På senare tid har antalet kritiska röster mot lånetaket på fastighetsmarknaden ökat. Kritiken kommer från flera olika håll. Föga förvånande är det grupper som mår gott av att bostadsmarknaden växer som skriker högst. Fastighetsmäklare, byggbolag och småhustillverkare har alla höjt fuktiga varningsfingrar i vädret. Förstagångsköpare och husägare stämmer också in i klagosången. Och med så starka intressen förenade dröjer det inte länge innan politikerna haka på. Vem vill stöta sig med så breda och mäktiga väljargrupper?

Kritikerna tycks mena att lånetaket är av ondo. Men än så länge håller Riksbanken, Finansinspektionen och finansdepartementet emot. Tack för det. Fortsätt så.

De svenska fastighetspriserna har stigit näst mest i världen sedan mitten av 1990-talet (bara Norge slår oss). Då hade Sverige genomgått en fastighetskrasch och förutsättningar fanns för uppgång. Men nu verkar lärdomarna från krisen vara borta. Med reporäntan på 1,25 procent och Sveriges nya status som tillflyktsort för kapital har boräntorna pressats ner till historiskt låga nivåer.

Fastighetsskatten är reducerad och förmögenhetsskatten borta. Stark krona får exportföretagen att yla om fler räntesänkningar och när varslen ökar blir det allt svårare för Riksbanken att stå emot. Förutsättningarna för skenande bopriser har varit perfekta, något som Riksbanken har varit väl medveten om och försökt förhindra de senaste åren.

Hushållens skuldsättning i förhållande till disponibel inkomst är bland de högsta i världen. Trots det tror svenskarna på stigande fastighetspriser och lägre boräntor i framtiden – och varför inte? De båda går ju hand i hand.

Jag vill inte hålla förstagångsköparna borta. Eller att husmarknaden ska implodera. Men det är farligt att gå in i ekonomiskt bekymmersamma tider med en glödhet fastighetsmarknad. Det slutar tyvärr ofta med krasch. Egna hem står för största delen av ett hushålls balansräkning. När fastighetspriserna stiger är det lätt att låna till konsumtion. Men det omvända gäller också – när priserna faller och belåningsgraden är hög blir det tvärstopp i konsumtionen. Och det är farligt för då blir det tvärstopp i efterfrågan vilket drabbar hårt och brett. Fråga danskar, spanjorer, irländare, eller för all del oss som minns Sverige för tjugo år sedan.

Banker och bostadsinstitut är nog medvetna om riskerna. Någon bank har till och med propagerat för amorteringskrav, hatten av. Men de har samtidigt ansvar mot sina aktieägare. Att de ska sätta samhällsintresset före sig själva är mycket begärt.

För trots allt, amortering och lånetak gynnar inte businessen. Kanske är det dags att damma av de gamla annuitetslånen där man betalar en fast summa för ränta och amortering varje månad? Med såväl lånetak som amortering minskar riskerna för en överhettad marknad som – har det visat sig – tenderar att vika när man som minst behöver det.

Kreditexpansionen har sedan avregleringen i mitten på 80-talet bidragit till en falsk tilltro om att de stigande fastighetspriserna gör amorteringar nästan onödiga: Varför amortera om värdeökningen ändå minskar skuldkvoten? Nåväl, det är nya tider om nu någon har missat det. Hela Europa kämpar med saneringen av vidlyftiga krediter. Någonting säger mig att de senaste 25 åren snarare varit ett finansiellt experiment snarare än en hållbar status quo. Jag hoppas därför att Riksbanken och Finansinspektionen balanserar lågräntemiljön och inte ger upp lånetak eller tankar om amortering. En fastighetsmarknad i balans torde vara eftersträvansvärt för alla parter på lång sikt. l