På aktiemarknaden brukar inte nya eller förändrade redovisningsregler ge orsak till någon större oro. Ett undantag var när reglerna för hur goodwillposterna skulle värderas ändrades i mitten av 2000-talet. Nu kommer ytterligare en förändrig som kan ställa till med problem i balansräkningarna hos en del företag. Särskilt bolag med litet eget kapital och svag resultatutveckling har anledning att vara mer nervösa än andra när IAS19 kommer på tal.

Förändringen av regelverket för redovisning av förmånsbestämda pensioner, IAS19, träder i kraft den 1 januari 2013. Förändringen innebär att den metod som använts tidigare, den så kallade korridormetoden, inte längre kommer att användas. Korridormetoden är kortfattat en metod att beräkna den förväntade avkastningen på pensionsplantillgångarna. Skillnader mellan förväntad och verklig avkastning behandlas som vinster eller förluster, men endast i begränsad form. Svagheten med detta system är att det baseras på förväntningar. Förändringen i IAS19 gör att framtida ändringar i nettopensionsskulden relaterat till ändrad diskonteringsränta eller ändrade livslängdsantaganden kommer redovisas direkt i det totala resultatet. Ändringen innebär samtidigt att räntekostnaderna ökar med skillnaden mellan förväntad avkastning och diskonteringsräntan. Denna förändring ger ytterligare en faktor i resultaträkningen som kan ändras över tid.

För aktieägarna är förändringen till det bättre då flera bolag i dag har stora oredovisade pensionsunderskott. Nu kommer de fram i ljuset. På längre sikt ger förändringarna inga större problem för livskraftiga företag. Problemet uppstår på kort sikt eftersom eventuella underskott ska redovisas retroaktivt. Storleken på justeringen av pensionsskulden varierar kraftigt från ingenting till flera miljarder kronor beroende på företag. Som vi tidigare skrivit är SAS ett av de bolag som har ett stort pensionsunderskott som nu ska regleras mot eget kapital. Kombinationen litet eget kapital och varaktig låg intjäning gör förändringen extra smärtsam. Med 11,8 miljarder i eget kapital och pensionsunderskott på cirka 11 miljarder, betyder det att 90 procent av kapitalet i ett slag försvinner.

Det finns flera börsbolag med liknande problem, även om effekten inte är lika dramatisk. Men det är inte helt lätt att hitta upp­gifter om hur mycket börsbolagen räknar med att detta ska kosta. En del redovisar tydligt i årsredovisningen och uppdaterar aktuell kostnad i kvartalsrapporterna. And­ra är betydligt sämre och det krävs lusläsning av noterna till resultaträkningen för att få viss vägledning. Vi har tittat på några av Stockholmsbörsens bolag för att få en uppfattning om vad som komma ska.

Bankerna har sina egna problem då de även påverkas av nya kapitaltäckningsregler där det också blir förändringar i hur eget kapital ska behandlas. I rapporten för andra kvartalet hade SEB räknat ut att eget kapital skulle minska med 5,9 miljarder kronor i och med förändringen av IAS19. Det betyder en minskning av i dagsläget 5,3 procent av det egna kapitalet allt annat lika. För Nordea blir motsvarande siffra 2,1 procent och för Swedbank försvinner 2 procent av det egna kapitalet.

Även inom verkstadssektorn blir det en del nedjusteringar av det egna kapitalet framöver. Störst är effekten för Electrolux, där effekten blir cirka 2,8 miljarder kronor justerat för skatter. Det motsvarar i dagsläget nästan 14 procent av bolagets egna kapital. För Volvo rör det sig om en ökning av den ingående balansen för pensionsskulden med 12 miljarder kronor och en minskning av det egna kapitalet med cirka 8 miljarder netto efter skattejusteringar, i runda slängar en minskning med 9 procent. För Sandvik och Assa Abloy rör det sig om en minskning av det egna kapitalet med 7 respektive nästan 5 procent. Securitas redovisar inga siffror utan säger att det återstår att bedöma. Dessutom finns ytterligare några bolag som ännu inte har redovisat några kostnader. Därmed finns det utrymme för överraskningar framöver.

Med tanke på att de stora effekterna kommer ganska omedelbart när bolagen måste justera sina underskott är det bra att detta inte sammanfaller med en skarp nedgång i konjunkturen, som i början av 2009. Men investerarna kan glädja sig åt att effekten blir kortvarig, snart är IAS19 en del av vardagen. Med lite tur kan det bli som med diskussionen runt Goodwill när nya regler infördes 2005. Mycket väsen, men när det applicerades i vardagen var det inte mycket som förändrades. Goodwill är fortfarande en stor post i många balansräkningar och det finns säkerligen en hel del luft i värderingarna, särskilt efter två relativt tätt inpå liggande lågkonjunkturer. Problemet är de många subjektiva antaganden och omdömen som utgör grunden viket ger stora skillnader i utfall. Med justeringarna för förmånsbestämda pensioner kommer smällen åtminstone under en kort period och ger förhoppningsvis totalt sett en klarare bild av pensionsåtagandena i balansräkningen.