Hoppas jag har fel!

2012-05-29 21:00 Jon Åsberg

KRÖNIKA. Jag skummade McKinseys färska rapport ”Tillstånd och förnyelse i den svenska ekonomin” i helgen. På sina ställen överraskar rapporten, men oftare beläggs det man anade.

Landets hjältar finns inom den exportinriktade industrin. Dessa knappt 900 000 individer har, i stenhård global konkurrens och nästan på egen hand, lyft produktiviteten så att Sveriges tillväxt har överträffat både USA:s och EU:s sedan devalveringen år 1992. Vi som verkar inom den lokala tjänstesektorn – bygg, transporter, handel, kraft, hotell, restaurang och så vidare – har inte mycket att komma med. Här har produktiviteten utvecklats i linje med EU-15. Och de offentliganställda får stå vid skampålen. Deras sektor, också den ungefär en tredjedel av ekonomin, har i princip stått och stampat hela perioden.

Nu befinner sig stora delar av Europa redan i lågkonjunktur, USA är på väg in i en (se sidan 30) och Sverige slipper inte undan denna gång heller. Ett nytt stålbad håller på att tappas upp. McKinsey-konsulterna tycker att Sverige har ett gyllene tillfälle att göra strukturella förändringar i ekonomin och föreslår en rad åtgärder – som avregleringar, konkurrensutsättning och en upprustning av skolan – för att sätta fart på de två släpande sektorerna.

Men här någonstans blir jag som läsare missmodig. Inte för att förslagen är dåliga – det är de inte, tvärtom – utan för att det saknas politisk vilja och förmåga att genomföra dem. Många av tankarna känns igen från den förra McKinsey-rapporten från 2006, och inte mycket har hänt sen dess. Förutsättningarna blir inte bättre av att vi i dag har minoritetsregering och en splittrad opposition.

Nästa McKinsey-rapport lär tyvärr inte bjuda på fler överraskningar än denna. Fast ingen blir gladare än jag om jag har fel.

Jon Åsberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet