Alkemisterna

2017-05-16 22:00

Ännu har ingen lyckats göra guld av järn – men finanskändisarna bakom Abecede är på god väg att lyckas. Förhandlingarna om den sista stora pusselbiten, gruvan i Kaunisvaara, är inne i ett slutskede.

En av Sveriges största konkurser, den i järnmalmsbolaget Northland Resources, är på väg att få ett lyckligt slut. Inte för dem som förlorat över 14 miljarder kronor i konkursen, utan för den kvintett kända ­finansmän som med tur och skicklighet man­övrerat in sig i vinnarposition.

De fem lyckosamma är Carl-Henric Svanberg, styrelseordförande i oljebolaget BP och tunga fordonstillverkaren AB Volvo, Bert Nordberg, styrelseordförande i danska vindkraftsföretaget Vestas, Bruce Grant, ­tidigare styrelseordförande i teleoperatören Tele 2, Mats Paulsson, huvudägare i byggkoncernen Peab, och Erik Selin, huvudägare i fastighetsbolaget Balder.

De olyckliga förlorarna är de tidigare 12 000 aktieägarna i Northland vars aktier blivit värdelösa, ett tapp på 4 miljarder kronor från toppen år 2013. Vidare har bolagets obligationsinnehavare förlorat 8,2 miljarder kronor, finländska Metso förlorat över 1 miljard kronor och Peab cirka 300 miljoner, för att inte tala om Northlands leverantörer. Listan på förlorare i bouppteckningen i Northlands konkurs är lång. Härtill kommer 500 Pajalabor som förlorat sina jobb efter Northlands konkurs i december 2014. De senare kan möjligen se fram emot att jobben kommer tillbaka när gruvan öppnas igen. Övriga drabbade i konkursen får inte en krona tillbaka. Enligt uppgifter till Affärsvärlden räcker inte försäljningen av konkursboets tillgångar ens till att täcka kostnaderna i konkursförvaltningen. Då har ändå konkursförvaltaren, advokat Hans Andersson, sålt i princip alla boets tillgångar för uppskattningsvis runt 200 miljoner kronor, varav merparten gått till Abecede som köpt det mesta som anrikningsverk, omlastningsterminal och andra strategiska tillgångar. Allt utom hamnanläggningen Narvik och gruvan i Kaunisvaara där man lagt ett bud – förmodligen ett skambud, för vem vill köpa en gruva utan tillgång till anrikningsverk eller transportsystem? – och det må då ändå vara en av de bästa järnmalmsgruvorna i världen.

Genom att i olika omgångar förvärva ­strategiska bitar har konsortiet i Abecede gjort det mycket svårt för konkursförvaltaren att hitta en annan köpare till gruvan. Konkursförvaltaren Hans Andersson har dessutom inte sista ordet. Gruvan ligger i pant för Northlands obligationslån på 8,2 miljarder kronor som förvaltas av Jörgen Andersen på obligationsagenten Nordic Trustee i Oslo. Och han vill inte diskutera gruvan med Affärsvärlden.

Jörgen Andersen har dock ett starkt tryck på sig att släppa panten i gruvan till någon som kan och vill driva gruvan, inte minst från Pajala.

– Det vore stor kapitalförstöring att inte driva en av världens bästa järnmalmsgruvor. Mindre än 10 procent av världens järnmalm har så högt järninnehåll, 69 procent, som gruvan i Kaunisvaara, säger Anders Sundström, som via både Folksam och Swedbank varit engagerad i gamla Northland.

– Den innehåller malm för brytning av 300 anställda i 30 år och kan ge Sverige ­valutaintäkter på totalt över 50 miljarder kronor, tillägger han.

Det är svårt hitta motsvarande kvalitet på marknaden och den betingar därmed också ett pris över det normala för malmkoncentrat. Lägg därtill att anrikningsverket som Metso byggt för närmare 2 miljarder kronor är ett av de modernaste och effektivaste i världen. Det gjorde att Northland, enligt uppgifter till Affärsvärlden, kunde komma ner i ett lönsamt försäljningspris på 80 dollar per ton.

När järnmalmspriset föll till 40 dollar tonnet fick Northland kasta in handduken. Två rekonstruktionsförsök av Lars Söderqvist på Weslow Söderqvists advokatbyrå hjälpte inte, trots att det andra rekonstruktionsförslaget skulle ge alla borgenärer 100 procents återvinning. I Lars Söderqvists rekonstruktion skulle Northland nå lönsam produktion vid 63 dollar per ton.

– Med dagens högre dollarkurs skulle det ge ytterligare cirka 120 kronor i tillskott, ­säger Lars Söderqvist.

I dag är listpriset på järnmalmskoncentrat uppe i runt 80 dollar per ton för standard­varianten med ett järninnehåll på 62 procent. Med en premie på cirka 5 dollar per ton och procentenhet över standard skulle Kaunisvaara-malmen kunna ge 110–120 dollar per ton i dag, det vill säga nästa 100 procent mer än lönsamhetsnivån i rekonstruktionskalkylen från hösten 2014. I kronor blir kalkylen ännu bättre med dagens starka dollar.

När Kaunisvaara-gruvan producerade som mest fick man ut 6 000 ton malm per dag ­eller cirka 2 miljoner ton per år. Det skulle i ett grovt räkneexempel ge en mervinst över kalkyl på cirka 800 miljoner kronor per år.

Mats Leifland, talesman för Abecede, vill inte avslöja vad bolaget hittills betalt för de anläggningarna eller vilket bud man lagt på gruvan. Utöver investeringskostnaderna är de löpande underhållskostnader för anläggningarna på åtminstone 50 miljoner kronor per år. Första förvärvet gjordes i juli 2015, bland annat linje I i anrikningsverket för 50 miljoner kronor. Drygt ett år senare, i augusti 2016, köper Abecede alla övriga tillgångar i konkursboet utom gruvan och hamnanläggningen i Narvik. Beloppet är okänt.

Från det att Abecede har tillgång till själva gruvan är det en startsträcka på uppemot ett år.

– Fönstret för start är att det måste vara barmark, säger Mats Leifland.

Enligt den tidigare rekonstruktören Lars Söderqvist måste köparna lägga ner cirka 280 miljoner dollar för att återställa logistikdelen och färdigställa kvarstående arbeten på den andra linjen i anrikningsverket.

– Det är ett så stort kapitalbehov att jag inte tror de kan få in det utan att erbjuda equity i bolaget, säger Lars Söderqvist.

Mer avgörande för projektets framtid än kapitalkostnaden är hur bolaget ska transportera järnet till kunderna och stålverk runt om i världen. Transportsystemet är helt avgörande, säger alla med insyn i Northlands tidigare verksamhet. Järnmalm är billig att producera men dyr att transportera.

– Northlands val att ta den nordliga rutten över Narvik var riktigt dyr, säger Paul Marsden, som haft olika chefsbefattningar på Northland men nu är vd för Nordic Iron Ore som planerar öppna gruvdrift i nedlagda gruvor i Ludvikaområdet.

– Northlands ursprungliga idé var transport via Finland över Östersjön, och jag tror att det vore förståndigt att titta på den lösningen igen, den blir billigare än Narvik, säger Paul Marsden.

Det finns flera parametrar som talar mot Östersjön, anser Anders Sundström.

– För transport på Östersjön är det strängare miljökrav och man måste ha isklassade fartyg som är mindre än de som trafikerar Narvik, säger Sundström.

För Narvik talar också att Abecede förvärvat omlastningsterminalen i Svappavaara, som kostat en halv miljard kronor att bygga. Emot Narvik kan eventuellt tala att den hamnanläggning Northland byggde är såld av konkursboet till Narviks Havn KF. Eventuellt kan kanske Abecede hyra in sig till lägre kostnad än vad Northland hade. Northland uppförde där malmlada, transportband, kaj, skeppslastare med mera för sammanlagt 1,2 miljarder kronor.

Mats Leifland säger att de inte har fattat något beslut mellan de två alternativen ännu.

– För oss är det viktigt att kunna gå ut åt båda hållen.

För Pajala kommun är det också viktigt hur bolaget tänker i transportfrågan, säger Åsa Allan, kommunchef.

– Hur de än gör hoppas vi att anläggningarna kan gå och inte bara ligga till ingen nytta, ­säger hon.

Pajala kommun har drivit ett projekt med Luleå tekniska universitet att göra gruvan till en forskningsanläggning för gruvindustrin. Huvudspåret för kommunen är att det ska bli en kommersiell gruvdrift igen – och att det går att förena med en forskningsanläggning.

– I vår arbetsgrupp ingår också Johan ­Dagetun som representant för Abecede, säger Åsa Allan.

Om driften i Kaunisvaara kommer i gång igen ska man producera järnmalmskoncentrat, så kallad fines.

Hos statliga gruvbolaget LKAB vidare­förädlas järnmalmskoncentratet till pellets, som sedan säljs till stålverk runt om i världen.

– Våra stålverk i Domnarvet och Oxelösund kan enbart hantera pellets, så vi är ingen potentiell kund till malmkoncentrat från Kaunisvaara, säger specialståltillverkaren SSAB:s vd Martin Lindqvist.

Stora kunder till Northland var i stället japanska och europeiska stålbolag som exempelvis multinationella Arcelor Mittal.

I ett tidigt skede övervägde Abecede möjligheten att köpa malm från LKAB och slippa överta gruvan. Malmen skulle anrikas och säljas tillbaka till LKAB. Uppgången i malmpriserna tog snabbt död på den idén.

– Vi har ingen malm att sälja utan förbrukar allt i våra egna pelletsverk, säger Bo Krogvig, kommunikationschef på LKAB.

– Det är till och med så att många kunder vill ha mer än vad vi har överenskommit och telefonen är inte tyst från stålverk utanför kundkretsen.

Delar av konsortiet Abecede har i princip varit spekulanter på Northlands bo från dag ett i konkursen. Enligt konkursförvaltaren Hans Anderssons redogörelser till tingsrätten i Luleå fanns det ett konsortium som ­redan under Northlands rekonstruktion var intresserat av att förvärva bolaget men avstod i slutändan. Diskussionerna förnyades efter konkursen och var mycket intensiva under första halvåret 2015, men då någon enighet mellan konsortiet och konkursförvaltaren om ”en försäljning för fortsatt drift” inte kunde nås så avbröts förhandlingarna.

När konkursförvaltaren var nära att sälja verksamheten till andra intressenter återkom ”personer som utgjorde del av tidigare konsortiet”, heter det i konkursförvaltarens redogörelse. Det konsortiet är dagens Abecede.

Utan den tunga ryggsäck i form av stor skuldsättning och ibland tvåsiffriga räntor som Northland drogs med, är det ingen tvekan om att Abecede har goda förutsättningar för ett lönsamt gruvprojekt. Med tur och skicklighet är man nu nära att komma över en av världens bästa järnmalmsgruvor till en spottstyver. I konkursboet är gruvan upptagen till 361 miljoner kronor medan den i Northlands böcker haft ett anskaffningsvärde på 6,1 miljard kronor.

Av: Hans Westerberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet