Dags att prata om något annat

2012-05-08 21:00 Johan Hakelius

KRÖNKA. Det är möjligt att ni missade det, men regissören Suzanne Osten kom ut som biologist häromveckan.

Eller, för att inte överdriva, hon kom ut som en person som tror att biologi inte är helt oviktigt när vi talar om skillnader mellan kvinnor och män. Åtminstone tror jag att det var poängen med hennes artikel i Aftonbladet.

Det är inte alldeles lätt att avgöra. Om jag förstår henne rätt anser hon inte att hon haft fel förut och hon ser ingen anledning att ompröva sin ideologi för framtiden. Hon har helt enkelt ”nyanserat” sina tankar och ”tagit in nya fakta”, utan att för den skull ändra sig. Återigen: förutsatt att jag har förstått henne. Vilket är långt ifrån säkert. Alla gäng har sitt intrikata signalspråk. Det är möjligt att det Osten har skrivit är en verklig bomb bland gamla Grupp 8-feminister. Någonting i stil med Bengt Ohlssons uppgörelse i DN. Kanske kommer också hennes inbjudningar till middagar på Hummerknivsöder att sina.

Jag tror under alla omständigheter att det var en intressant artikel. Och det trots att den handlar om ett ämne som jag måste erkänna att jag tröttnat på för flera år sedan.

Antagligen umgås jag i fel kretsar, men det händer med sövande regelbundenhet att jag hamnar på fester där frågan om huruvida könen är biologiskt bestämda eller ”sociala konstruktioner”, dyker upp. Frågan har en väldig sprängkraft. Den smyger sig oftast fram genom att någon lägger ut en trevare, för att kolla om man befinner sig hos vänner eller fiender. Det är svårt att veta på förhand, för skilje­linjen följer inga enkla politiska gränser. Ibland tas ett slags nervöst, outtalat beslut om att byta ämne och låta trevaren ligga. Ibland utbryter upphetsade diskussioner. Jag har sett vänskaper prövas till det yttersta med just denna fråga som verktyg.

Det som fått mig att tröttna är att jag insett att de diskuterande sällan är säkra på vad de egentligen diskuterar. Talar de om löneskillnader mellan män och kvinnor? Eller om ”män” som föder barn i kvällspressens rubriker? Eller talar de om barnuppfostran? Om hemarbete? Skönhetsideal? Styrelseposter? Hemmafruar? Kanske alltihop. Ibland kanske inget av ovanstående. Jag tror inte de vet själva. Och ändå detta uppjagade engagemang.

På senare tid har jag undrat om de egentligen inte talar om något helt annat, nämligen om huruvida det finns en objektiv verklighet eller inte. De som håller på biologin har tröttnat på trenden att förvandla allt till ett relativt, politiserat gungfly. De vill ha något fast. De som slåss för de sociala konstruktionerna vill omforma världen efter egen ritning. Då måste världen vara möjlig att omforma.

I grund och botten består i så fall grälet i att de grälande är ense. Båda sidor tror att biologin är fast, medan vi fritt kan forma vår kultur.

Jag tror på en objektiv verklighet, på ungefär samma simpla sätt som Samuel Johnson, som illustrerade sin tro genom att sparka på en sten: Om verkligheten ger oss ont i foten, är det sannolikt att den finns. Däremot tror jag inte att biologin är så fast att den förutbestämmer vårt sätt att leva. Nästan inget vi gör i vår moderna vardag är ”naturligt” i biologisk mening. Men jag tror inte heller på att vi fritt kan omforma vår kultur. Revolutionära försök att göra det har lärt oss två saker: 1. Det går åt helvete 2. Sedan återuppstår de gamla ”sociala konstruktionerna”. Antagligen därför att de fyller en överlevnadsfunktion.

Min slutsats är att det här med biologi eller kultur är en poänglös skendebatt, baserad på felaktiga premisser. Vi är samtidigt fria och bundna av båda. Det är dags att prata om något annat.

Kanske var det Ostens poäng. I sådant fall var det en bra artikel.

PS.

Missa inte den kompletta samlingen av Evelyn Waughs böcker i serien Penguins classic hardback editions. Tjugofyra svalt vackra volymer, lika stiliga i hyllan som underhållande för läsaren. Du hinner läsa allihop om du slutar spela golf.

Johan Hakelius

Mest läst

ANNONS

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet