En farsot går fram kring Stureplan mitt i Stockholm. En efter en av de firmor som sysslar med trading, alltså riskerar sina egna pengar när de handlar med aktier och andra tillgångar, kastar in handduken. Men bara ett stenkast från Svampen, på Birger Jarlsgatan 15 i ett av Stockholms vackraste jugendhus, sitter en grupp handlare som tycks immuna mot epidemin, åtminstone hittills.

I Scandinavian Steels tradingrum sitter unga män i ljusa skjortor på två rader mitt emot varandra. De har datorskärmar framför sig och en stor tv står på i bakgrunden med CNBC. Som på en bank fast i mindre skala. Här handlas metaller genom så kallad OTC-handel. Telefonerna går varma och inte en börsrobot finns i närheten. För att lyckas som handlare gäller det att hålla koll på politik, valutor, handelshinder, tullar, finansiering. Och så vidare.

Hur det går? Jo, tack bra. Riktigt bra. 2011 ser ut att bli ett rekordår för bolaget och dess ägare och vd Kent Löwenberg. Omsättningen väntas landa omkring 4,3 miljarder kronor.

Vid sidan av metallhandel hyser Löwenberg också ett betydande konstintresse. Våningsplanet som firman disponerar är så fullt med konst, i synnerhet glas, att Moderna Museet har uttryckt intresse för att göra en utställning med glaskonst av Edvin Öhrström, mannen bakom glaspelaren i fontänen vid Sergels Torg.

I rummet där vi slår oss ner står exempelvis en stor glastjur, en inte helt ovanlig symbol hos banker och mäklarfirmor. Här finns också firmans pressklippsamling som är av det diminutiva slaget; en ynklig artikel utan bild från Dagens Industri hösten 2003 om att Scandinavian Steel skulle öppna ett legeringsverk i Brasilien.

Kent Löwenberg säger att han velat hålla en låg profil och att det i Brasilien inte är så bra att vara känd till utseendet. Så var det kanske då. Fast den som googlar Löwenberg i dag hittar snabbt flera mingelbilder från allehanda kändisfester, inte sällan runt Stureplan och alltid vid sidan av sambon Grete Qviberg.

Verket i Brasilien är förresten till salu. Det som under flera år var en mycket lönsam verksamhet inriktad på att framställa ferrotitan, en legering som används i rostfritt stål, blev under finanskrisen en dålig affär. Den brasilianska realen blev för stark för att driva verksamheten lönsamt. I efterklokhetens blekhet konstaterar Löwenberg att man nu ska sälja varor till Brasilien, inte producera för export. Så Scandinavian Steel har slutat med egen smältverksamhet och fokuserar på handel.

För Scandinavian Steel innebär det i praktiken att sälja ferrolegeringar, nischprodukter som ger stål olika egenskaper, till stålindustrin. Bolaget förädlar också material, men då genom att köpa kapacitet av smältverk, framför allt i Rotterdam. Scandinavian Steel köper exempelvis molybden, titan eller vanadin och processar det till legeringar. Att stål inte längre är någon skandinavisk paradgren skvallrar Scandinavian Steels kontorsnät om. Utöver Stockholm har firman kontor i Düsseldorf, Moskva, São Paulo och Beijing. Lägg därtill lager världen över för att kunna leverera just-in-time.

Kent Löwenberg säger själv att han förmodligen föddes till att syssla med handel. Men att det blev just metaller får tillskrivas slumpen. Efter avverkat handelsgymnasium i Göteborg och ett års teologistudier i Israel fick han sitt första jobb på SEB i Göteborg som 21-åring. Inte långt senare kom ett brev från den amerikanska råvaruhandelsfirman Philipp Brothers som vid den tiden, 1964, var en av världens ledande inom sitt område. Firman hade precis öppnat ett Stockholmskontor och sökte personal. Chefen för Stockholmskontoret som fått upp ögonen för Kent Löwenberg var en äldre tysk man vid namn Erik Steinhagen som hade tvingats fly Berlin under kriget.

- Hela metallhandeln har sitt ursprung i Berlin långt före kriget, men alla var ju tvungna att sticka därifrån. Därför startades bolag runt om i världen, framför allt i London och i New York. Men han hamnade i Sverige och var på Beijer i många år innan han fick jobbet på Philipp Brothers, säger Kent Löwenberg.

Det var på Philipp Brothers som Kent Löwenberg fick sin riktiga utbildning. Två av dessa år dessa spenderade han på New York-kontoret på Park Avenue. Under tiden i USA jobbade han också en månad på ett smältverk i Baltimore för att lära sig mer om olika material och legeringar. På kontoret fick han bland annat lära sig hur man skriver fakturor, vilket var mer komplicerat än man kan tro.

- Fakturorna kunde bli 1,5 meter långa. Det var en väldig massa olika betalningar och straff beroende på hur malmen såg ut.

Så återvände Löwenberg till Stockholm där han efter ett par år, före 30 fyllda, tog över vd-posten i början av 1970-talet. Där blev han kvar fram till 1982. Ett år tidigare hade firman köpt upp banken Salomon Brothers, vilket ledde till en kraftig kulturkrock. Den fysiska handeln kom alltmer i skymundan.

- Har du läst Liar's Poker har du en känsla för kulturen i Salomon Brothers. Så var det inte i Phillipp Brothers. Det var mer familjärt och trevligt. Mera humant, säger Kent Löwenberg.

Följden blev en mängd avhopp från Philipp Brothers och att nya råvaruhandelsbolag bildades av tidigare anställda lite här och var. Tillsammans med 13 andra anställda startade Löwenberg ett nytt bolag med huvudkontor i New York medan Kent Löwenberg satt nära investerarna i London. Han skulle dock inte bli särskilt långvarig.

- Det visade sig att det var en del oegentligheter med personalen i New York som jag inte ville vara delaktig i. Så efter två år slutade jag och åkte hem till Stockholm.

En bekräftelse på att något var fel i bolaget fick han när hans ersättare i London, Richard Elman, vände i dörren.

- Han ringde mig efter åtta månader och sa "Jag förstår varför du lämnade. Nu gör jag det också".

Elman öppnade senare ett eget bolag i Hongkong, Noble Group, som i dag har ett börsvärde på 50 miljarder kronor. Andra namnkunniga som jobbade på Philipp Brothers inkluderar Marc Rich och Pincus "Pinky" Green. De lade grunden till det som är dagens Glencore, råvaruhandlaren som börsnoterades i våras med ett börsvärde på över 300 miljarder.

Ett par år efter att Löwenberg återvänt till Stockholm, 1986, ringde telefonen. Börsbolaget Uddeholm undrade om han ville ta över Scandinavian Steel, ett olönsamt bolag med bara fem anställda som hade startats 1958 av Gränges. Löwenberg tackade ja.

- Det var otroligt nerkört. Alla fick gå utom vd:n. Men Scandinavian Steel var ett väldigt fint varumärke med bra historik. Känt i Öststaterna och Asien sedan många år tillbaka. Ett mycket bra namn.

Sedan dess har omsättningen ökat med omkring 100 gånger från 40 miljoner till dagens dryga 4 miljarder.

Innan muren föll och Sovjetunionen upplöstes var Sovjet det största kontot i branschen. Löwenberg hade kontakter där från sin tid på Philipp Brothers.

- Sovjet var kassaskåpssäkert. Det behövdes knappt kontrakt. Det räckte ofta med ett handslag.

Efter Sovjets fall var det dock ofta oklart vem som egentligen bestämde. Löwenberg gjorde upp affärer i Moskva och väl hemma i Stockholm kunde det visa sig att han förhandlat med personal som saknade befogenheter. Då var det bara att åka tillbaka. Denna osäkerhet varade i några år, men försvann i takt med att ägarbilden klarnade.

Dagens motsvarighet till Sovjet är Kina. Landet slukar råvaror och är nu världens överlägset största stålproducent med nästan halva världsproduktionen. Scandinavian Steel såg vartåt det lutade 2003-2004 när priserna på många råvaror började röra sig uppåt. Men i Kina är det lätt att bli lurad, enligt Löwenberg.

Kinesiska bolag hade i början på förra decenniet en ovana att strunta i att leverera råvaror enligt kontrakt om priserna steg kraftigt. För Scandinavian Steel var detta ett stort problem eftersom man hade avtal om att sälja slutprodukten till ett pris baserat på det kontrakterade priset från kineserna. Till slut bestämde sig Scandinavian Steels ledning för att stämma två kinesiska bolag för kontraktsbrott.

- Mot alla rekommendationer, inflikar Erik Eriksson, en av tre vice vd:ar på Scandinavian Steel som sitter med under intervjun.

Scandinavian Steel vann sedan, mot alla odds, båda målen. Svenskarnas dåliga utgångsläge illustrerades av att motparterna var så säkra på att vinna att de struntade i att försvara sig i rätten.

- Sen var ju nästa problem att få tag i pengarna. Men det lyckades vi faktiskt också med. De blev väl rädda till slut att de skulle få dålig PR, säger Kent Löwenberg.

Nästa stora utmaning för Löwenberg var finanskrisen 2008-2009. Efterfrågan försvann nästan över en natt och priserna på många metaller föll 60-70 procent. Kent Löwenberg och hans medarbetare togs dock inte på sängen. De hade tyckt att priserna var väl höga i förhållande till historiska priser och i förhållande till utvinningskostnaderna. Därför hade de nästan inget i lager när krisen kom. I princip allt var sålt.

Ett problem de inte kom undan var däremot att många kunder inte kunde ta emot kontrakterade leveranser. De hade fått tvärstopp i orderingången. Största kunden, världens största stålbolag Arcelor Mittal med bas i Luxemburg, drabbades hårt.

- Arcelor Mittal skickade ut ett brev till alla sina leverantörer, inklusive oss. Där stod kort och gott att alla kontrakt makuleras från och med nu. Jag tror inte ens det var underskrivet, säger Kent Löwenberg.

- Vi gjorde sedan en deal som visade sig vara väldigt bra. Vi gav lite och fick mycket mer tillbaka, säger Kent Löwenberg.

Scandinavian Steel klarade sig till slut bra genom lågkonjunkturen. 2009 ökade vinsten med över 70 procent till drygt 60 miljoner kronor, trots att omsättningen föll 40 procent till 2,1 miljarder. Förra året steg omsättningen med 50 procent till 3,2 miljarder kronor och vinsten sjönk något till 57 miljoner kronor. Och i år väntas alltså omsättningen öka till nya rekordnivån 4,3 miljarder kronor. Inte något år sedan Löwenberg tog över i mitten av 1980-talet har bolaget förlorat pengar.

Kent Löwenberg är 68 år och frågan är vem som ska ta över firman. Hans söner visade intresse, men det fungerade inte, enligt Löwenberg. Börsen ser han inte heller som ett bra alternativ. Det troligaste är hans kollegor, varav vissa arbetat uppåt 20 år på firman, tar över. Innan dess kan Kent Löwenberg dock behöva lotsa sin firma genom ännu en lågkonjunktur. Fast det verkar inte bekymra honom så mycket.

Oron bland kunderna har visserligen ökat efter sommaren, men ännu syns det inte i orderböckerna. Och Kent Löwenberg och hans kollegor märker i realtid när något händer i stålverken. Som leverantör får de omedelbart information om till exempel ett schema bryts så att leveranserna påverkas.

- När CIA behöver information så ringer de oss, säger Kent Löwenberg med ett skratt.

Åker utför

Namn: Kent Löwenberg.

Ålder: 68 år.

Bor: Östermalm i Stockholm.

Intressen: Konst, utförsåkning.

Familj: Sambo med Grete Qviberg, två söner och två döttrar.