitt i natten och jobba. Och han tar med sig jobbet var han än befinner sig.

För några år sedan etablerades ett "hedgefondhotell" på den fashionabla sommarorten The Hamptons på Long Island. För tusen dollar i månaden fick gästerna tillgång till Bloomberg-terminaler och aktiehandelssystem även på "semestern". New York Magazine hävdade att Thomas Sandell var en av de första gästerna. Själv förnekar han detta, men det säger ändå något om Sandells rykte som hårt arbetande.

Sandell sägs också vara kontrollfreak. När han öppnade kontor i London sattes webbkameror i varje rum för att säkerställa att de anställda gjorde vad de skulle, enligt Affärsvärldens källor. De uppger också att de anställda i London brukade byta från fritidskläder till kostym vid elva på förmiddagen. Då var klockan sex på morgonen i New York och Sandell klev in på sitt kontor och knäppte på kamerorna.



***

DUNDERBLUNDER

Sandell Asset Management grundades 1998 och då startade också den första fonden, Castlerigg. Det var en av de första europeiska riskarbitragefonderna i världen. Fonden erbjöd så kallad händelsestyrd förvaltning och lade fokus på "merger arb" som det heter på finansspråk. Det innebär att man köper aktier i bolag där det ligger ett bud. Idén är i korthet att vänta på att budet antingen höjs, eller att köpa aktier om kursen ligger under budnivån. Risken som placeraren tar är att budet dras tillbaka och att affären inte genomförs.

Första året nådde Castlerigg en avkastning på 22,5 procent. Och det trots att Ryssland gick mer eller mindre bankrutt och flera länder i Latinamerika hade problem. Framgången lockade nya investerare. Kapitalet flöt in och Sandell fortsatte leverera god avkastning.

År 2000 anställdes ett team för att bygga upp en kreditverksamhet. Castlerigg skulle nu börja handla med obligationer från bolag som var nära konkurs eller stod under rekonstruktion.

- Anledningen till att jag tog mitt företag den vägen är att merger arb och distressed debt är kontracykliska. I en lågkonjunktur är det lättare att göra affärer på kreditsidan, medan det under högkonjunktur går att göra pengar på merger arb, säger Thomas Sandell.

Det är en av förklaringarna till att Castlerigg klarade it-kraschen. Under 2001, när världens börser klappade ihop, nådde fonden en avkastning på 8 procent. 2003 var avkastningen 25,5 procent. Kontor öppnades i London och Hongkong.

Thomas Sandell gick också in på ytterligare en bana. Han blev aktivist. Han skickade brev till vd:ar, drev på förändringar i företagen och försökte få möjligheter att tillsätta styrelseledamöter. Ibland agerade Thomas Sandell ensam, exempelvis i mjukvaruföretaget Sybase och naturgasbolaget Southern Union. I andra fall samarbetade han med andra. Bland annat med den beryktade aktivisten Nelson Pelts, i ketchuptillverkaren Heinz och hamburgarekedjan Wendy's.

Hans enda rejäla bakslag var egentligen...

Den rafflande fortsättningen av Superförvaltaren som åkte på en stjärnsmäll, publiceras imorgon lördag.