Fel fokus i banken

Det kom ett ovanligt telefonsamtal i torsdags, samma dag som Swedbank släppte sin delårsrapport. I luren var bankens kommunikationsdirektör Thomas Backteman och han var missnöjd. Inte för att Affärsvärlden skrev på sajten om bankens stora nedskrivningar och oväntade förlust - annat var ju knappast att vänta - utan över att bankens prestationer karaktäriserades med det lilla ordet "skitresultat" i artikelns ingress. Han gillade inte språkbruket.

Det står förstås var och en fritt att ha synpunkter på den stilistiska nivån i Affärsvärlden, såsom på papper så ock på webben. Så här i efterhand kan vi hålla med om att just det ordvalet knappast går till historien som en av höjdpunkterna i Affärsvärldens nu 108-åriga formuleringskonst.

Intressantare är att Thomas Backteman tog sig tid att ge Affärsvärlden skrivråd under vad som rimligen måste vara en av kvartalets stressigaste dagar. Var det av ren omsorg om svenska språket? Mer troligt är att samtalet visar hur hyperkänslig Swedbanks ledning är för minsta tillstymmelse till "dålig press" och att påringningen var ett uttryck för den släng av paranoia som tycks ha drabbat bankens toppar ungefär samtidigt som finanskrisen gjorde det.

Det är väl inte många som minns det längre, men Swedbanks ordförande Carl Eric Stålberg uppvisade symptom redan i slutet av september då han krävde förbud mot blankning av finansaktier. Att blanka är ett sätt att spekulera i att en aktie ska falla genom att låna aktier och sälja dem. Blankningen lyckas om man kan köpa tillbaka aktierna till lägre kurs vid ett senare tillfälle och lämna tillbaka dem till ägaren.

Skälet bakom Stålbergs krav var att blankningen av Swedbankaktier hade ökat kraftigt efter konkursen i den amerikanska banken Lehman Brothers, och aktien pressades följaktligen. Carl Eric Stålbergs utspel var egentligen inte så förvånande. Direktörer i bolag som utsätts för blankning hemfaller ofta åt konspirationsteorier och de brukar ägna nästan lika mycket kraft åt att försöka skjuta huvudet av budbärarna som åt att åtgärda problemen.

Så var det i Bear Stearns innan firman tvångsförsåldes. Så var det i Lehman före konkursen. Och så var det i Royal Bank of Scotland innan den räddades av brittiska staten.

Anmärkningsvärt nog ryckte finansmarknadsminister Mats Odell ut och gav eldunderstöd åt Stålberg. Dagen efter sade Odell till Dagens Industri att Swedbank stod stark och han varnade blankarna med orden "det kan komma att stå dem väldigt dyrt". Han sade också att Finansinspektionen mycket väl skulle kunna införa ett blankingsförbud om den såg behov av det.

Lyckligtvis fick Stålberg inget förbud och förhoppningsvis brydde sig blankarna inte om Odells sällsynt illa tajmade placeringsråd. Swedbankaktien, som då i september redan hade fallit med 60 procent till strax över hundralappen, föll sedan med ytterligare 80 procent till under tjugan, trots en nyemission före jul. Nu står aktien i drygt 40 kronor. De fördömda blankarna hade alltså rätt om vart banken var på väg. Stålberg och Odell som försökte hindra folk från att tjäna pengar på sina insikter hade fel.

Förra veckans kvartalsrapport från Swedbank vittnade om snabbt ökande kreditförluster samtidigt som banken gjorde en nedskrivning av goodwill i verksamheten i Ukraina på 1,3 miljarder kronor eftersom värdet på den tillgången är så osäkert. Det var precis den typ av utveckling som blankarna såg framför sig när de sålde Swedbankaktier i september. Och som Swedbanks ledning om inte förnekade så förringade.

Alla, inklusive Swedbanks högsta ledning, vet att bankverksamhet bygger på förtroende. Det som oroar är att Swedbank fortfarande inte verkar ha greppat att en bank får förtroende genom att rakt och krasst kommunicera sanningen om eventuella problem. Och att ägna all övrig tid åt att åtgärda dem. Inte genom att anmärka på hur de illa presenterade nyheterna tas emot eller genom att leta efter konspirationer och ropa på blankningsförbud.

Hittills har de som har sett igenom Swedbank verklighetsbeskrivning fått rätt. Förlusterna i Baltikum ökar snabbt och det har förmodligen bara börjat, Ukraina är ett svart hål och rimligen ökar kreditförlusterna också i Sverige i takt med att konkursvågen sveper vidare och lågkonjunkturen fördjupas. De som trodde på ett "skitresultat" har helt enkelt fått det, oavsett vad man väljer att kalla det.

Frågan är bara hur stort förtroende man kan ha för en ledning som har tonat ned problemen under lång tid. Och som inte ens nu vill kalla en spade för en spade.