Det finns några elementära fakta som alla investeringar i realtillgångar bör bygga på. Två sådana är tillgång och efterfrågan. När det gäller guld går det att diskutera hur stor den fundamentala efterfrågan egentligen är.

En del av världens guld används till att tillverka smycken och en annan del går till industrin, exempelvis till elektronik och tandguld. En tredje del går till investeringar.

Det andra kvartalet i år uppgick efterfrågan på smyckesguld till knappt 145 miljarder kronor, industriguld stod för nästan 40 miljarder kronor och investeringsguld för drygt 100 miljarder kronor, enligt bransch­organisationen The World Gold Council. Dessutom fanns efterfrågan från offentlig sektor på nästan 55 miljarder kronor. Det sistnämnda guldet används ofta i centralbankernas valutareserver. Av totalsumman på i runda slängar 340 miljarder kronor utgjorde alltså nästan hälften – investeringsguld och guld till offentlig sektor – investeringar.

Så länge länder hade guldmyntfot, det vill säga att centralbanken stod beredd att lösa in mynt och sedlar mot guld, fanns en fundamental efterfrågan på investeringsguld. I Sverige upphörde guldmyntfoten redan år 1931 och i USA år 1971. Som ett av de sista länderna lämnade Schweiz guldmyntfoten år 2000. Även om guld fortfarande handlas som en valuta med beteckningen XAU och den amerikanska delstaten Utah i fjol började tillåta betalning med guld- och silvermynt är den glimmande metallen ingen valutauppbackare längre.

Numera bygger investeringar i guld på övertygelsen att guld alltid är en hårdvaluta i oroliga tider. När finansvindarna viner och marknaderna darrar anser många investerare att det är tryggt att ha guld i kassaskåpet. Andra tycker att värde­papper som baseras på guld, som guld-ETF:er, känns lika säkert som de glänsande tackorna.

Ett problem med guld som investering är att det inte ger någon direktavkastning. Aktier ger utdelning, åkrar ger skörd, fastigheter ger hyresintäkter, men guld är en död tillgång. Den amerikanska finansmannen Warren Buffett har uttryckt det så här:

”Om du äger ett uns guld i en evighet, kommer du fortfarande att äga ett uns vid dess slut.”

Det enda man som investerare kan hoppas på är att priset stiger under tiden som man äger guldet. Liksom ett pyramidspel fungerar det bara så länge tillräckligt många är med i marknaden och priserna trycks högre.

På 1630-talet kom tulpanerna till Nederländerna. Blommorna trivdes i det holländska klimatet och handlarna upptäckte att priset ökade om de höll på lökarna en tid. Nya odlare började arrendera mark och odla tulpaner i stor skala. Snart började de sälja lökarna i små volymer så att även mindre välbeställda personer hade råd att köpa. När allt fler kastade sig in i handeln ökade priserna. Holländarna började även handla med framtida skördar, i termins­affärer. År 1634 steg efterfrågan kraftigt och två år senare hade priset på vanliga lökar trefaldigats, medan vissa exklusiva sorter ökat tolv gånger i värde. Men den underliggande efterfrågan, de som faktiskt ville köpa blommor, var inte lika stor och år 1637 smällde bubblan. Mer närliggande exempel är den svenska fastighetsbubblan på 1980-talet eller it-bubblan vid millennieskiftet då entusiasterna hävdade att gamla ekonomiska samband inte gällde längre.

Detsamma gäller guld. Så länge tilltron till att guld kommer värderas högt av andra är intakt, kan guldet fortsätta att stiga från dagens nivåer runt 1 700 dollar per uns (drygt 31 gram). När Affärsvärlden varnade för en möjlig guldbubbla hösten 2010 stod guldet runt 1 300 dollar per uns. Priset fortsatte sedan till över 1900 dollar innan det vände neråt sommaren 2011. Men om tilltron rubbas riskerar priserna att rasa och anpassa sig till den fundamentala efterfrågan på smyckesguld och industriguld. Vid dagens priser har suget efter investeringsguld tryckt guldpriset allt högre och då har den fundamentala efterfrågan på smyckesguld fallit.

– Smyckesefterfrågan har sjunkit stadigt i takt med att priset gått upp. Det skrotas gamla smycken från 60-talet, till exempel breda arm­band, sextiograms­historier som tillverkades då. Sverige ligger i skrotningstoppen, räknat per capita. Skrotningen är nu uppe i mer än 10 ton per år i Sverige. För tio år sedan skrotades ingenting, säger råvaruexperten Torbjörn Iwarson på SEB.

Samtidigt sägs den globala efterfrågan på guld ha minskat sedan Indien och Kina, som leder guldkonsumtionen, börjat handla mindre med guld.

Men Torbjörn Iwarson, som även skrivit en bok om guld, är inte orolig för ett prisras.

– Om räntorna nästan är negativa kan du i och för sig hålla sedlar, men det är bättre att hålla guld, det förstörs inte. Det är mycket tryggare. Ska du hålla sedlar eller statspapper måste du också välja valuta och land. Ska du ha grekiska papper är det inte helt utan konkursrisk, säger han.

Även om Torbjörn Iwarson anser att guld ska jämföras med att äga valutor, inte fastigheter, hävdar han ändå att guld kan vara tryggare än fastigheter.

– Skillnaden mellan att äga guld och att äga mark är att ingen vet om att du äger guld. Det är en väldigt speciell trygghet. Ingen kan komma och beskatta dig eller ta det ifrån dig på andra sätt, säger han.

Att stater i västvärlden skulle konfiskera mark känns dock osannolikt, så fastigheter torde vara säkrare än guld, även om de beskattas. Dessutom ger de avkastning under tiden som investeraren äger dem, om marken brukas eller byggnaderna hyrs ut.

När det gäller det ständigt omdebatterade guldpriset, hävdar Torbjörn Iwarson att det kan stiga ytterligare om det kommer in mera pengar i marknaden. Han pekar på att centralbanker världen runt står beredda att pumpa in pengar i det finansiella systemet.

– Positiva monetära stimulanser gör att folk får mer pengar att köpa guld för. Jättestora statsskulder och jättelåga räntor är en mix som alltid har lett till inflation förr eller senare, säger han.

Och när inflationen tar fart brukar investerare vända sig till guld.

Men guldpriset har i princip stigit de senaste elva åren och någon gång torde det falla.