Vapenboom

2011-06-14 21:00 Jessika Olofsson

Försvaret är i kris. Som vanligt. Men försvarsindustrin har sällan mått bättre. I takt med minskande beställningar på hemmaplan har exporten av försvarsmateriel vuxit kraftigt. Affärsvärlden har kartlagt hur Sverige blev världens största vapenexportör per capita.

<p>En solig vårdag 1985 lyfte två plan av typen J-35 Draken ur den så kallade incidentgruppen från F16 utanför Uppsala. Det var ett rutinuppdrag, ett av hundratals liknande det året, och just den flygturen skulle ha fallit i glömska för länge sedan om inte ett tv-team hade varit där och förevigat. Det som gör störst intryck är inte så mycket bilderna som den poetiska speakertext som Hans Villius läser på sin karaktäristiska och meditativa Lundaskånska:</p> <p>"Det ligger ett ganska litet land, långt norrut i världen, där lärkorna snart sjunger sig trötta. Och där solen stryker med kalla fingrar över betong och metall. Det är ett litet land, med en stor granne. Och varje timme, dygnet runt, året runt, står Drakarna startklara. Riddare och Drake, för en gångs skull på samma sida i striden. Snart lyfter de på kommando och vrålar ut över Östersjön. För att vaka. För säkerhets skull." </p> <p>En bättre stämningsbild av Sverige under det kalla kriget kan ingen statistik och ingen doktorsavhandling ge. Och den bilden bör man frammana för att förstå varför riksdagen tre år tidigare hade röstat ja till Jas 39 Gripen-projektet på förslag av Olof Palmes regering. </p> <p>Gripen-beslutet baserades alltså på den säkerhetspolitiska logik som härskade under det kalla kriget, där neutraliteten fortfarande var officiell dogm och industripolitik gick hand i hand med försvarspolitik. I dag har vi ett annat läge. Sveriges riksdag har i princip beslutat om att lägga ned det svenska markförsvaret och flottan. Det traditionella invasionsförsvaret är övergivet och i stället har vi ett så kallat insatsförsvar. </p> <p>Värnplikten är från och med i år ersatt av en frivillig miltär utbildning. Sedan många år är försvarets anslag frysta och därmed har kostnadsökningar skött om neddragningarna. De senaste femton åren har försvarsbudgeten legat stabilt kring 40 miljarder kronor och därmed sjunkit från 2,6 procent av BNP 1990 till 1,2 procent. Globalt ser det inte likadant ut. Där har försvarskostnaderna ökat med 59 procent de senaste tio åren, enligt Sipri. Inte minst USA har ökat anslagen kraftigt och står i dag för 44 procent av världens totala försvarsbudget. (Se tabeller.) Denna skillnad mellan Sverige och världen har skapat en överraskande och intressant utveckling, som vi snart ska se. Men först tillbaka till Gripen-projektet. </p></p> <p><p>***</p> <p>Gripen har beskrivits som Sveriges största, dyraste och tekniskt mest avancerade industriprojekt genom tiderna, något av en motsvarighet till det amerikanska månprogrammet. Genom tre försvarsbeslut (det senaste 1996) beställdes totalt 204 flygplan. Sedan började bantningen. 2004 bestämde riksdagen att endast 140 flygplan behövdes, senare blev det 100 plan, sedan dåvarande ÖB Håkan Syrén hade tyckt till 2006. </p> <p>Sverige var och är ett av få länder med en nationell flygindustri som är kapabel att utveckla och tillverka ett modernt stridsflygplan. Jas kunde därför skräddarsys för svenska förhållanden, vilket sannolikt hade varit svårare vid köp från en utländsk tillverkare. Samtidigt har just svenskheten varit en käpp i hjulet vid alla försök att sälja Jas på export. Det har krävts åtskilliga anpassningar för att göra den säljbar utanför Sveriges gränser.</p> <p>För de drygt 100 övertaliga Jas-planen är till salu. Tjeckien och Ungern har leasat 14 flygplan var och 12 har sålts till Thailand. Och den enda exportförsäljningen av nya plan som tillverkaren Saab har lyckats med är 28 stycken som har gått till Sydafrika. Förhoppningar står bland annat till Brasilien, Bulgarien, Danmark, Kroatien och Nederländerna. De senaste stora affärerna som gick Saab förbi var med Indien respektive Norge.</p> <p>Att sälja och exportera stridsflygplan och annan försvarsmateriel skiljer sig radikalt från praxis i andra branscher. Köparen är en statsmakt med stora krav på motköp, eller offset som det kallas i branschen. Alltid med stora näringslivs- och sysselsättningspolitiska förtecken. </p> <p>När Norge valde amerikanska F-35 Joint Strike Fighter före Gripen NG för två år sedan med motiveringen att F-35 var billigare var det fler än en expert som satte morgonkaffet i halsen. I många jämförelser är Gripen billigast såväl i inköp som i livscykelkostnad. Prislappen för de amerikanska F-35-planen är nu dubbelt så stor som när beslutet togs för drygt två år sedan, något som har skapat en intensiv debatt i grannlandet.</p> <p>Det är således inte prestanda och kostnadseffektivitet som hamnar i första rummet när ett land skall välja stridsflyg, utan snarare politik och relationer. Som Nato-land måste Norge visa sin goda vilja mot USA och välja Nato-utrustning. Att dessutom norska stridspiloter får sin grundutbildning i USA bidrar säkert. Försäljningen av Gripen till Sydafrika berodde säkert delvis på att Sverige hade upparbetat goodwill under kampen mot apartheid. </p> <p>De stora belopp och mäktiga särintressen som finns inom försvarsindustrin skapar en särskild riskzon för korruption, mutor och politiska påtryckningar. 2007 kom uppgifter om att Saab och dess delägare BAE Systems hade använt mutor som förmedlats via agenter i beställningarna från Tjeckien, Ungern och Sydafrika. Överåklagare Christer van der Kwast lade dock ner förundersökningen 2009. </p> <p>Sverige är inte heller fritt från ojuste spel när försvaret upphandlar. Nyligen sade förre försvarsministern Thage G Peterson till TV4 att Sverige aldrig behövde så många Jas-plan som beställdes. Den stora beställningen var resultatet av hårda påtryckningar från industrin, Saabs ledning, svenska myndigheter och fackliga organisationer. Han är likaledes kritisk till att Sverige står i begrepp att bygga en ny generation Gripen, en affär på 30-60 miljarder kronor. Vi återkommer till den diskussionen, men här nöjer vi oss med att konstatera att Gripen-projektet är så dominerande att det har satt agendan för både försvarsdebatten och försvarsindustrin sedan tidigt 1980-tal. Och gör så fortfarande. </p></p> <p><p>***</p> <p>Sveriges krympande försvarsbudget och det växande berg av överskottsmateriel som är till salu (inklusive Gripen-plan) har tvingat försvarsindustrin att satsa på export. Ofta med hjälp av representanter från kungahus, regering och ambassadörer. Bland annat sägs det att drottningen personligen grep in och, via sina kontakter i Brasilien, såg till att Gripen åter hamnade på landets korta lista över möjliga leverantörer sedan det svenska planet hade dömts ut av det brasilianska försvaret. </p> <p>Men tydligen har statsmaktens ansträngningar inte varit tillräckliga. För i augusti förra året bildades Försvarsexportmyndigheten (FXM), en särskild myndighet med syfte att främja den svenska vapenexporten. Myndigheten fick 38 miljoner kronor i anslag det första halvåret. Det är svårt att se FXM som något annat än en statlig lobbyorganisation åt den svenska försvarsindustrin. </p> <p>Sverige är ett av sex länder i Västeuropa som har en försvarsindustri med egen utvecklingskapacitet, som framgått en rest av det kalla kriget. Ungefär 20 000 personer jobbar i dag inom industrin och ungefär det dubbla om man inkluderar underleverantörer. Över 75 procent av jobben finns utanför storstäderna, i orter som Karlskoga, Örnsköldsvik, Linköping och Karlskrona vilket gör branschen regionalpolitiskt viktig. I relation till folkmängden har Sverige en stor försvarsindustri. Ett sätt att uttrycka det är att Sverige faktiskt är världens största exportör av försvarsmateriel per capita. </p> <p>Enligt den statliga myndigheten ISP, Inspektionen för strategiska produkter, har vapenexporten ökat med 30 procent 2006-2010. Eller i genomsnitt 7 procent per år och därmed klart över Sveriges motsvarande BNP-ökning under perioden. År 2010 exporterades krigsmateriel för strid samt övrig krigsmateriel till ett värde av 13,4 miljarder kronor. Största delen går till EU+ (inklusive Norge och Schweiz) med 42 procent och viktiga samarbetsländer utanför EU med 29 procent. (se tabell). Av enskilda länder kvalade exempelvis Pakistan, Sydafrika, Förenade Arabemiraten, Indien, Singapore och Thailand in på topp-10-listan över exportdestinationer 2010. I år har Sverige stoppat vapenleveranser till tre länder i Mellanöstern och Nordafrika, i kölvattnet av oroligheterna i området. Myndigheten ISP har dragit tillbaka utförseltillstånd och planerade leveranser. Men vilka länder det gäller avslöjas inte. När det uppstår oroligheter eller större förändringar i köparländer beviljas normalt sett inte några nya affärer, men följdleveranser av tidigare ingångna avtal får ofta fullföljas. Som för Pakistan, den tredje största exportdestinationen under 2010. Saab levererade sin luftburna spaningsradar (Erieye) samt följdleveranser av luftvärnssystem.</p> <p>Exporten blomstrar således, oavsett demokratiunderskott och oroligheter. Och det trots en av världens mest restriktiva lagstiftningar mot krigsmaterielexport. I alla fall på papperet. För enligt lagstiftningen får ingen export ske till krigförande länder eller länder med interna konflikter. Inte heller till länder som inte respekterar mänskliga rättigheter, diktaturer med andra ord. </p> <p>Ändå levererar Sverige vapensystem till länder som Pakistan och Saudiarabien. På tio år har exporten till icke-demokratier (enligt Freedom House klassificering, se tabell) ökat från 165 miljoner kronor till nära 3,8 miljarder kronor under 2010. </p> <p>Att exportera försvarsmateriel med moral är givetvis en delikat balansakt. Under senare tid har därför allt fler röster höjts för att skärpa reglerna för vapenexport till diktaturer. Många har krävt att ett så kallat demokratikriterium införs, som i praktiken skulle förhindra försäljning till diktaturer. I maj 2011 röstade riksdagen ja till regeringens förslag om skärpt exportkontroll av vapen till icke-demokratier (UU3). Men den allmänna tolkningen är att det i praktiken inte blir någon större skillnad jämfört med i dag. Riksdagen har dock bett regeringen komma med förslag till ny hårdare krigsmateriellagstiftning.</p> <p>Samtidigt har mycket skett internationellt sedan den nuvarande lagstiftningen antogs. EU-samarbetet utvecklas också med ett gemensamt regelverk. Under det svenska ordförandeskapet i EU 2009 drev Sverige som en profilfråga "level playing field", det vill säga samma marknadsförutsättningar för företag från alla länder. </p> <p>EU-kommissionen har också föresatt sig att minimera användandet av motköp. Direktivet syftar till att öka konkurrensen och minska de europeiska ländernas protektionism vid försvars- och vapenaffärer. Försvarsupphandlingsdirektivet stoppas nu successivt in i medlemsländernas nationella lagstiftning. Det är en process som väntas ta ett par år, varefter reglerna kan börja tillämpas när medlemsstaterna gör upphandlingar av försvarsmateriel. Sverige och Österrike är bäst i klassen och har drivit anpassningen snabbast, samtidigt som många medlemsstater har en uppfattning som går emot kommissionens syn och som möjligen inte anstränger sig för att rätta in sig i ledet. För vapenindustrin ger, som nämnts, både sysselsättning, exportinkomster och den skapar, faktiskt, välstånd. Den enes död är den andres bröd, skulle man kunna säga.</p></p> <p><p>***</p> <p>Det finns förvånansvärt få nationalekonomiska uppskattningar om vad samhället får tillbaka av statens investeringar i stora produktutvecklingsprojekt inom försvarsindustrin. Förra året släppte dock professor Gunnar Eliasson boken "Synliga kostnader, osynliga vinster. Offentlig upphandling som industripolitik". I den redovisar han svenska skattebetalares avkastning på utvecklingen av Gripen. Han har forskat kring detta sedan 1994.</p> <p>Enligt Eliasson hade de 132 miljarder kronor som svenska skattebetalare lagt ut mellan 1982 och 2007 genererat 350 miljarder kronor i ökad tillväxt. Det är 2,6 gånger pengarna vilket får betraktas som en god avkastning. För liknande projekt i andra länder har ännu högre avkastning räknats fram. </p> <p>Det är naturligtvis inte okomplicerade beräkningar och till exempel är det svårt att uppskatta vad alla ingenjörer som sysselsattes i projektet skulle ha gjort om inte Gripen hade funnits. Hade de varit arbetslösa eller hade de skapat ännu större mervärden med något annat? Boken har dessutom kritiserats för att Saab på förhand erbjöd sig att köpa halva upplagan samt att Saab finansierat delar av Gunnar Eliassons omfattande arbete som har legat till grund för boken. Hur mycket är okänt.</p> <p>Nationalekonomen Stefan Fölster har, å sin sida, beräknat avkastningen till 1,2 gånger investerat kapital baserat på andra beräkningsmetoder. </p> <p>De flesta ställer nog ändå upp på att Gripen-projektet har drivit fram innovationer och fortplantat sig i andra produkter inom telekommunikation, it, materialteknik och flygindustri. Och att det har skapat många arbetstillfällen och goda exportinkomster.</p> <p>Men symbiosen mellan staten och försvarsindustrin har, om inte upphört så åtminstone minskat. Regeringen vill numera att FMV ser till att fler upphandlingar görs i konkurrens och att försvaret i högre grad ska köpa färdiga produkter från hyllan. Strategin är att i första hand underhålla och uppgradera befintliga produkter. I andra hand att köpa en befintlig och färdigutvecklad produkt. Och först i tredje hand utveckla nytt om behoven inte kan tillgodoses på annat sätt. </p> <p>Detta synsätt har bidragit till att den svenska försvarsindustrin har tvingats satsa på export för att överleva men också att bredda produktportföljen mot civila produkter. </p> <p>2010 omsatte de svenska säkerhets- och försvarsföretagen 45 miljarder kronor varav 63 procent var export (varav 13 miljarder krigsmateriel). Koncentrationen till ett fåtal större företag är tydlig. Sveriges 10 största exporterande försvarsmaterielföretag (se tabell) står för drygt 90 procent av den totala exporten.</p> <p>Globaliseringen har ocks å påskyndat internationella samarbeten och lett till ett betydande utländskt ägande av den tidigare helt svenskägda industrin. Den försvarsindustriella utvecklingen styrs alltså i allt högre grad av företagsekonomiska faktorer i stället för av nationella försvarshänsyn. De senaste decennierna har omstruktureringen medfört att antalet större försvarsindustriföretag i Sverige har minskat från tretton till sex (se grafik ovan). </p> <p>I dag är det bara Saab och Volvo Aero som har svenska huvudägare. Slutsatsen som de flesta drar är att det utländska ägandet i mycket liten utsträckning har påverkat verksamheten i Sverige. Det har snarare välkomnats från politiskt håll då staten har kunnat avsäga sig en del av ansvaret för att säkra beställningar till och kompetensen i företagen. I förra veckan avvecklade för övrigt brittiska BAE Systems sitt 10-procentiga ägande i Saab.</p></p> <p><p>***</p> <p>Nästa stora försvarsbeslut är vidareutvecklingen av en så kallad Super-Jas, den kallas också New Generation (NG). Affären är i storleksordningen 30-60 miljarder kronor och frågan splittrar såväl alliansen som övriga riksdagspartier. Ett beslut att utveckla Gripen NG innebär att första divisionen kan vara operativ om kanske 7-10 år. Vilka hot och behov som det svenska försvaret har då är ungefär lika svårt att sia om som för en försvarsanalytiker att förutspå var börsen ska stå om tio år. Vem förutsåg 1980 att Berlinmuren skulle ha fallit tio år senare? </p> <p>Det finns ett gammalt militärt ordspråk som lyder: "Alla nationer har en armé på sin mark, sin egen eller någon annans." Realistiskt går det inte att klara sig utan ett militärt försvar, även om det skulle vara ekonomiskt önskvärt. Men hur det skall se ut är en balansakt mellan förväntad riskbild och investeringsvilja. Och synen på statliga stöd till inhemsk tillverkningsindustri. </p> <p>NG må vara ett dyrt sätt att bygga landets välstånd, men alternativet att köpa hyllvara utifrån är troligen ännu dyrare. Det färska exemplet i Norge avskräcker. Det finns alltså goda skäl att försöka behålla Gripen-systemet så länge som möjligt. Sverige har, trots allt, sedan andra världskriget utvecklat och byggt egna flygplan som har stått sig bra i jämförelse med andra plan av samma generation.</p>

Jessika Olofsson

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet