En kugge i maskineriet

2012-05-29 21:00 Birgitta Forsberg

Ju större desto bättre, har devisen länge lytt. Men storskalighet kan vara kontraproduktiv.

Det finns en sjuka i Sverige som vi inte tycks bli av med. Storskaligheten. Så fort någon industri läggs ner, som Saab eller Astra, går diskussionens vågor höga om vilken annan storindustri den ska ersättas med.

I Väja utanför Kramfors frodas gräsmattor där hyreshusen en gång stod. Posten, biblioteket, Konsum och Ica är sedan länge stängda. Men många personer har stannat kvar i närområd et – i väntan på den nya stora ”fabriken”, eller ”bruket” som de säger här i Stockholm. De väntar på ett under.

Politikerna verkar vara inne på samma spår. Länge talades det om det svenska mode­undret, tills Hennes & Mauritz ordförande Stefan Persson konstaterade att det inte existerade. Men allting måste inte vara ett under. Modeföretaget Acne Studios omsatte nästan 650 miljoner kronor förra verksamhetsåret, gjorde en vinst på drygt 130 miljoner och hade i medeltal 133 anställda i Sverige. Konkurrenten Filippa K bokade i fjol en vinst på nästan 80 miljoner kronor och har i dagsläget 193 anställda i landet.

I Sverige finns nästan 900 företag som vart och ett har minst 500 personer anställda här och knappt 280 000 företag som har en personalstyrka på mellan en och 499 personer i landet, enligt Statistiska centralbyrån, SCB. De båda grupperna har ungefär lika många anställda, drygt 2 miljoner. De bolag som anställer flest svenskar är Volvo, Postnord och Ericsson, enligt sajten Largest Companies. På den listan kommer H&M på 37:e plats, precis före Ikea.

Givetvis är det bra för Sverige att vi har bjässar. Men en jätte som går under måste inte ersättas av ett annat storföretag. Visserligen pratar ministrar och andra gärna om småföretag och kluster, men det verkar vara i syfte att något av dem ska bli ett nytt H&M eller Ericsson – att vi ska få ett modeunder eller ett it-under (se exempelvis ”Mycket snack, lite verkstad” i Affärsvärlden nummer 11/2012). En småföretagare i Härnösand som Affärsvärlden möter förvånas av alla priser som snabbväxarna får. Luften pyser nämligen ur vissa av de företagen efter ett tag. Själv driver hon sedan länge ett före­tag med stadig omsättning och vinst – och samma antal anställda. Varför får inte företagare som håller sitt företag stabilt genom hög- och lågkonjunktur något erkännande? undrar hon.

Storskaligheten genomsyrar hela samhället. Den har lett till Saltsjöbadsavtal, en tyst förståelse mellan Socialdemokraterna och familjen Wallenberg, samt arbetsmarknadsregler anpassade för stora företag. Mindre företag har ett snårigt regelverk att rätta sig efter.

På energisidan kan detta storvulna sätt att tänka bli rent kontraproduktivt. Den storskaliga lösningen med kärnkraft har lett till att utvecklingen av förnybar energi inte har tagit ordentlig fart kommersiellt i Sverige.

När nu alliansen har öppnat för mer kärnkraft riskerar det att lägga sordin på utvecklingen av förnybar energi, som är småskalig. Visst kan det vara svårt att förstå hur kärnkraften ska kunna ersättas med förnybart och energieffektivisering, men både Tyskland och Danmark har slagit in på den vägen. Om det är framtiden kommer Sverige att ligga efter.

Frågan är var detta storhetstänkande kommer ifrån. Kanske är det en längtan efter erkännande från omvärlden. Vi är ett litet land, men titta vilket kreativt modeunder, vilken tekniskt avancerad kärnkraftsindustri!

Eller också handlar det kanske om ett trygghetssökande. Mamma staten ska rädda bolag och ge oss a-kassa. Att riksdagen klubbar en FRA-lag där medborgarna får avlyssnas är talande för hur väl vi tror om Moder Svea.

Kanske ligger en luthersk längtan efter åtta timmars schemalagd arbetstid om dagen bakom. Att starta företag, jobba på fritiden och göra ärenden en måndag förmiddag verkar locka få. Här kan den nya stora klassklyftan skönjas, mellan de initiativrika och de som drömmer om att jobba ”på fabriken”.

Fast egentligen är det konstigt att vi gillar det storskaliga. Med historiskt sett starka fackföreningar och med Bamsetidningar som lär oss att många små kan vinna över en stor (ofta fabrikören Krösus Sork) borde vi hylla småföretagare. I stället har fackföreningarna blivit så stora att de är en del av storskaligheten.

Både den nuvarande högerregeringen och den förra vänsterregeringen har stått handfallna inför arbetslösheten. Att sätta allt hopp till ”fabriken” som ska anställa tusentals och åter tusentals svenskar är inte realistiskt. I stället kan ett antal stabila mindre bolag utan storvulna framtidsdrömmar vara en del av lösningen.

Birgitta Forsberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet