Det går knappast att läsa en artikel om fonder utan att mötas av förkunnelsen att billiga indexfonder är bättre än traditionellt förvaltade fonder. För att riktigt gnugga in budskapet har ett särskilt nyckeltal tagits fram för att visa hur mycket en sparare går miste om genom att välja en fond med förvaltningsavgift i stället för en teoretisk gratisfond i samma kategori. Detta pedagogiska grepp har döpts efter finansmarknadsminister Peter Norman, som tidigare efterlyst en beräkning av hur mycket det kostar att spara i fonder.

Kalkylen för att räkna ut Normanbeloppet bygger på att en sparare varje månad sätter in 1 000 kronor i en fond. Låt oss ta Didner & Gerge Aktiefond Sverige som exempel. Den har en faktisk årlig förvaltningskostnad på 1,22 procent, vilket motsvarar genomsnittet av fondbolagets kostnader de senaste fem åren. Sedan används ett, enligt fondbedömningsföretaget Morningstar, försiktigt antagande om framtida avkastning som är gemensamt för alla fonder av samma typ. Det skulle då kosta 10 564 kronor att de kommande tio åren spara sina slantar i Didner & Gerges Sverigefond. Det totala sparbeloppet skulle alltså ha vuxit till 152 700 kronor, medan motsvarande investering i en teoretisk gratisfond skulle ha ökat till 163 364 kronor. Skillnaden mellan dessa slutsummor är Normanbeloppet.

Låt oss jämföra Didner & Gerges fond med en indexfond. En av de få som har funnits i tio år är den börshandlade fonden Xact OMXS30 vars utveckling speglar de 30 mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen. Förvaltningsavgiften är som sig bör låg, 0,3 procent per år, och Normanbeloppet blir därmed 2 678 kronor för tio år. Kommer då den som investerar i Xact OMXS30 ha 7 886 kronor mer efter tio år än den som sparat i Didner & Gerges aktivt förvaltade Sverigefond?

Inte om historien upprepar sig. De senaste tio åren har Didner & Gerges fond haft en genomsnittlig avkastning på 15,1 procent per år. Antar vi att avkastningen varit jämnt fördelad, skulle den som sparat 1 000 kronor varje månad fått se sitt kapital växa till 280 380 kronor. Motsvarande insättningar i Xact OMXS30 hade gett 236 534 kronor. I detta fall har den fyra gånger så dyra fonden slagit sin billigare indexkonkurrent med råge.

Naturligtvis är det inte alltid så. En indexkramande storbanksfond skulle inte ha gett samma effekt. Då vinner indexfonden. Men låt oss tänka tanken att inga aktivt förvaltade fonder finns och alla svenskars sparpengar går in i gratisfonden Avanza Zero. Vad skulle då hända med avkastningen? För det första skulle fonden guppa upp och ner som en barkbåt i full storm. Den svenska börsen består nästan till hälften av cykliska bolag, vilket gör att volatiliteten är högre än på många andra mogna marknader. Dessutom väger banksektorn och H&M tungt i index, vilket gör fonden känslig för rörelser i dessa aktier. Plus att utvecklingen i små och medelstora bolag inte spelar så stor roll för fondens utveckling. Det är trist, för det är ofta i de kategorierna det går att hitta de riktiga tillväxtbolagen. Blir dessutom den genomsnittliga årliga vinsttillväxten bland börsens största bolag låg är det svårt att få bra avkastning även utan avgift.

Vi skulle också drabbas av Facebook-effekten, det vill säga fonden skulle vara tvungen att köpa aktier efter deras vikt i index, oavsett synen på bolagets framtida utveckling. På hemmaplan har vi fortfarande minnet kvar av hur det smärtade när Ericsson gick i backen. Tyvärr är det inte helt ovanligt att indextunga bolag havererar. Fråga bara våra finländska grannar som har fått se Nokia störta.

I förlängningen är frågan vad som händer med det som är börsens grundläggande funktion: att förse bolagen med riskvilligt kapital. Redan i dag är det tunt med nytillskott på börsen och minskat intresse för investeringar i små- och medelstora bolag skulle knappast underlätta.

Men indexfonder har också sina poänger. De är exempelvis utmärkta alternativ på marknader där bolagen är mer homogena i storlek. Till exempel i Japan där – med några få stora undantag – de flesta bolag väger runt en halv procent i Nikkei-index. Eller då det gäller breda amerikanska index som S&P 500.

Slutsatsen är att det tyvärr inte blir några gratisluncher i framtiden heller. Den som vill se sina pengar växa får anstränga sig lite mer än att bara pytsa in dem i en billig indexfond. Det gäller att leta rätt på en duktig förvaltare eller att kavla upp armarna och göra jobbet själv. Annars riskerar börsen att bli en betydligt tristare marknadsplats fram­över.