Att handla eller inte handla

Är förargligt rätt ord för att beskriva fusionen mellan den danska och svenska posten? Eller besvärande. Nä, ordet är nog snarare rätt och slätt genant.

Sammanslagningen mellan danska och svenska posten gjordes år 2009. Den betydligt större svenska verksamheten stod för 67 procent av det gemensamma rörelseresultatet. Svenska staten fick 60 procent av det gemensamma bolaget, danska staten fick 40 procent. Båda länder skulle ändå ha precis lika mycket att säga till om, röstantalet fördelades 50/50. Det skakade regeringarna hand på.

Sen dröjde det inte länge innan den danska staten inledde en offensiv digitaliseringskampanj. Kommunikationen mellan stat och medborgare skulle ske elektroniskt. Det resulterade i att antal skickade brev sjönk kraftigt. De danska myndigheterna har sparat in mångmiljonbelopp, alltmedan postverksamheten fått stora problem. De som sägs upp i Danmark har rätt till tre årslöner, enligt överenskommelsen som gjordes när den danska posten bolagiserades år 1995. Förlusterna kom som ett brev på posten. Förluster som nu alltså till 60 procent lastas över på svenska skattebetalare.

Vad som är mer anmärkningsvärt är att svenska Posten hade kommit klart längre när det gällde att anpassa verksamheten till en digitaliserad omvärld. Den svenska verksamheten inom logistik omsatte över tio miljarder svenska kronor 2008, Post Danmark strax över två miljarder. Sverige hade en verksamhet inom informationslogistik som Danmark helt saknade.

Nu får svenska skattebetalare trösta sig med att Sverige trots allt bara fick 60 procent av företaget. Bättre en mindre andel av förlusterna än en större. I fallet Postnord finns något litet att säga till svenska statens försvar. Och det är att det inte är helt lätt att göra affärer i vårt sydvästra grannland.

Sverige och Danmark har en lång tradition av att handla med varandra. Danmark är Sveriges femte största exportmarknad. År 2015 uppgick den svenska exporten dit till 81 miljarder kronor. ”Den geografiska belägenheten, den dynamiska Öresundsregionen och ett bra affärsklimat bidrar till stor potential för svenska företag i Danmark”, skriver statliga exportkonsulten Business Sweden.

Men det finns också flera exempel på framgångsrika svenska bolag som misslyckats i Danmark.

Under förra året lämnade byggföretaget JM den danska marknaden efter att ha en fastighet i Humlebæk norr om Köpenhamn till en förlust på 23 miljoner konor. Framöver skulle JM fokusera på Norge och Finland.

Även sportutrustningskedjan Stadium avvecklade sin danska verksamhet under förra året.

– Försäljningen i Danmark har […] inte ökat i takt med förväntningarna. Stadiums styrelse fattade därför i juli ett strategiskt beslut att lämna marknaden, kommenterade Karl Eklöf, vd på Stadium.

Det finns fler exempel. It-konsulten Acando sålde hela sin danska verksamhet med förlust 2011 efter att ha haft svårt att få stabilitet i rörelsen. Ebokföretaget Adlibris sålde sin danska verksamhet till landets nätjätte Saxo år 2013 och kommenterade kort och gott Intäkterna i Danmark har varit för låga. Klädkedjan Kappahl sålde av sin danska verksamhet i början på 2000-talet och hemmafixarkedjan Clas Ohlson finns i Sverige, Norge, Finland, Storbritannien och Tyskland, men inte i Danmark.

Ytterligare ett exempel på ett svenskt företag som haft det tufft i Danmark är bilreparationsföretaget Mekonomen. I december 2014 avsattes 280 miljoner kronor för att få ordning på verksamheten. Mekonomens förre vd Magnus Johansson sa i en intervju i Affärsvärlden förra året att han upplevt svårigheter i Danmark även i sitt tidigare jobb, inom Lantmännen. Han säger att det finns gott om konsumentvaruföretag som undviker den danska marknaden och förklarar det delvis med närheten till Tyskland. Tyska företag ger sig in med sin överkapacitet och pressar marginalerna. Efter en period är det inte ovanligt att de drar sig ur. Då lämnar de ofta efter sig en stökig konkurrenssituation där konsumenterna har vant sig vid en ny och lägre prisnivå. För de som blivit kvar blir det ändå svårt att höja priserna, enligt Johansson.

Danske Bank gjorde för ett par månader sedan en undersökning där de frågade 200 företagsledare i de nordiska länderna hur det var att göra affärer med grannarna. Resultatet var entydigt. Danskarna är de svåraste.

Enligt Kathrine Heiberg på den danska konsultfirman Reteam är det historiskt betingat. Sverige har många stora industriföretag, medan Danmark traditionellt varit underleverantörer. Därför har svenskar för vana att undersöka vad som står till buds först och är långsammare med att fatta beslut. Danskarna, som varit mer i händerna på andra, har varit snabbare på att fatta beslut. Analysen har kommit efteråt för att se om kalkylen håller.

Nu ryktas det att halvstatliga svenska teleoperatören Telia funderar på att köpa danska telekomjätten TDC. Kanske borde svenska staten ta sig en funderare först.