Tanken är att bankunionen, som i första hand omfattar bankerna i euroländerna, ska komma i gång under nästa år. Men än så länge återstår många detaljer att avhandla vid EU-toppmötena under hösten. Nästa tillfälle är redan i morgon torsdag då EU:s stats- och regeringschefer träffas i Bryssel. Vid mötet i mitten av december är det tänkt att det hela ska vara klart för beslut.

Poängen med bankunionen är att det finansiella systemet ska slippa återuppleva nära döden-upplevelsen hösten 2008. Plus att den ska säkerställa att banker som får problem inte drar med sig staten i fördärvet. I stället ska alla länder vara med och dela på bördan. Dessutom blev det pinsamt tydligt under finanskrisen att ingen hade riktig koll på hur insyltade bankerna var i varandra.

För att råda bot på detta skapas bank­unionen. Den ska bestå av tre överstatliga kollektiva delar:

* En gemensam insättningsgaranti.

* En krislösningsmekanism som ser till att nödlidande banker snabbt kan få de kapitaltillskott som behövs.

* En gemensam tillsyn kontrollerar alla bankerna i Europa.

För den sistnämnda delen spelar centralbanken ECB huvudrollen. Kritik har dock förts fram från olika håll att det i praktiken blir omöjligt att övervaka de runt 6 000 banker som finns i området. Det skulle behöva anställas tusentals personer och ändå är det inte säkert att resultatet blir bra. Trots allt är nog ett nära lokalt samarbete mellan banker och tillsynsmyndigheter att föredra. Till syvende och sist är det de nationella tillsynsmyndigheterna som har ansvaret för att säkra den finansiella stabiliteten. Så Finansinspektionen lär snarare behöva utöka antalet anställda om Sverige går med i unionen.

Oavsett hur det löses praktiskt blir notan gigantisk. Vi har redan sett exempel på hur EU-regler ställt till för fondbolag och banker. Avanza Banks vd Martin Tivéus sade nyligen i en artikel i SvD att banken i dag har klart fler jurister än mäklare. Och det är Avanza knappast ensamma om. Antalet personer i finanssektorn som arbetar med regelefterlevnad, rapportering och intern kontroll ökar lavinartat. Det lär knappast bli mind­re av den varan med en gemensam bankunion.

Troligen får kunder och aktieägare dela på notan. Precis som en del av bankernas högre upplåningskostnader till följd av bland annat krav på mer eget kapital, lär kostnaderna för en större administrativ börda sippra ned till kunderna. Men även den som investerar i bankaktier kan förmodligen se fram emot en lägre men säkrare avkastning.

För Sverige och övriga EU-länder utanför EMU är det möjligt att gå med i bankunionen om så önskas. Men än så länge är finansminister Anders Borg tveksam till ett svenskt deltagande. Samtidigt sägs Christian Clausen, vd Nordea och ordförande i både den europeiska och den svenska bankföreningen, vara positiv till en svensk anslutning. Och det är förståeligt, Nordea riskerar att behöva rapportera till ännu fler tillsynsmyndigheter än i dag om Sverige står utanför, och det är inte billigt.

Hur det hela än slutar kan vi vara säkra på en sak: svenska bankkunder och skattebetalare får vara med och betala notan.