Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Defensivt är modellen

2018-12-19 18:00

Nordiska Värdeportföljen lägger ett godkänt första år bakom sig och blickar mot 2019.

Facit för den i börssammanhang korta tolvmånadersperioden är godkänt, med 13,6 procents totalavkastning räknat sedan starten den 15 december i fjol. Portföljen slog Stockholmsbörsens i princip stillastående OMXSGI-index med nära 15 procentenheter. Vid månadsavstämningarna toppade försprånget dock på 18 procentenheter redan i månadsskiftet april/maj.

Grundstrategin att försöka köpa ratade, underskattade och missförstådda bolag via låga värdemultiplar ger i sig en riskpremie mot börsen, men denna värdefaktor har i senare års börshausse fått se sig slagen av tillväxtaktier. Tills risksentimentet självdog i somras var inget pris för högt för tillväxt.

Det som hunnit gå Nordiska Värdeportföljens väg är däremot det taktiska valet att övervikta defensiva, konjunkturstabila affärer samt överlag lågbelånade bolag. Cykliska affärer och hårt belånade balansräkningar är just de segment som plockats ned tydligast när börserna nu börjat prisa in global konjunkturnedgång.

Branschmässigt har portföljens överexponering mot lågvärderad vindkraftsutbyggnad varit mest lyckosam, och då främst substanscaset Eolus Vind. Mest kostsam har motvallspositionen i Pandora varit, där den danska smyckesjätten hittills varit under konstant kurspress på inbromsad tillväxt samt tvivel kring affärsmodellens förutsättningar för att mogna lönsamt.

Bortsett från mindre omviktningar på slutet, där delar av vindkraftsvinsterna i Arise (nu 3 procents portföljvikt) och Eolus Vind (31 procent) gått till Europris (7 procent) norska lågprishandel, Oriflames tillväxtmarknadskosmetika (5 procent) och till ovan nämnda Pandora (18 procent), så står portföljen fast i taktiken att hålla behörigt avstånd från cykliska och kraftigt skuldberoende affärer in i 2019.

Börsernas prismekanism har under hösten fungerat skapligt kring att konjunkturkänsliga branschers framtid nu börjar befaras rimma med historiken. Den mer avgörande och svårbemästrade cykeln ur aktieperspektiv är dock kreditcykeln. Börsnedgången har hittills inte speglat att dopade finansieringsvillkor från det decennielånga experimentet med ultralätt penningpolitik dras tillbaka på sina håll, med risken att svaga tillgångar som belånats billigt måste omfinansieras i lågkonjunktur.

Att amerikanska ”finkonglomeratet” General Electric nu får se sin handlingsfrihet begränsad av tidigare skuldexcesser är en försmak. Likaså råder förtroendekris för stora delar av eurozonens banksystem, vars sammankoppling är så pass omfattande att spridningsrisker över landsgränser handlar om dagar vid ett större bankfallissemang. Därtill är Kinas stora skulduppbyggnad en svart låda, där en centralplanerande enpartistat förutsatts fortsätta vilja skydda privata investerarintressen till varje pris.

I svenska kronor fås dock fortfarande ingen riskfri ränta, varför investeringar i defensiva värdecase förblir alternativet Nordiska Värdeportföljen föredrar, den dystra kortsiktiga bilden till trots. I något läge kommer den potentiella uppsidan tala tydligare för omplaceringar till högbelånat och krisbranscherna, där svaga bolag faller som furor när marknaden viker och kapitaltillgången sviker.

Johan Eklund

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom