När ordet trading dyker upp i media är det ofta försett med tillägget -skandal. Som i Carnegies tradingskandal, eller när en ensam trader höll på att sänka franska Société Générale.

Tanken går osökt till gigantiska belopp, enorma risker men också till chansen att tjäna stora pengar. Men vad är det egentligen en trader gör? Affärsvärlden har träffat Fredrik Hjorth, vd på konsultföretaget Tradeflow, för att reda ut begreppen och skingra mystiken.

För den som kommer in på ett större mäklarhus är en trader lätt att känna igen.

– Ju närmare marknaden man kommer desto mer informellt är de klädda, för de träffar inga kunder. På tradingen handlar det om Lacostetröjor, t-shirts och jeans, säger Fredrik Hjort.

Och till skillnad från kundhandlarna som ofta är duktiga säljare är det andra egenskaper som dominerar bland traders. De ska vara duktiga matematiker, kunna programmera och dessutom ha näsa för affärer.

Hos en mäklarfirma finns det en rad olika yrkesgrupper som jobbar med att handla värdepapper. Privatmäklarna hjälper mindre kunder med sina affärer. Institutionsmäklarna har hand om de stora professionella kunderna. Market-makers arbetar med att ställa priser och garanterar även handel i olika bolag. En kusin till dessa är tradingen.

Proprietary trading, eller proptrading som det kallas på finanssvenska, handlar om att göra affärer för arbetsgivarens eller den egna firmans räkning. Detta kallas också för att handla i eget namn eller i egen bok. En proptrader köper och säljer aktier, derivat och andra värdepapper och den egna firman behåller hela förtjänsten, eller står för förlusten.

För ett tiotal år sedan var courtaget en stor andel av mäklarfirmornas vinster, även institutionella kunder betalade avgifter på 0,3 procent för sina aktieaffärer. I dag handlar det snarare om några punkter (1/10?000-del). Mäklarfirmorna har tvingats hitta nya affärsmöjligheter. Ett exempel är skapandet av SBI-listan (föregångare till NGM Equity), den så kallade skokartongsmarknaden. Den kallades så för att de order som kom in sorterades i skokartonger på mäklarborden. Mäklarna skötte handeln hemma på firman och gjorde sina egna kurslistor.

Av flera orsaker började fondkommissionärerna att utveckla den här typen av handel och bygga system för automatiska beräkningar som även agerade mot börsen.

– Det fanns bara ett ställe att fiska på, börsen, så det gällde att få ut kroken så snabbt som möjligt. Så gjorde man snabba riskberäkningar, typ hur mycket flyttar sig kursen om jag köper 100?000 Ericsson, säger Fredrik Hjort.

Efterhand fick allt fler tillgång till realtidskurser och det blev svårare för tradern att vinna bara på snabbhet. I stället blev tekniken mer avancerad, flera firmor gjorde egna tradingprogram och andra köpte färdiga verktygslådor där tradern själv kunde programmera sin modell och exekvera dessa mot en eller flera marknader. Möjligheten att skapa skräddarsydda program var populär och mäklarfirmorna var beredda att betala stora belopp för att få ett. Orc Software var en av de första leverantörerna av just proptrading, och market making-system. De var tidigt ute med en verktygslåda, Terminator som sedan bytte namn till Liquidator. Ungefär samtidigt hade filmen X-men premiär och i presentationen illustrerades Terminator med en bild av superhjälten Wolverine i full attack.

– Det var en grafisk enkel bild för att förstå vad som pågick. Det går inte att gå ut i strid om alla har samma vapen, den som har bäst utrustning och vapen vinner.

En tradingfirma som snabbt insåg fördelarna med Orc Liquidator var Pan Capital.

”Med Orc Liquidator kommer vi nu att blixtsnabbt kunna utnyttja arbitrage-möjligheter mellan alla de marknader vi handlar på. Dessutom kommer vi att kunna hantera betydligt fler order med hög­re hastighet”, konstaterade Claes-Henrik Julander, då vice vd för Pan Capital, i januari 2005, i ett pressmeddelande från Orc.

För ett tiotal år sedan köpte och sålde tradern värdepapper manuellt, det som kallas för att slå i marknaden. Nu är det oftast ett program – en robot – som sköter ruljansen. Robothandel går ut på att man kopierar en väldigt duktig proptraders tankar och metoder för att slå i marknaden och destillerar detta till ett program. Sedan kan tradern luta sig tillbaka och titta på när roboten exe­kverar affärerna. En strategi kan vara att utnyttja prisskillnaden mellan A- och B-aktier. När spreaden mellan Volvo B och A är större än 2 kronor så säljer man B och köper A samtidigt, exempelvis. När sedan skillnaden krymper stängs positionen. En annan strategi är att göra arbitrage mellan avista och derivat. Ytterligare ett exempel är att under en mikrosekund utnyttja att Ericsson är någon 10-öring billigare på en marknad än på en annan. Det går också att handla på valutarörelser, statistik eller olika typer av teknisk analys, som till exempel momentum. Möjligheterna är oändliga.

Även om en robot är blixtsnabb och kvoterar om priser snabbare än ögat kan uppfatta, går det ibland att upptäcka att den finns där.

– När man tittar i orderdjupet kan man ibland se en robot som är felprogrammerad och ställer priser någon nivå längre ned av misstag. Det ser ut som om det finns ett grått dis runt priset. Då vet du att det finns en robot där. Det kan vara en anledning att lämna den aktien och hitta en annan aktie att handla, i mer lugn och ro, säger Fredrik Hjort.

Ett annat begrepp som ofta dyker upp när man talar om trading är algoritmhandel. Det är i grunden en automatisering av det som kallas för ”care order”, en order utförd av en person som förstår marknaden. Ett exempel är när en kund ger sin mäklare i uppdrag att köpa en fjärdedel av omsättningen i Ericsson, utan att påverka kursen och dessutom anger en högsta genomsnittskurs för hela affären. I stället för att tradern ska arbeta med ordern hela dagen används ett system med olika program, algoritmer, som tar in kursdata och handlar enligt villkoren. I slutet av dagen är ordern klar.

Men ibland vill inte den som ska göra någon riktigt stor aktieaffär att andra traders ska lista ut vad som är på gång och hinna driva i väg kursen åt fel håll. Då kan ordern skickas till någon av de marknadsplatser som kallas för dark pools. Namnet kommer från att det är motsatsen till en vanlig upplyst börs eller marknadsplats, en pool of liquidity.

Begreppet mörk, eller att mörka, är gammal mäklarslang som betyder att inte avslöja sina intressen. Problemet är att när en order skickas in i en dark pool är det även svårt att lista ut vilka volymer motparterna är intresserade av. Men det finns knep för att locka ut informationen i ljuset.

Ett sätt är att kombinera olika typer av order. Anta att vi vill se hur mycket en köpare som har lagt en så kallad isbergsorder (den volym som visas öppet är en bråkdel av hela ordern, toppen av ett isberg) på bästa köpkurs, egentligen är ute efter. Då kan man lägga en ”peggad” order, vilket betyder att priset förändras dynamiskt i takt med att bästa köpkurs flyttas, ett tick över bästa pris. Fast den läggs helt dold. Om sedan någon annan lägger en större order på samma nivå, kanske bara för att skapa en tajt spread eller bara flytta köpkursen en aning, så flyttas hela molnet, den dolda ordern, automatiskt och tradern kan slå där.

– För att hitta molnet går han in med en vanlig order för att se om det finns något där. Allt det här sker väldigt fort. Och den som har lagt dit molnet vill självklart hinna undan innan det händer. För när det är två som slår på samma ställe är det snabbast som vinner.

Även om det många gånger handlar om enormt snabba affärer, att tjäna några ören på varje aktie, så finns det naturligtvis risker. När volymerna är stora blir också vinst eller förlust därefter. Handlar det om finansiella instrument med dålig likviditet finns risken att bli sittande med Svarte Petter i lagret. Men det går också att tjäna betydligt mer pengar än på vanlig traditionell kundhandel.

– En duktig proptrader eller någon som kan göra bra robottrading, eller driva en sådan enhet, är värd väldigt mycket pengar. Det är inte ovanligt med resultatbaserad lön som är i direkt paritet med hur mycket pengar de drar in, säger Fredrik Hjort.

De flesta stora investmentbanker och fondkommissionärer har egna proptradingavdelningar. Men det finns också renodlade proptradingfirmor som, även om de är relativt små, kan leva gott på smulorna som de stora drakarna lämnar efter sig. Svenska Pan Capital är en dock en av de större firmorna på området, både när det gäller volym och lönsamhet.

Nu när handeln blir alltmer fragmenterad och en aktie som Ericsson handlas på flera börser och MTF:er, multilaterala handelsplattformar, öppnas också nya möjligheter att tjäna pengar för den som är snabb och har de bästa tekniska lösningarna.

I trading är det den smartaste och snabbaste som tar hem spelet.