Riksbanken – gör oss en tjänst

2016-02-02 21:00 Lena Hagman

För två år sedan frågade sig Riksbanken i en penningpolitisk rapport om den lägre ökningstakten för tjänstepriserna skulle leda till en mer utdragen period med låg inflation. Svaret på frågan har vi nu.

Konsumentpriserna i Sverige fortsatte att utvecklas svagt i slutet av förra året och för helåret landade inflationstakten på noll. Om vi räknar bort effekterna av räntesänkningar på bolån och de fallande priserna på energi, var inflationen 1,4 procent under fjolåret. En fortsatt svag utveckling för tjänstepriserna bidrog också till den låga inflationen.

Riksbanken är nu beredd att intervenera på valutamarknaden om kronan blir för stark. Allt för att försöka få upp inflationen mot målet på 2 procent, helst redan i år då den stora avtalsrörelsen drar i gång. Till saken hör att det inte är konsumentpriserna som avgör företagens utrymme för högre löner utan producentpriser, produktivitetstillväxt och lönsamhet. För Sveriges omfattande exportsektor beror utvecklingen också på efterfrågan i omvärlden, vilken Riksbanken inte kan påverka med sin penningpolitik.

Penningpolitiken biter inte heller på de fallande priserna på it-tjänster. Prisfallet på teletjänster fortsätter med stor sannolikhet också. Eftersom hushållen konsumerar alltmer teletjänster och utrustning har de fått en allt större vikt i KPI och därmed större påverkan på Sveriges inflationstakt.

Förutsättningarna för vilka priser som penningpolitiken kan påverka har förändrats. Riksbanken överraskades under 2013 av att tjänstepriserna, som ingår i konsumentprisindex, KPI, hade utvecklats historiskt svagt och stigit med omkring 1 procent, långt från genomsnittet på 2 procent per år från millennieskiftet.

Under fjolåret steg tjänstepriserna i KPI med 1,3 procent. Fortsatta prisfall på teletjänster, men även en svag utveckling för tjänstepriser i övrigt, har bidragit till den låga inflationen.

För två år sedan frågade sig Riksbanken i en penningpolitisk rapport om den lägre ökningstakten för tjänstepriserna skulle leda till en mer utdragen period med låg inflation. Svaret på frågan har vi nu. Under de senaste tre åren har tjänsteprisernas ökningstakt nära halverats jämfört med det historiska genomsnittet under åren 2000–2012. Ökad användning av it inom produktion och konsumtion, samt ökad internationell konkurrens för tjänsteföretagen, bidrar till att tjänstepriserna hålls nere. Det talar för att det kommer ta längre tid att få upp inflationen i Sverige än vad Riksbanken tidigare varit van vid. Penningpolitiken borde anpassas till denna långsiktiga trend genom att införa ett flexibelt inflationsmål, förslagsvis med intervallet 1–3 procent.

Riksbankens resonemang är vanligen att den expansiva penningpolitiken ska leda till ökad efterfrågan och stigande priser. Men det gäller exempelvis inte it-tjänster. De fallande priserna på teletjänster, i kombination med ökad hushållskonsumtion, speglar stark efterfrågan, utveckling av tjänsterna och ökat konkurrenstryck.

Direktionen har härmed ett svar på varför den extremt expansiva penningpolitiken inte biter på vissa priser. För att lämna de desperata försöken att få upp inflationen till 2 procent borde inflationsmålet anpassas till den alltmer digitaliserade och globaliserade ekonomin, som motverkar en snabbare prisökningstakt. Ett flexibelt inflationsmål skulle vara bättre anpassat till dagens verklighet.

Med andra mått mätt

Professorerna Mervyn King och Marvin Goodfriend, som utvärderat Riksbankens penningpolitik under åren 2010–2015, föreslår att inflationsmålet på 2 procent ska mätas med KPI med fast ränta, KPIF. För två år sedan räknade Riksbanken med att Sveriges inflation mätt just som KPIF skulle nå 1,8 procent under år 2015. Facit blev 0,9 procent.

Lena Hagman

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet