All inflation är inte bra inflation

2016-11-29 22:00 Annika Winsth

Löneökningar på grund av högre efterfrågan är inte illa. Sker det på grund av stängda gränser och därmed sämre produktivitet är det betydligt mer oroväckande.

Räntor med längre löptid har stigit sedan Donald Trump blev president i USA. Nästa fråga blir om hans politik skapar inflation och därmed mer varaktigt stigande räntor.

Långräntorna nådde sin botten i somras strax efter Brexit, därefter började de stiga. Fram till det amerikanska valet var uppgången relativt måttlig, men efter det sköt de i höjden ordentligt. Sedan dess har räntor med längre löptider stigit med 49 punkter i USA, 8 punkter i Tyskland, 19 punkter i Storbritannien och 26 punkter i Sverige. Räntorna ligger fortfarande på historiskt låga nivåer, men rörelserna har varit stora.

Ränteuppgången bygger på förväntan om ­stimulans från finanspolitiken. En expansiv politik driver tillväxt och på sikt även inflation.

Mycket är höjt i dunkel. Vi vet inte vad Trump kommer att genomföra och finansieringen utgör ett stort frågetecken. Men utifrån de signaler vi har fått är den ränteuppgång vi sett rationell.

Tidigt och högt upp på Trumps prioriteringslista ligger infrastrukturinvesteringar och mer resurser till militären. Det skapar tillväxt om än inte omedelbart. Även om administrationen är snabb på bollen lär det dröja åtminstone ett år innan vi tydligt ser effekterna av den mer expansiva finanspolitiken. Därefter dröjer det ytter­ligare innan priser och löner stiger, det vill säga inflationen tar fart. För att räntorna ska stiga än mer krävs sannolikt överraskningar i form av mer stimulans. Utebliven leverans lär ge omvända effekten.

Trump har också varit tydlig med att det inte blir något frihandelsavtal, TTP. Det indikerar också stigande inflationsimpulser. Helt klart tycks hans protektionistiska syn leva vidare även efter valet och sannolikt är det därmed inte bara TTP som kan komma att hotas. Att stänga gränser och dämpa handeln genom restriktioner mot utlandet driver inflation. Mindre konkurrens ger högre priser och löner på sikt.

Det är inte bara i USA som finanspolitiken kan komma att bli mer expansiv. Allt fler argumenterar nu för att penningpolitiken har nått vägs ände på många håll i världen och att det hade varit bra om finanspolitiken fick en större roll.

Storbritannien och Kina är länder som kan väntas följa efter och stimulera mer. Japan har länge haft behov av att luta sig mot finanspolitiken. I Europa är det lite mer tveksamt. Länder som kan, såsom Sverige och Tyskland, har med sina erfarenheter i bagaget inte velat. Länder som vill, i södra Europa, har inte haft möjligheten på grund av sämre ekonomiska förutsättningar.

Sammantaget borde en något mer expansiv finanspolitik globalt, handelsrestriktioner och stigande råvarupriser leda till högre inflation och därmed lätta på trycket för hårt pressade centralbanker. Flera av dem, inte minst Riksbanken, är angelägna om att komma bort från minusränta för att kunna agera när konjunkturen vänder ned.

Å andra sidan visar den demografiska utvecklingen tydligt att vi har en krympande arbetsför befolkning inte minst i många västländer. Det, tillsammans med låg investeringstakt och produktivitet samt höga statsskulder i flera länder, talar för att lågräntemiljön lär bestå länge. Amerikanska hushåll är dessutom känsliga för långränteuppgångar. Redan hör vi låntagare knorra över den uppgång vi sett.

Frågan är hur mycket räntorna får stiga, innan protesterna ökar och Trumps önskan om att driva på stannar av.

Det är svårt att se att inflationen stiger ytter­ligare och mer varaktigt utan att lönerna ökar mer än vad de gjort hittills. Löneinflation på grund av högre efterfrågan är inte illa. Sker det på grund av stängda gränser och därmed sämre produktivitet är det betydligt mer oroväckande.

Alla ska med

Sverige har en hemläxa att göra – lyssna på, inkludera och hjälpa människor att förstå framtiden är vår bästa investering nu.

Annika Winsth

Mest läst

ANNONS

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet