En ständigt pågående diskussion bland placerare är vilken strategi som ska anammas. Vissa jagar aktier med bra momentum, vissa letar tillväxtbolag. Andra försöker imitera Warren Buffett och agera värdeinvesterare. Ytterligare andra klipper de fetaste kupongerna eller söker substans-case. Få verkar dock ha insett fördelarna med kvalitetsbolag.

Så här i orostider blir det emellertid ofta flykt till just kvalitet på börsen. Bolag som upplevs som stabila, med starka finanser, god lönsamhet och inte minst stabil lönsamhet, överpresterar till förmån för mer spekulativa papper. Men kanske borde investerare fokusera på kvalitetsbolag inte bara i orostider. Kanske borde de ha som strategi att alltid köpa kvalitetsbolag. En intressant rapport från den amerikanska kapitalförvaltningsfirman GMO visar att det är en bra strategi.

Studien visar att lågt belånade börsföretag i USA sedan mitten av 1960-talet redovisat en genomsnittlig avkastning på eget kapital på 19 procent jämfört med 14 procent för de högst belånade. Bolagen med lägre finansiell risk levererar alltså högre avkastning, som dessutom är bestående.

Företag som uppvisat god lönsamhet historiskt tenderar nämligen att fortsätta att göra det framöver, visar artikelförfattarna. Samtidigt gäller det motsatta för företag med dålig lönsamhet. Enligt finansiell teori ska lönsamheten i en konkurrensutsatt värld återgå till marknadens lönsamhet. Här finner dock artikelförfattarna en förklaring hos akademikerna. Den bestående höga lönsamheten förklaras delvis med att det rör sig om oligopol.

Ännu mer intressant blir detta när investerarna ska prissätta dessa två kategorier med bolag. Om marknaden var effektiv skulle bolag med hög belåning och låg avkastning vara så billiga att de genererar en högre avkastning än marknaden, och bolag med låg belåning och hög avkastning skulle vara så dyra att de underpresterar. Men så är det inte. Artikelförfattarna menar att detta beror på att investerarna felprissätter fundamental risk.

Ett exempel på detta är investerarnas höga tilltro till bolag som rapporterar förlust. Denna grupp företag har sedan 1979, baserat på ett urval med USA:s 3 000 största börsföretag, underpresterat mot marknaden med hela 8 procentenheter per år. Investerarna betalar dyrt för att hoppas finna ett bra turn around-case, vilket gör det möjligt för mer kvalitetsmedvetna investerare att erhålla en hög avkastning till låg risk. Kort sagt, investerarna överbetalar för skräp och underbetalar för kvalitet.

För kvalitetsmedvetna investerare har vi satt samman en modellportfölj på Stockholmsbörsen. Bolag med ett börsvärde på under en miljard har exkluderats, liksom finans-, investment- och fastighetsbolag samt bolag som ej varit noterade under fem år. De återstående bolagen har vi sedan rankat efter genomsnittlig avkastning på eget kapital under de senaste fem åren. Som en sista åtgärd har vi tagit bort bolag med en skuldsättningsgrad på över 0,5, vilket bara är en handfull. Den topp 20-lista som redovisas här bredvid innehåller alltså bolagen på Stockholmsbörsen som avkastar bäst utan att belåna balansräkningen i någon högre utsträckning. Faktum är att skuldsättningsgraden i genomsnitt är svagt negativ, vilket innebär nettokassa.

Storleksmässigt är fördelningen på listan exakt 50/50 mellan stora och mellanstora bolag. De 20 företagen har under de senaste fem åren genererat en genomsnittlig avkastning på eget kapital på nära 31 procent. Mest i ögonfallande är dock att bolagen under det tuffa konjunkturåret 2009 levererade en avkastning på 24 procent i genomsnitt. Stabilt var ordet. Precis som i USA levereras alltså den högsta avkastningen av bolag med låg belåning. Totalt sett värderas bolagen till knappt 14 gånger den väntade vinsten i år och med en genomsnittlig direktavkastning på 4,6 procent.

I topp, med fantastiska 65 procent i genomsnittlig avkastning på eget kapital, hamnar mjukvarubolaget Net Entertainment som levererar kasinomjukvara till speloperatörer. Högt upp på listan finner vi även spelbolaget Betsson. Bolag som föga förvånande återfinns på listan inkluderar välkända överpresterare som H&M, Atlas Copco och Scania.

Mer intressanta är kanske de bolag som inte är lika tippade på listan. De låga marginalerna i dagligvaruhandeln till trots levererar Axfood en hög och stabil avkastning på eget kapital. Nyckeln till det är naturligtvis en hög kapitalomsättningshastighet. En doldis på listan är teknikhandelsföretaget Addtech, som kan ståta med en snittavkastning på drygt 30 procent under de senaste fem åren. Och efter verkstadsjättarna Atlas Copco, Alfa Laval, Scania och SKF är det lilla Beijer Alma som är bästa verkstadsbolag.

När vi pratar oligopol så är det svårt att inte nämna byggsektorn. På listan återfinns såväl JM som Skanska, och NCC var inte långt ifrån att komma med på listan. Utöver H&M är detaljhandeln välrepresenterad med bolag som Fenix Outdoor, Swedol och Clas Ohlson.

Noterbart är att det är få bolag i heta branscher bland högpresterarna. Visst återfinns Axis, Biogaia och Elekta på listan, men i övrigt är det handel, verkstad, bygg och ett par konsultbolag. Det kan vara värt att ha i åtanke nästa gång ett prospekt från ett förlustbringande teknik- eller forskningsbolag dyker upp. Eller som artikelförfattarna på GMO uttrycker det:

”Tvärtemot vad många tror kan lönsamhet förutspås och överlönsamhet består. Investerare undervärderar systematiskt den tråkiga stabiliteten hos kvalitetsaktier (förutom i finanskristider).”