Analys: Sju skäl för börsuppgång

1. Oktober är över Mest uppenbart är att oktober, en opålitlig börsmånad, på torsdag är över. Facit hittills är en uppgång med 9 procent vilket är den näst bästa uppgången sedan 1981. November och december har historiskt oftare inneburit kursuppgångar än nedgångar.

Stiger inte kurserna innan nyåret finns det goda chanser att de gör det i januari. Här är tre skäl till varför 2002 börjar med rally:

2. Skatteplanering Känt är att januari historiskt har varit den bästa månaden för börsen i allmänhet och småbolagen i synnerhet. Mindre bekant är att om januari dessutom har föregåtts av ett dåligt börsår, precis som i år, har avkastningen varit extra hög. I fjol hade Carnegies småbolagsindex t ex sin bästa januari sedan 1993 och steg med 7 procent. 1993 föregicks januari av ett riktigt uselt börsår och småbolagen steg med hela 20 procent. Efter mellanåret 1994 steg de också starkt i januari 1995.

En förklaring till fenomenet är att småbolagen till större delen ägs av privatpersoner som måste skatta för sina reavinster. I slutet på året säljer de sina förlustaktier i syfte att kvitta bort reavinster. I år är det inte lika många som sitter med orealiserade vinster. Men desto fler lär ha förluster som de kan plocka fram.

3. Window-dressing Fula ankungar i institutionernas portföljer har en tendens att gallras ut inför årsskiftet. Allt för att förvaltarna inför sina kunder inte ska behöva skylta med årets skörd av felbeslut. Sådana är det rikligt med i år. Men redan nästa år är det fritt fram igen för nya misstag.

4. Bonusjakt Efter årets börsnedgång, hittills 27 procent, är sannolikt många bonusar i finansbranschen rökta. Istället lär finanstjänstemännen be en bön för att avvärja att ”en meningslös kursuppgång” i slutet på året tär på nästa års förhoppningsvis fetare bonus. Incitamenten att handla upp aktierna redan år är därför små. Då är det bättre att ligga lågt och skjuta uppgången till 2002.

Det är inte bara årsskifteseffekter som kan göda börsen. I flera portföljtekniska avseenden har själva börsnedgången gjort den svenska aktiemarknaden till ett mindre farligt ställe att vara på.

5.Utkavling av börsvärden I juni förra året stod de tre största bolagen Ericsson, Skandia och H&M för hela 46 procent av det totala värdet på Stockholmsbörsen. Idag svarar trion Ericsson, H&M och Nordea för bara 26 procent av börsvärdet. Det är i nivå med 1995 då trion hette Astra (utan Zeneca), Ericsson och Volvo.

Telekombolagens kursras har även kavlat ut värdena på fler branscher och begränsat fallhöjden på börsen. En sifferlek där en tredjedel av Affärsvärldens nio huvudbranscher stiger med 25 procent, en tredjedel är oförändrade och en tredjedel faller med 25 procent ger som sämst en utveckling på minus 15 procent. Vid årsskiftet hade samma räkneövning givet ett börsras på minus 17 procent.

6. Stötdämparen Ericsson Ericsson är med sina 14 procent av det totala marknadsvärdet börsens enda aktie där förvaltarna på grund av regeln om maximalt 10 procents vikt måste ligga underviktade mot de index de följer. Men i takt med att Ericsson krympt har de kunnat fylla på med mer Ericssonaktier. Och så länge aktien svarar för mer än en tiondel av börsvärdet lär de fortsätta att vara på köpsidan.

7. Alerta företag Lågkonjunktur, lägre efterfrågan och krisklimat har abrupt väckt företagsledningarna ur törnrosasömnen efter niotalets makalösa konjunktur- och kursuppgång. Det är inte bara av ondo. Allt fler ser över sin kostnadsstruktur, sjuka delar av verksamheten amputeras och en organisationsförändring som tidigare skulle ha möt hårdnackat motstånd kan nu kanske genomföras.

Förhoppningsvis har företagen dragit ned på rätt saker, blivit effektivare och behållit större delen av sin långsiktiga intjäningsförmåga den dag efterfrågan vänder upp. Om inte så har de i alla fall blivit alertare och står på tårna för att sparka igång nya besparingsprogram. Det minskar risken för obehagliga överraskningar.