Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Finemang, Sune!

2002-02-27 07:00

Under Sune Carlssons tid som vd för SKF har bolaget förvandlats från lågpresterare inom Wallenbergsfären till att bli ett av dess mest lönsamma verkstadsbolag.

Samma märkliga scenförändring sker nu i näringslivet där kungen sedan 20 år, Percy Barnevik, fallit ned från sin tron. Samtidigt har de bolag som Barnevik pekade ut som Investors lågpresterare helt oväntat blivit Wallenbergsfärens lönsammaste verkstadsföretag.

Ombytta roller

Electrolux och SKF var under hela 1990-talet ett bekymmer för huvudägaren Investor, medan Atlas Copco och Scania hyllades både på aktiemarknaden och i affärspressen. Bolagen ansågs som de förstnämndas motpoler med hög lönsamhet och stigande vinster. Den beskrivningen var helt korrekt under större delen av 1990-talet. Men de senaste två tre åren har bilden förändrats, och nu är det nog läge att fundera på om inte den relativa styrkan hos våra klassiska verkstadsbolag ska omvärderas.

Under fjolåret var nämligen både Electrolux och SKF lönsammare än Atlas Copco och Scania. Vitvarujätten och kullagerfabrikanten var till och med lika lönsamma som föredömet Sandvik.

SKF och Electrolux redovisade en avkastning på det sysselsatta kapitalet på 15 procent medan Atlas Copco och Scania bara nådde upp till 13 respektive 8 procent. Siffrorna kan jämföras med de under första hälften av 1990-talet, då Atlas och Scania hade lönsamhetstal på väl över 10 procent och ofta över 20 procents avkastning. Electrolux och SKF rapporterade då i bästa fall om ensiffriga lönsamhetstal.

Det senaste året har både Atlas Copco och Scania drabbats av betydande motgångar. Atlas Copcos vinst har dragits ned av de senaste årens köp av amerikanska uthyrningsföretag. Scania gjorde i fjol en förlust på närmare 1 miljard kronor i Sydamerika, till följd av den sargade argentinska ekonomin. De tidigare favoriternas bakslag förtar dock inte värdet av SKF:s och Electrolux uppryckning under senare år.

Lämnade ABB i tid

Särskilt imponerande är utvecklingen för SKF, som var det enda av de stora, traditionella verkstadsbolagen som under fjolåret ökade vinsten.

SKF:s vd Sune Carlsson kan sägas ha satsat på rätt verkstadsbolag i rätt tid. Efter 30 år på ABB, varav de tio sista som ansvarig för bolagets största affärsområde, lämnade han bolaget 1998 när det stod på topp. Det var ett lyckodrag. Annars hade Sune Carlsson inte i SKF:s bokslutskommuniké för 2001 kunnat rapportera om den högsta vinsten för bolaget sedan sommaren 1995. Hade han varit kvar på ABB hade han nu fått bevittna sin arbetsgivares förnedring och kanske själv tvingats löpa gatlopp i medierna för sitt pensionsavtal. Då hade han heller inte kunnat räknat med att bli invald i styrelsen för Wallenbergsfärens maktbolag Investor, vilket han kommer att bli i samband med dess bolagsstämma i vår.

Var femte anställd bort

När Sune Carlsson utsågs till ny vd för SKF var han redan ledamot av styrelsen. Då var läget långt ifrån ljust för företaget. Hans företrädare hade lagt fram ett besparingsprogram som Sune Carlssons snabbt utökade. Effekten är tydlig så här tre år senare.

Sedan vd-skiftet har antalet anställda minskat med 7 000 personer eller närmare 20 procent. Fabriker som har varit olönsamma har lagts ned och delar av produktionen och tjänsterna har lagts ut på entreprenad. Till exempel är hela bolagets IT-avdelning på 700 personer numera anställda av dataföretaget EDS. Och sedan drygt ett år tillbaka tillverkar SKF och tyska FAG, en av bolagets viktigaste konkurrenter, gemensamt kulorna till kullagren, vilket har hjälpt till att sänka kostnaderna.

Personalneddragningarna förklarar en hel del av SKF:s vinstökning på 2 miljarder kronor mellan åren 1998 och 2001. SKF har traditionellt varit det svenska verkstadsbolag som har haft högst personalkostnader i förhållande till omsättningen. I början av 1990-talet utgjorde de 44 procent. I år kan den andelen minska till 30 procent av försäljningen och därmed närmar sig SKF andra verkstadsbolag.

