Låt män och kvinnor vara hemmafruar

2017-01-31 22:00 Susanna Popova
Susanna Popova. Foto: Jörgen Appelgren

Ska man av det dra slutsatsen att alla barnfamiljer i Sverige inte är lika viktiga?

Vi blev tio miljoner invånare för några veckor sedan. En av få som formulerade något tänkvärt om saken var kungen som instagrammade: ”Till Sveriges tio miljonte invånare: Oavsett om du idag kommit till världen, återvänt hem eller fått möjlighet att börja ett nytt liv i vårt land: Du är nu en del av Sveriges framtid och av dess historia. Jag vill önska dig varmt välkommen.”

En av de mer intressanta konsekvenserna av att så många kommit till Sverige på så kort tid är att det tvingar oss, som framlevat de flesta av våra dagar här, att formulera vilka vi tycker att vi är. För har man ingen eller en ofullständig självuppfattning, är det väldigt svårt att beskriva till vilket ställe den tio miljonte anlänt.

En vanlig uppfattning är att Sverige är världens mest jämställda land. Men när World Economic Forum (WEF) släppte sin rapport The Global Gender Gap Report i oktober förra året kom Island först, sedan Finland, Norge och på fjärde plats Sverige. Den platsen har Sverige hamnat på åtta år i rad.

Ett snabbt recept på bättre jämställdhet lyder en kvinnlig statsminister. Och nedskuren föräldraförsäkring, för det antas ge fler lönebetalda arbetsdagar.

Jahaja. Visst innebär fler dagar utan att kvinnor lönearbetar en sämre placering i jämställdhetsrankningar. Men en utbyggd föräldraförsäkring var ju ett av välfärdsstatens flaggskepp. En försäkran om att alla skulle ha råd att bli föräldrar.

Det har också ett värde.

För ett lite tag sedan satt jag middagsplacerad bredvid en nybliven förälder. Hans första iakttagelse löd: Varför är det så inne att ha fyra barn? En annan förälder svarade: För att det är högstatus att ha en klan omkring sig. Jo, onekligen. Dyrt och tidskrävande… och alldeles underbart.

Dessutom är det bra för Sverige. Ingen nation med ambitioner vill ha en krympande befolkning.

Nyanlända med barn bidrar också till att befolkningen växer, men samtidigt inträffar något som är svårt att beskriva på ett acceptabelt sätt. När stora familjer kommer hit förknippas det knappast med ordet status. Det beskrivs i stället som en arbetsmarknadsfråga som måste hanteras.

Ska man av det dra slutsatsen att alla barnfamiljer i Sverige inte är lika viktiga? Är många barn en bra sak i höginkomsttagarfamiljer och mindre välkommet i andra?

Analyschefen på Arbetsförmedlingen, Annika Sundén, har kommenterat integrationen, jämställdheten och föräldraförsäkringen som att färre kvinnor än män är i arbete eller studier, nittio dagar efter etableringsprogrammet.

Andelen kvinnor som efter tre månader arbetar eller studerar är 21 procent medan 39 procent av de nyanlända männen efter samma tid arbetar eller studerar. Men tittar man närmare på etableringsgraden finns det stora skillnader i gruppen kvinnor. De högutbildade kvinnorna liknar de högutbildade männen mer än de liknar de lågutbildade kvinnorna. I gruppen högutbildade kvinnor ­arbetar eller studerar 36 procent efter nittio dagar, bland männen är motsvarande siffra 45 procent.

En del av de lågutbildade kvinnorna, ibland inte läs- eller skrivkunniga, som kommer hit med många barn vill säkert inget annat än att utbilda sig och börja jobba. Men en del vill hellre ta hand om sina barn.

Vi talar om för dem att de ska lämna sina barn på förskola, utan att de har något annat viktigt att göra. När vi borde visa alla den respekt som var inbyggd i föräldraförsäkringen från början.

Den djupare innebörden i att människor väljer att bli föräldrar är att det är ett bidrag till oss alla som vi borde värdera. Då måste vi också lyfta blicken från arbetslinjer och jämställdhets­statistik.

Ljummen frysbox

Regeringen har tagit emot Sten Heckschers utredning Karens för statsråd och statssekreterare. Förslaget är att dessa ska anmäla till en fristående nämnd under riksdagen, när och om de tänker ta ett jobb utanför staten. Finns det en risk att staten kan lida skada ska de förbjudas att ta jobbet under som längst tolv månader, från att personen lämnat sitt jobb. Fast det blir i så fall ersättning. Och inga sanktioner. För utredaren tror att de som blir aktuella kommer att rätta sig efter restriktionerna. Optimistiskt i Trumptider.

Susanna Popova

Fler krönikor av Susanna Popova

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet