Parterna inom industrin bör som lönenormerande sektor sluta nya löneavtal där hänsyn även tas till utvecklingen av sysselsättning och arbetslöshet i Sverige.

Det skriver Riksbanken i en fördjupningsruta i den penningpolitiska rapporten som publicerades på torsdagen.

"Sådan hänsyn kan vara särskilt viktig då arbetslösheten är hög och det finns tecken på att matchningen på arbetsmarknaden har försämrats. Höga minimilöner kan särskilt påverka sysselsättningen för utsatta grupper såsom unga, utrikes födda och lågutbildade", skriver Riksbanken.

Samtidigt som industrin alltså åter väntas bli normerande ser Riksbanken även faktorer som talar för att följsamheten gentemot industrins avtal kan minska.

"Den exportorienterade industrin pressas av en svag internationell efterfrågan, medan det ser bättre ut för handeln och tjänstesektorn. Förtroendeindikatorerna (från Konjunkturinstitutet) visar också att det finns tydliga skillnader i förtroendet mellan olika sektorer. Även att lärarnas löneavtal blev högre än andra löneavtal under 2012 kan tala för en minskad följsamhet gentemot industrins avtal", skriver Riksbanken.

I och med att den väntat normerande industrin har ett ansträngt läge räknar Riksbanken med att löneökningarna i hela ekonomin hamnar på 3,1 procent under 2013. Med ett antagande om att de avtalade löneökningarna även fortsättningsvis utgör 60-80 procent av de totala löneökningarna kommer de avtalade löneökningarna i kommande avtalsrörelse att bli mellan 1,8 och 2,5 procent per år, "det vill säga lika med eller lägre än 2012 års avtalade löneökningar".