Kulturrevolution

Men det är inte bara ökad produktivitet i tillverkningen som har förbättrat resultatet. Bolaget har också lyckats omförhandla olönsamma kontrakt och sett till att inte fylla fabrikerna med dåliga order i dåliga tider. I stället har SKF valt att minska produktionstakten om kontraktsförslaget inte har varit tillräckligt lönsamt. Internt anses detta som den största förändringen i SKF sedan Sune Carlsson tog vid.

Vad som har hänt kan beskrivas som en kulturrevolution. Förr var ledstjärnan att SKF med hjälp av en så stor tillverkning som möjligt skulle sänka produktionskostnaden. I dag ska varje order täcka sina egna kostnader, vilket starkt har bidragit till att sänka lagernivån med 30 procent i förhållande till omsättningen. Minskade lager leder till lägre kapitalbindning, vilket ökar lönsamheten. Samtidigt blir det enklare att hålla priset uppe på en högre nivå när det inte finns osålda lager.

Tjugo företagsköp

Ett flertal företagsköp de senaste åren har också bidragit till vinstökningen. Under Sune Carlssons tid har ett tjugotal bolag köpts, oftast mindre men lönsamma bolag med en omsättning på 50-200 miljoner kronor.

Det är inte bara skicklighet som har gjort Sune Carlssons SKF till ett vinstrikt bolag. Litet tur var nog också med i spelet, kan man konstatera så här i efterhand. När Sune Carlsson tillträdde 1998 gjorde han det som nya vd:ar brukar göra; han satte i gång att spara. Det tursamma var att besparingsprogrammet råkade komma i god tid före den annalkande konjunkturförsvagningen. Det betydde att bolaget mötte konjunkturnedgången med låga kostnader. Carlsson & Co behövde inte kriga om dåliga och låglönsamma kontrakt.

Dessutom har utvecklingsprojekt som tillkom före Sune Carlssons tid äntligen börjat komma ut på marknaden. Den nya lagertypen Carb som bolaget under stor uppmärksamhet lanserade 1995, har äntligen börjat sälja. Länge sågs utvecklingen av den nya lagertypen som ett stort misslyckande. Lagret som prydde omslaget på årsredovisningen 1995 nämndes inte med ett ord i årsredovisningen ett par år senare. Nu däremot används det avancerade lagret av den växande vindkraftsindustrin och finns sedan en tid i växellådorna i både Audis och Volvos frontlastare.

Marknaden tvivlar fortfarande

Nu tittar dock inte aktiemarknaden på historiska data, utan aktiekursen för ett företag bestäms av förväntningar om framtiden. Och även om Sune Carlssons har höjt SKF:s anseende värderas aktien fortfarande klart lägre än konkurrenter som Sandvik, Atlas Copco, Scania, Volvo och Electrolux.

Det beror på att marknaden inte är övertygad om att SKF i grunden har förändrats. Dessutom räknar en del aktieanalytiker med att investeringarna kommer att öka till gammal nivå, vilket skulle kunna pressa vinsten. Under Sune Carlssons tid har investeringarna minskat med nästan 1 miljard kronor om året.

Men det finns nog ingen anledning att vara orolig för nya, stora investeringar. I mitten av 1990-talet gjorde SKF kostsamma satsningar i Malaysia och USA. Något liknande är inte aktuellt i dag.

Mellanår i år

Tvärtom finns det anledning att tro på fortsatt vinstökning, även om 2002 förmodligen blir sämre än fjolåret. Prispressen i branschen är inte lika stor som för några år sedan. Det märks hos övriga lagertillverkare som också har förbättrat vinsterna, trots den ganska svaga konjunkturen.

Enligt Sune Carlsson går det dessutom att sänka kostnaderna ytterligare. Trots den stora personalbantningen de senaste åren räknar han med att ytterligare 150 personer per månad kommer att bli av med jobbet i år.

SKF:s finansiella ställning är god, för att inte säga mycket god. Bolaget har, bortsett från pensionsskulder, mer pengar på banken än lån och skulle utan större problem kunna låna 10 miljarder kronor till företagsköp. Sune Carlsson uppger att han ständigt granskar 20-25 företag som potentiella uppköpskandidater.

Tjänar mer på varje lager

Och även om bolaget inte är lika konjunkturberoende som tidigare kommer en förbättrad konjunktur att öka vinsten. I dag producerar SKF cirka 10 procent färre lager än för ett år sedan, och när produktionen återigen ökar stiger vinsten.

Dessutom finns det fortfarande förbättringsmöjligheter. Lönsamhetsskillnaderna är stora mellan SKF:s olika verksamhetsområden. Industridivisionen till exempel, har en avkastning på investerat kapital på 24 procent medan försäljningen till bil- och lastbilsindustrin bara ger en avkastning på 5 procent. Särskilt dåligt går det för det verkliga problembarnet Ovako Steel, som fortfarande förlorar pengar.

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom