När Lehman Brothers kollapsade i september 2008 var det många som fick lära sig innebörden av begreppet motpartsrisk - på det obehagliga sättet. En erfarenhet var att det är trassligt att reda upp derivataffärer med en motpart som har gått i konkurs.

En annan att det tar tid att få ut värdepapper som finns i förvar hos konkursförvaltaren. Det är ett par anledningar till att marknaden för börshandlade fonder, Exchange Traded Funds, eller ETF:er, har exploderat det senaste året.

- ETF-industrin har haft några fenomenala år sedan Lehman Brothers gick i konkurs. Under förra året ökade den förvaltade volymen i världen till över 1 000 miljarder dollar. Nu tänker alla på ETF:er, säger Deborah Fuhr, ansvarig för global EFT-analys hos kapitalförvaltaren Blackrock.

Det finns nu cirka 2 000 börshandlade fonder i världen och fler är på gång. Institutionella placerare gillar börshandlade instrument just för att motpartsrisken är begränsad, det finns ingen emittentrisk och så går de att köpa via en mäklare och sälja hos en annan. Nyare fonder som sälj i Europa lyder under fondreglerna UCITS III och får som mest ha 10 procents exponering mot en motpart när det gäller onoterade derivatinstrument. Varför är detta viktigt? Historiskt har börshandlade fonder liknat vanliga indexfonder, det vill säga fonder som äger de underliggande tillgångarna i form av aktier.

Men det håller på att ändras. Enligt Deutsche Bank var 156 av de 243 fonder som startades förra året syntetiska, det vill säga de skuggar ett index eller någon annan tillgång med hjälp av en typ av derivat som kallas total return swap.

- Traditionella ETF:er är begränsade, de kan bara följa stora aktieindex, så snart du vill göra ETF:er för emerging markets, obligationsportföljer eller råvaror, måste du använda swappar. Annars är det omöjligt. Deutsche Bank har bestämt sig för att enbart ha swap-baserade ETF:er, säger Thorsten Michalik, ansvarig för Deutsche Banks börshandlade fonder, DB X-trackers.

Deutsche Bank satsar nu på den svenska marknaden genom att notera en del av sitt utbud på Nasdaq OMX. Dessa ETF:er handlas i svenska kronor. Premiärfonden skuggar DJ Euro Stoxx 50 Index, som består av de 50 största europeiska bolagen.

Normalt är den årliga förvaltningsavgiften i ETF:er 0,1-0,5 procent beroende på hur avancerad produkten är: modellen är att penningmarknadsfonder och breda aktieindex är billigast, följda av tillväxtmarknader, medan hedge- och specialvarianter kostar mest. Efter påsk noteras flera globala aktieindexfonder, som MSCI World, Japan och USA samt tyska Dax Index och längre fram planeras börsfonder för ett tiotal tillväxtmarknadsindex. Som jämförelse kan nämnas att vanliga indexfonder brukar ha en förvaltningsavgift på någon eller några tiondels procent av index, alltså i samma härad som ETF:erna.

För privatpersoner är ETF:er främst ett kostnadseffektivt alternativ till de många "aktivt förvaltade" fonder som ligger nära ett index, exempelvis storbankernas svenska aktiefonder. Riktigt stor nytta gör produkterna i den typ av kapitalförsäkringar där användning av belåning, blankning och derivat inte är tillåtet.

Enkelt uttryckt är alla ETF:er som heter något med Short eller Inverse sådana som stiger i värde när priset på den underliggande tillgången faller. Det är alltså instrument för den som vill spekulera i nedgång eller skydda sin portfölj. De flesta utgivare har den här typen av produkter och det är också vanligt att de finns i varianter med extra utväxling, så kallad leverage, vilket betyder att fonden ger till exempel två gånger indexrörelsen under en dag.

Man kan också spekulera i nedgång genom att blanka en ETF, alltså låna den och sälja den för att köpa tillbaka billigare senare. ETF:er handlas ju precis som aktier och man kan därmed gå både lång eller kort. I USA är det bara tillåtet att blanka när aktiekursen är på väg upp (up-tick rule), men ETF:er är undantagna från denna regel.

- Därför älskar hedgefonder ETF:er - du kan gå lång, du kan gå kort. De fungerar precis som terminskontakt och det finns många fler index att välja på. ETF:er är väldigt bra verktyg, både för aktiva och passiva investerare och för både institutioner och privatpersoner, säger Deborah Fuhr.

För avancerade investerare kan börshandlade fonder fungera som ett verktyg för att optimera inriktningen på aktivt förvaltade portföljer och användas av förvaltare som vill skapa alfa, det vill säga den del av avkastningen som överstiger index. Då går det till exempel att köpa en korg med utvalda aktier och samtidigt gå kort i en index-ETF. Man kan också skaffa en billig exponering mot udda marknader som Korea eller Peru. Och varför inte passa på att gå kort i Kina eller Taiwan? Det går inte att göra med terminer - men med ETF:er.

- De flesta av våra aktiva användare är traditionella fondförvaltare som använder ETF:er som ett verktyg för att förbättra sin avkastning, säger Thorsten Michalik.

Varumärket Ishares har funnits på den finansiella arenan sedan 1993 och ägs numera av Blackrock, världens största kapitalförvaltare, där Ishares förra ägare brittiska banken Barclays numera är en av storägarna. Även Ishares är på väg att lanseras på den nordiska marknaden. Under 2010 är siktet inställt på institutionella placerare och nästa år är det dags för privatpersoner.

- Då ska förhoppningsvis marknadsföringssupport också finnas på plats så Ishares blir mer synliga i svenska media, säger Peter Nielsen som är produktansvarig för Ishares på den nordiska marknaden.

Men till skillnad från Deutsche Bank noterar Blackrock inte sina fonder på Nasdaq OMX.

- Just nu har vi inte för avsikt att parallellnotera några ETF:er på OMX. Anledningen är att många av de stora institutionerna och även privata investerare kan minska sina handelsomkostnader, och de har lika lätt att få access till Londonbörsen, säger Peter Nielsen.

Han säger också att det inte är någon mening att ta den extra kostnad som en parallellnotering på andra börser innebär och splittra likviditeten mellan olika handelsplatser. I dag finns Ishares produkter noterade på nio börser i Europa. Plus att de flesta finns på New York-börsen, en fördel för placerare som föredrar kvällshandel. Men på lite sikt tror Peter Nielsen att sedvänjan att vara noterad på flera börser försvinner.

Apropå det där med likviditeten kan det se ut som om det inte är så stor omsättning i ETF:er på de europeiska börserna. Anledningen är att direktaffärer mellan mäklare inte behöver rapporteras, vilket är fallet för aktier och andra instrument, enligt regelverket Mifid.

Affärsvärlden har tidigare hört invändningen att ETF:er är ett hot mot aktiemarknaden, både när det gäller likviditet och volatilitet - om alla följer index finns det inga aktier som kan röra sig mer än någon annan.

- I dag finns mindre än 2 procent av de europeiska fondtillgångarna i ETF:er, så det lär dröja innan det blir ett problem. Jag tror att det dröjer 10-15 år innan man kan säga att ETF:er kommit till den nivå där volatiliteten i marknaden kan påverkas, säger Thorsten Michalik.

Det finns förstås traditionella fondförvaltare som inte är överdrivet förtjusta över utvecklingen mot ETF:er, i synnerhet bland dem som sköter aktivt förvaltade fonder som inte lyckas slå sitt jämförelseindex. När det går att få en börsnoterad fond som kostar en tredjedel i förvaltningsavgift lär fondbolagen se sina vinster krympa. Fast å andra sidan har lågprisfonder med små marginaler, som ETF:er, inte råd att marknadsföra och distribuera sina produkter på samma sätt som fondbolagen. Ändå finns en chans att fondkartan på sikt ritas om, eller kanske det rent av är dags för nästa steg i utvecklingen. Men låt oss först göra en återblick.

När det gäller finansiell ingenjörskonst ligger amerikanerna i framkant. Sparandet i aktiefonder kom i gång redan på 1940-talet. I Sverige blev införandet av Allemansfonderna 1984 startskottet för fondmarknaden. Och sedan dess har svenskarna varit flitiga fondsparare - för trettio år sedan fanns det 17 fonder med ett förvaltat kapital på sammanlagt 1 miljard kronor. I dag är motsvarande siffror 4 000 fonder med 1 200 miljarder kronor.

Om aktiefonder var 1980- och 1990-

talens storsäljare, var aktieindexobligationer och andra strukturerade produkter det senaste decenniets kioskvältare. Enligt clearinghuset Euroclear Sweden, före detta VPC, har den utestående volymen av strukturerade produkter emitterade på den svenska marknaden fyrfaldigats under de senaste fem åren och uppgick vid årsskiftet till 177 miljarder kronor.

Och frågan är om inte börshandlade fonder ligger bra till att blir nästa finansiella storsäljare. ETF:er är långt ifrån något nytt påfund. Den första fonden lanserades 1993 och är en replik av det amerikanska aktieindexet S&P 500. Fondens namn är SPDR S & P 500 ETF. För den som vill glänsa lite extra kan det vara bra att veta att SPDR är en akronym för Standard & Poor's Depositary Receipts, vilket gett fonden smeknamnet Spiders. Det är också den mest handlade ETF:en i världen, börsvärdet är i dag cirka 75 miljarder dollar och förvaltningsavgiften är 0,1 procent. Förvaltaren State Street Global Advisors, som för övrigt är näst störst i världen efter Blackrock, har valt en spindel till fondens logotyp. Andra ETF-kändisar är Nasdaq QQQQ, även kallad cubes, och Dow Jones Industrial Average-följaren, även känd som Diamonds.

Hittills har den svenska marknaden dominerats av Xact Fonder från Handelsbanken. Bolaget var först i världen med hävstångsfonder när Xact Bull och Xact Bear sjösattes på marknaden för fem år sedan. Med ett förvaltat kapital på drygt 17 miljarder kronor fördelat på 12 fonder, varav nio noterade på Nasdaq OMX och tre på Oslobörsen, stod Xact för hela 95 procent av den dagliga omsättningen i ETF:er på den nordiska marknaden i februari. Tvåan DnB Nor står för runt 4 procent.

HQ som lanserade sina första börshandlade fonder i oktober förra året syns än så länge knappt i statistiken. I slutet av februari uppgick förvaltat kapital till 167 miljoner kronor och andelen av den totala omsättningen var 0,4 procent. Men ambitionsnivån är hög och syftet är att på sikt kunna erbjuda ett stort antal produkter som kommer att noteras på OMX. HQ:s första två fonder är en vassare variant av Xacts Bull och Bear - OMXS30 Double Long respektive OMXS30 Double Short, vilket innebär att kursen under en enskild dag rör sig dubbelt så mycket som index. I mitten av februari utökades ETF-familjen med indexfonden Nasdaq 100.

En sak är säker - börshandlade fonder är här för att stanna och fler aktörer lär kasta sig in i matchen. Frågan är när HQ och Xact får svensk konkurrens. För trots låga avgifter går det att tjäna pengar bara volymen är tillräckligt stor.