Hyckleri är lastens hyllning till dygden, deklarerade den franske 1600-talsförfattaren François de la Rochefoucauld. Få saker retar upp svenskar så mycket som hycklare. Det är bland annat därför förre S-ledaren Håkan Juholts hyresräkningar ledde till fler upprörda diskussioner än familjen Lundins förehavanden i Sudan. Socialdemokraterna framhåller sig gärna som goda, oegennyttiga medborgare i samhällets tjänst, vilket Lundinarna aldrig gjort (se reportage sid 14). Därför är förväntningarna så mycket högre på de förra än de senare. Och fallet desto hårdare.

När det gäller hyckleri hamnar svenska regeringar i särklass. Till skillnad från regeringar i de flesta andra europeiska länder, tänk Frankrike men även Spanien och Tyskland, låter nämligen svenska regeringar påskina att enskilda svenska företag inte påverkar politiken. I den senaste krisen slog sig regeringen Reinfeldt för bröstet för att inte ha stöttat landets bilindustri – till skillnad från andra europeiska länder.

Gång på gång blir vi dock påminda om att regeringen säger en sak och gör en annan. Regeringen verkar just nu vara på väg att gå emot ett brittiskt förslag som skulle minska EU:s klimatutsläpp med mer än 25 gånger Sveriges årliga utsläpp och samtidigt minska EU-ländernas skuldsättning med hundratals miljarder kronor.

De flesta svenska företag skulle tjäna på britternas idé eftersom de dels säljer sparade utsläppsrätter och dels, enligt nya regler, kommer att få extra många nya gratis utsläppsrätter jämfört med sina konkurrenter. Ändå lutar regeringen åt att ställa sig på nej-sidan tillsammans med koltunga Polen samt Tjeckien, Slovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien. Inget av länderna är känt för att stå på miljöbarrikaderna. Anledningen? Organisationen Svenskt Näringsliv och de elintensiva företagen är emot eftersom förslaget, om det går igenom, pressar upp elpriset.

Istadigheten rimmar illa med finansminister Anders Borgs och statsminister Fredrik Reinfeldts tal om att Svenskt Näringsliv är ett särintresse bland andra. Underförstått: regeringen kan inte ta hänsyn till särintressen.

Eller ta det här med Telia Sonera och diktaturer. Svenska staten äger nästan 40 procent. Regeringen har ändå ingenting sett, ingenting hört och ingenting vetat. Men det kan knappast komma som en överraskning att den som gör affärer i några av världens mest korrupta länder får svårt att hålla händerna rena.

Eller ta snustillverkaren Swedish Match. För knappt ett år sedan ordnade halvstatliga Exportrådet ett seminarium på den svenska ambassaden i Moskva som handlade om att lösa problem med rökning genom snusande. Duman skulle nämligen ta ställning till ett lagförslag om att förbjuda rökfri tobak. Ändå ratificerade Sverige år 2005 Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll, som är tänkt att leda till en minskning av all sorts tobaksanvändande, även snus.

Fast krigsmaterielindustrin bräcker allting annat med hästlängder. Sverige har tagit avstånd från så kallade motköp, att handla varor i det land som köper stridsplan, pansarvagnar och liknande. Så när Sverige köper vapen från utländska bolag ställer vi inga krav på företagens hemländer ska göra sina storköp här i åratal framöver.

Det gör dock andra länder. Och Saab har profilerat sig som ett bolag som erbjuder stora motköp. Sverige ställer upp. Kungen, statsministern, handelsministern och andra högt uppsatta personer rycker ut på resor medan svenska företag lovar motköp. Och när Thailand år 2008 inte ville köpa Gripenplan av Saab fick de köpa av svenska staten, av Försvarets materielverk, FMV. Faktum är att Saab endast har sålt Gripen till Syd­afrika. Alla andra länder har gjort upp med svenska staten.

I sitt säljmaterial skriver Saab att bolagets motköp backas upp av ”ett kraftfullt nätverk av globala affärspartners” och ”fullt stöd av den svenska regeringen”.

Medan allt detta pågår svär sig regeringen alltså fri från särintressen och den ena svenska regeringen efter den andra har haft som policy att inte stötta enskilda svenska företag. Något som, om det vore sant, skulle snedvrida konkurrensen och ge svenska företag en nackdel eftersom andra länder är så pigga på att omhulda sina bolag. Tänk till exempel på Frankrikes bönder och Spaniens fiskare och fundera samtidigt på hur EU:s jordbruks- och fiskepolitik ser ut.

Om det är bra att regeringar backar upp sina bolag kan diskuteras. Men att Sverige säger sig inte göra det, men ändå gör det, är hyckleri. En hyllning till dygden? Möjligen.