Löntagarnas fiende – miljardärernas vän

KRÖNIKA. Kanske speglar skattepolitiken att den gamla överklassens förakt mot uppkomplingar har en djup folklig resonans. Vilken den djupare bakgrunden än kan vara, så är politiken ekonomiskt skadlig.

Någon gång på 1950-talet konstaterade Bertil Ohlin (L) att den socialdemokratiska regeringen är miljonärernas fiende men mångmiljonärernas vän. Bakgrunden till detta var att regeringens politik i hög grad gynnade väletablerade stora företag. Detta i sin tur gynnade väletablerade för­mögen­hetsägare, som exempelvis de klassiska 15 familjerna. Det var i första hand beskattningen av bolag och stiftelser som bidrog till detta. Så snart man kom in i den privata sfären var dock beskattningen av förmögenheter hög.

I dag är beskattningen av privata förmögenheter närmast obefintlig. Samtidigt är beskattningen av en löneinkomst som ligger över medianen mycket hög. Vill man i Ohlins efterföljd beskriva den aktuella situationen kan man säga att regeringen är de välutbildade löntagarnas fiende, men miljardärernas vän.

Prenumerera

Detta innehåll kan läsas av dig som är prenumerant.

Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Dator, läsplatta och mobiltelefon.

Premium

  • Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
  • Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
  • Över 500 aktieanalyser per år
  • Unika investeringsverktyg och portföljer
  • Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
  • Och mycket mer
479 kr  / per månad

Vill du se fler alternativ? Läs mer här