THQ:s Wingefors om börsens fördelar och avigsidor

Det har på kort tid gått väldigt bra för er på börsen.

– Vi är i tid mätt ganska unga, både som bolag och som börsbolag. Det finns många som tycker att vi att ska notera oss på stora listan, men jag försöker hålla emot lite. Att vara noterad är en typ av lärokurva, där man behöver hinna ta olika steg. När sedan affärerna kanske gått lite snabbare och bättre har börsvärdet skjutit upp.

Relativt dina egna förväntningar, på First North-listningen och på förvärvsmöjligheterna, hade du väntat dig att det skulle gå så här pass snabbt?

– Jag hade en magkänsla kring att börsen, som en ny del av kapitalmarknaden jag inte haft tillgång till innan, kunde ge en möjlighet att kunna accelerera affärerna, när man väl blivit bli varm i kläderna. Väldigt många bolag noterar sig utan att riktigt ha svar på varför de gör det eller hur noteringen ska används för att få hävstång på affärerna. Det är viktiga frågor att förstå. Som noterad vill man använda börsens fördelar: tillgången till kapital, att kunna trycka egna aktier, uppmärksamheten och tillgången till väldigt duktiga människor. Det här försöker jag hela tiden lära mig mer om, för att bygga ett totalt sett större bolag. Det blir bättre att äga lite mindre av något större än att äga mer av något mindre.

Nu blir ni större och i börsmiljön blir det lite mer formalia. Kan ni ändå vara flexibla i era affärer?

– Generellt har börsnoteringen varit mycket mer positiv än negativ. Noteringen kräver att man hela tiden tänker efter, och inte försätter sig i situationer som kan göra det jobbigt i och med att man är börsnoterad, och att man får till det dagliga. En naturlig ’arbetslunk’ där nu är kvartalen, där det är väldigt mycket jobb och formalia inför rapporterna, följt av presentationer. Sedan har man ändå 1,5–2 månader på sig att kunna göra affärer ganska ostört. Så länge man kommer in i lunken, och inte försöker mixa ihop sakerna, så tycker jag att det här fungerar bra, svarar Wingefors och fortsätter:

– Sedan har jag alltid velat ha extremt liten overhead, även i börsbolaget. Det baseras på att vi har väldigt duktiga människor i organisationen, som jag kan lita på kommer att ta hand om affärerna. Därtill drar vi inte ur ’hårda’ synergier ur bolagen. Skulle exempelvis THQ Nordic slås ihop med Koch Media så skulle det resultera i åtminstone ett år av revirpinkande och väldigt mycket kostnadsbesparingsjobb. Jag är inte rädd för kostnadsspara om det skulle behövas en dag, och jag har gjort det många gånger i mitt liv. Men skulle vi bara fokusera på det nu så kan man glömma att vi kan göra en massa nya affärer parallellt. Bolagen har var sin affärsplan, och de [Koch Media, reds anm] klarade sig bra även före oss, men kan ändå dra nytta av ’mjuka’ synergier från att vara i samma grupp. De kan dela på resurser, exempelvis inom distribution, varumärken, kundbas, tekniklicenser och så vidare. Slår du sönder en bolagsstruktur helt minskar du även dess backup-värde – om du skulle vilja sälja eller strukturera om.

Att förvärva rätt och förhållandevis billigt är viktigare än att gå in för att snabbt krama ur sista kronan?

– Ja, det är så jag tänker. Vi har kvar möjligheten att börja krama kronor.

Du är veteran inom (dator-)spelbranschen. Vilka är de främsta lärdomarna du haft med dig i planerna att bygga en börskoncern?

– Jag har varit 25 år i spelbranschen och i princip alltid varit min egen, dock i alla möjliga olika affärsmodeller. Nästan alltid som underdog i relation till övriga aktörer i branschen har jag behövt hitta min egen alternativa väg framåt, för att kunna skapa ledande positioner inom olika typer av nischer. Koch Media förändrar vår profil lite grann, men THQ Nordic handlar i grunden om att förvärva varumärken som varit lite underpresterande, eller som tidigare varit succéer men som inte använts aktivt på senare år.

