Förra veckan kom två nyheter som gav begränsat eko i Sverige men som tycktes bekräfta Winston Churchills ord att Ryssland är en gåta inuti ett mysterium, alltsammans inhöljt i dunkel. Även för investerare.

En var att brittiska BP säljer sin halva av oljebolaget TNK-BP för 180 miljarder kronor. Köpare är Rosneft, ett annat oljebolag med ryska staten som huvudägare. Den andra nyheten var att telekomoperatören Megafon, med Telia Sonera som en av huvud­ägarna, skjuter upp sin planerade börsnotering i London.

BP-affären är – kanske – ett steg närmare slutet på en flerårig plågsam och förnedrande process. Den brittiska oljejätten har misshandlats i åratal av de oligarker som äger den andra hälften av TNK och som nu också säljer till Rosneft. Fast BP:s ryska äventyr är inte slut än; som delbetalning får bolaget 20 procents ägande i Rosneft, nu världens största noterade oljebolag. BP har visserligen lovats styrelseplatser men ingen tror att britterna kommer ha något att säga till om. Rosnefts vd Igor Sechin står mycket nära president Vladimir Putin som kontrollerar bolaget genom statens aktie­majoritet.

Det andra beskedet – om Megafon – var ännu ett bakslag för Telia Sonera i öst. Vilket i ordningen kommer ingen längre ihåg, men inte heller denna gång verkar Telia kunna omvandla sitt innehav till en likvid tillgång. Enligt Megafon skjuts noteringen bara upp tillfälligt eftersom prospektet behöver kompletteras. Men enligt Financial Times finns farhågor kring bolagsstyrningen som fick investment­banken Goldman Sachs att hoppa av som rådgivare i processen häromveckan. Och den brittiska finansinspektionen har enligt tidningen ännu inte godkänt noteringen då också den har betänkligheter.

Huvudägare i Megafon är den uzbekiske oligarken Alisher Usmanov, en man med brokigt förflutet. Han har bland annat avtjänat ett flerårigt fängelsestraff för bedrägeri under Sovjet­tiden (han hävdar att domen var politiskt motiverad). Usmanov är även storägare i den engelska fotbollsklubben Arsenal och ordförande i internationella fäktningsförbundet. Efter noteringen har han tänkt lägga in sin 50-procentiga ägarandel i Megafon i ett holdingbolag som han har tillsammans med en partner, något som har utlöst oro för att minoritetens rättigheter i Megafon efter noteringen inte alltid kommer att prioriteras. Farhågor som inte ter sig obefogade om man betänker hur delägarna har behandlat varandra hittills.

På ytan finns inga direkta kopplingar mellan BP:s försäljning av TNK och Megafons uppskjutna notering. Men egentligen handlar det om två symptom på samma sjukdom; den korrumperade och farsartade bolagsstyrningen i Ryssland samt landets arroganta behandling av utländska investerare.

Problemen är varken nya eller okända. Listan över internationella företag och investerare som har bekymmer i Ryssland är lång som transibiriska järnvägen. Skanska, Telenor, Tele2 och Ikea är några exempel. Till och med Lundin-sfären, som aldrig har gjort sig känd för att ha demokrati, transparens och rättssäkerhet som viktiga investeringskriterier, håller på att lämna den ryska marknaden på grund av det besvärliga företagsklimatet.

President Putin pratar gärna om behovet av att attrahera utländskt kapital till sitt land. Samtidigt har han knappast gjort något för att göra Ryssland mer lockande för direktinvesterare. Snarare tvärtom, läget har försämrats under hans vakt. Transparency Internationals årliga rankning över korruptionen i världens länder är visserligen inget index över kvaliteten på bolagsstyrningen men det säger ändå något om det politiska och ekonomiska klimatet. Ryssland har åkt ner från plats 79 till 143 sedan 2001. Organisationen har också visat på ett tydligt negativt samband mellan graden av korruption å ena sidan och utländska direktinvesteringar och tillväxt å andra sidan.

Fast när allt kommer omkring kanske Churchills ord om Ryssland inte äger samma bärkraft längre. Landet är inte så mycket ett mysterium som en tjuvarnas marknad där spelreglerna på sitt sätt är ganska tydliga; Putin och Penningen styr.

Det enda rimliga rådet till utländska företag som överväger att investera i Ryssland är att lägga in en mycket hög riskpremie i kalkylen.