Utifrån de låga multiplar ni kunnat förvärva för, lockar inte det i sig in förvärvskapital på ert område? Eller finns här specialistfaktorer som håller ned konkurrensen?

– Det här är inte som exempelvis fastigheter, där det alltid finns en marknad att agera i. Spelvarumärken är betydligt mer komplext att komma in i. Man måste ha rätt kontakter, vetskap om vad som ska köpas och vad som inte ska köpas. Man måste ha teknik och rätt kompetens för att ta hand om varumärkena, för gör man ingenting med dem så blir det inte lika bra finansiellt. Sedan har många av situationerna uppstått i bolag som haft problem och där vi – genom att ha kapital och rätt kunskap samt resurser – har kunnat agera ganska snabbt. Inte minst har vi varit väldigt duktiga legalt. För det här omfattas ofta av väldigt stora legala kontrakt som förhandlas med olika parter och som måste analyseras för att förstå affärsrisken och möjligheterna, i varje kontrakt. Många stora bolags legala avdelningar fokuserar endast på riskerna, vilket gör att de har svårt att vara med, svarar Wingefors och fortsätter:

– Vår vanligaste konkurrent är antingen ursprungsskapare, vilka är ganska svåra att bjuda emot då de känner varumärket bättre, eller så är det ett fåtal av våra mindre kollegor i branschen, men de vill oftast bara åt ett varumärke eller en typ av varumärke. Är där flera varumärken så gynnar det oss, eftersom nästan ingen har den breda strategin att kunna ta hand om alla typer av varumärken.

Ni kan agera som generalister?

– Så länge det är en produkt inom tv-spel eller hardcore pc-spel så har vi direkta synergier i vår organisation, som kan marknadsföra och sälja och som har teknisk kompetens för de flesta produkter.

Hur går det typiskt sett till när ni tar hand om ett varumärke som ni just förvärvats?

– Första steget är att få ut den gamla koden digitalt, men hur det går till varierar. Finns tillgångarna redan digitalt kan vi bara meddela våra digitala distributionspartners att de läggs till i vår katalog, en process som då kan gå på några minuter eller en timme. Finns produkterna inte digitalt tar vi in de hårddiskar som finns, tittar på koden och kring vad som är görbart. Ibland saknas till och med koden, och köpet avser endast varumärket och rättigheter. Då blir det lite social ingenjörskonst: målet är att hitta koden på en hårddisk och oftast finns all kod någonstans i världen – men kanske hos människor som inte skulle ha den från början. Den löpande processen kan då ta många år. Vi en del produkter som fortfarande inte släppts för att vi saknar kod eller tekniska delar, säger Wingefors och fortsätter:

– Steg två, som ger större intäktseffekt, är att göra portningar till nya format, exempelvis från Playstation 3 till Playstation 4, om uppgraderingar, såsom buggfixar, uppdaterad grafik eller nytt innehåll, och om ’nedgraderingar’, när spel tas från exempelvis Playstation 4 till Nintendo Switch. I värsta fall måste en ’remake’ göras då spelet görs om helt från början, vilket endast spel med starkare varumärke eller efterfrågan är värda [THQ Nordic har hittills inte kommunicerat något sådant projekt, reds anm.], säger Wingefors och avslutar:

– Det tredje och sista steget är en uppföljare. Det är det i särklass dyraste och det som tar längst tid. Även det här är inte värt att göra på alla varumärken: marknaden kan ha sprungit ifrån genren, det kan vara väldigt dyrt att utveckla den aktuella typen av spel så att konsumenten tycker att det blir nytt eller så finns där vissa konkurrenter som redan är så starka att de i princip äger genren. Vi har ett stort antal varumärken där det är värt att göra uppföljare, vi har gjort en del och det är rimligt att anta att vi ska fortsätta den resan.

Hur ser du på delägarskap i andra bolag?

– Jag en teori att antingen så gör man affärer, och äger ingenting. Då har man väldigt tydliga roller, exempelvis som förläggare, och kan få till förutsättningar som gör att bägge parter ska kunna bli vinnare på sitt sätt. Eller så äger man 100 procent och hanterar bolag som en intern angelägenhet. Jag har tackat nej väldigt många gånger, och fortsätter att göra det i princip dagligen, till att vi ska bli investerare i andra spelbolag. Investerarhatten är en helt annan hatt, som inte passar mig i THQ Nordic. Inte minst om man inte delar samma långsiktiga vision i ägandet, bara där bör man låta bli.

Så det är lite sunt förnuft att inte komplicera saker mer än nödvändigt?

– Ja, och här har jag mina erfarenheter från tidigare i livet. I mitt privata moderbolag samlas alltför många olika verksamheter. Med tidigare erfarenhet av att vara investerare har jag nog kommit fram till att det är roligare att leda och driva egna affärer.

Vad är huvudanledningen till den låga förvärvsmultipeln på Koch Medias vinster?

– Koch Media har varit en av affärerna på min långa lista av affärer som skulle kunna göras. Förra våren gav jag okej till ’min gamla’ Klemens [Kreuzer], vd:n för THQ Nordic i Wien, att använda Koch Media som distributör till vårt spel Elex, som skulle släppas. De signade det. Sedan under en middag i München började jag och ’nya’ Klemens [Kundratitz], vd för och medgrundare av Koch Media, prata om lite löst om vi kunde göra mer ihop. Under hösten övergick diskussionen till varför vi inte gör saker som ett enda bolag. Han pratade med den gamle ägaren [Franz Koch], som ägde 90 procent och numera är pensionär, som sade att de skulle öppna upp alla böcker. Sedan gav jag en indikation på ungefär hur jag värderade bolaget. Här ska kommas ihåg att de just då, i slutet av augusti, hade sin första, och största, flopp med spelet Agents of Mayhem. De insåg att ’det här kommer att bli jävligt jobbigt’.  De hade tjänat pengar i 23 år när det här kom det 24:e och tog lite på deras självförtroende, berättar Wingefors och fortsätter:

– Sedan gjorde vi genomlysningen och därefter åkte jag och min kompanjon ned till Innsbruck en söndagsmorgon och träffade Franz Koch och vd:n. Vi berättade våra livshistorier och sedan skrev jag på whiteboarden ungefär hur jag tyckte det skulle se ut. Han tog pennan och ändrade en siffra och sedan skakade vi hand. Det handslaget har sedan hållits hela vägen till 14 februari [då förvärvet meddelades, reds anm]. Medan jag sedan fick lägga 20 miljoner kronor på att verifiera och genomlysa bolagen och affären, med rådgivare och advokater, så hade de ingen formell process. De lade vad jag förstod 3 000 euro.

Det låter som en föredömligt enkel process?

– Ja, här blev det så när vi anpassade oss till deras förutsättningar. De ville, så klart, egentligen ha mer betalt. Samtidigt tror jag att han ville hitta en långsiktig ägare som kan branschen och bolaget och som verkar förnuftig i hur man gör affärer. Jag tror att det var här som jag och Franz Koch kom ganska bra överens på ganska kort tid. Han var själv entreprenör som startade på 70-talet i en alpby med att spela musik, byggde upp ett musikimperium som han sålde till Universal och fortsatte med att investera i fastigheter. Finansiellt har han antagligen redan allt.

Är organisk tillväxt viktig för er?

– Någonstans är vi förvärvsdrivna i botten. Vi förvärvar till nyktra priser och till en låg utspädning för aktieägarna. Ett exempel är aktieutspädningen på 1,2 procent i Koch Media-förvärvet. Där, när det inte är fråga om att vi går samman 50/50, tycker jag inte att det väsentliga är om tillväxten skett organiskt eller via förvärv. Den som går in och köper aktier måste dock ställa tillväxten mot dagens börsvärdering.

Börsklimatet har på kort tid blivit väldigt gynnsamt för att finansiera datorspelbolag på svenska aktielistor, inte minst värderingsmässigt, och även utländska bolag väljer nu att lista sig här. Är det här en fråga om väldigt höga förväntningar, att vi har ett högt kunnande eller en kombination?

– Även globalt finns ett väldigt stort intresse för spelbolag. Sedan har Stockholm blivit en bra börs för den här typen av lite mindre bolag. Sverige har bra anseende och Nasdaq, inklusive First North, är ett bra varumärke i sig. Det går att jämföra med gambling-branschen, som lyckats bygga upp ett helt kluster av bolag. Ska det lyckas byggas upp något liknande inom gaming-bolag tror jag det kanske behövs ytterligare några fler bolag, svenska eller utländska, på Stockholmsbörsen. Här noterar jag att börsmarknaden i London öppnat upp för gaming: det har kommit dit några bolag och jag känner till ytterligare några bolag som utvärderar alternativet. London blir då en form av konkurrent.

Har börsinvesterarna så här långt varit bra på att särskilja de olika datorspelbolagen i Stockholm?

– Där finns en del synergier men jag tycker att investerare, som alltid, ska vara noga inlästa på bolagen och förstå deras skillnader. Själv tycker jag att investerare i alla typer av unga bolag ska ha en långsiktig approach, och det är den typen av investerare som jag föredrar att ha och den sorts investeringar jag försöker göra själv. Tror man på och förstår det bolaget gör? Hur de tjänar pengar? Hur kommer det här bolaget att se ut om fem, tio år, kommer de att ha lyckats? Ställ det mot att titta på nästa kvartal, vilket inte gör någon glad och blir mer utav lotteriverksamhet. Även efter Koch har jag kommunicerat att jag vill bygga en betydande och relevant spelare och dit tycker jag inte att vi har kommit än. Det finns fortfarande 10–15 bolag som är väldigt mycket större än vad vi är. Jag ser att vi kan få ytterligare hävstång och möjligheter att utveckla vår affär om vi tar vårat bolag ytterligare ett par steg.

Det låter som spännande tider framöver?

– Ja, men vi är ett relativt ungt bolag. Här känner jag ingen stress, utan jag måste försöka hålla huvudet kallt så långt det går. Det uppstår väldigt många möjligheter, nästan dagligen, med folk som vill göra olika affärer. Men man klarar inte av att göra allt samtidigt, för då riskerar det att bara bli köttfärs.

Är det viktigt för dig att fortsätta vara röstmässigt starkast i THQ?

– Av erfarenhet så är det viktigt att det i slutändan finns en stark ägare som kan ta beslut när det behövs i ett bolag. När allt går bra, och alla är ense och glada, då behöver man inte ta de tuffa besluten. Skulle det vara så att bolag hamnar i en situation eller att man behöver ta beslut, då är det en fördel att det finns en stark ägare som tänker för hela bolagets bästa, istället för sitt eget bästa. Jag tror att en stark ägare som kan ta beslut gynnar bolaget, och jag vill vara en sådan. Om det sedan kanske går ut över en premievärdering, baserad på spekulationer kring att vi ska bli uppköpta, det är inget som intresserar mig. I alldeles för många börsbolag saknas det starka ägare, och de blir föremål för spekulationer och andra av kapitalmarknadens avigsidor, kopplade till girighet.

Är ni datorspelbranschens svar på värdeinvesterare?

– Jag vet inte om jag vill höja mig så. Men jag har varit 25 år i branschen och jag vill vara med 25 år till. Då måste jag bygga bolaget så att det oberoende av finansmarknaden klarar av att tjäna pengar på egen hand.

LÄS AFFÄRSVÄRLDENS KÖPRÅD

Ovanstående långversion av analysintervjun med THQ Nordics vd, grundare och röstmässiga majoritetsägare Lars Wingefors publiceras exklusivt på Analys+.

Intervjun gavs i samband med börsredaktionens analys Smart men dyr spelförvärvare, som utmynnade i ett väntaråd för THQ Nordic-aktien på ett års sikt.

Missa inga uppdateringar från Affärsvärlden Analys+. Följ oss på Twitter: @AFV_analysplus

Har du frågor eller synpunkter rörande tjänsten? Maila oss på: analysplus@affarsvarlden.se