AP-FONDERNA: AP-tricket

Att staten skall dra in upp till 350 miljarder kronor från AP–fonden är en bokföringstransaktion. Fonden har ingen betydelseför tjänstepensionerna, som är reglerade i lag. Att staten haren stor skuld och samtidigt en fond som lånar ut jättebelopp ärinte rimligt.

Nu skall ju AP-fonden ändå avvecklas och ersättas medindividuellt styrda premiereserver. Eftersom pensionsavgifteninte räcker både till fonduppbyggnad och till utgående pensionerär det meningen att de gamla pensionerna under några årtiondenskall betalas av AP-fonden, som därmed kommer att i det närmasteavvecklas.

Samtidigt skall AP-fonderna betala bland annat förtidspensioner,eftersom den nya pensionsavgiften på 18,5 procent enbart skallgå till pension åt de som har betalat avgiften. Om staten drarin en del av AP-fonden blir skillnaden att staten direkt fårbetala de pensioner som inte är avgiftsstyrda, i stället för attbetala räntor till AP-fonden, som i sin tur betalar pensionerna.Samtidigt kan även bokföringstransaktioner ibland få realaeffekter. Om AP-fonden hade placerat enbart i statspapper hadeoperationen förenklats och inte satt några spår alls påfinansmarknaden. Men nu har AP-fonden bara drygt en tredjedel avsitt kapital på 600 miljarder placerat i statsobligationer. Omstaten skall dra in 350 miljarder måste det alltså bli en heldel av den andra stora tillgångsposten, som ärbostadsobligationer.

En tanke är att omkring 100 miljarder i privata obligationerdras in till riksgäldskontoret och får ligga där tills deförfaller. Men till detta kommer i så fall att AP-fonden, om denblir utan statsobligationer, måste börja sälja andra tillgångarnär den med minskad avkastning måste börja betala utgåendepensioner genom att tära på kapitalet.

Därmed minskar på sikt statens innehav av privata obligationer,kanske också aktier och fastigheter. Enligt EU-kriterierna fårinte statens innehav av annat än statspapper räknas av frånbruttoskulden. När privata obligationer förfaller hosriksgäldskontoret eller säljs ut av AP-fonden minskar därförstatsskulden, enligt EU:s sätt att räkna (men inte nettoskulden).Om räntorna påverkas av transaktionerna är svårt att bedöma.Minskat utbud av statsobligationer skulle kunna sänka räntorna,men minskad efterfrågan på bostadsobligationer borde i ställetkunna höja räntorna på dessa. Allt beror på hur effektivmarknaden är, som det heter. Även portföljsammansättningen börförändras. I princip är de svenska räntorna internationelltbestämda, och skulle därmed inte påverkas. Möjligen kan denbokföringsmässiga minskningen av statsskulden skapa ett ökatförtroende för placeringar i Sverige, vilket i så fall generelltsänker räntorna.En god sak med indragningen av AP-fonderna är attpolitikerna upphör med det mångåriga bedrägeriet att fondernahar varit avsedda att trygga pensionerna, varit pensionärernaspengar som det har sagts. Pensionerna bestäms enligt lag, liksomsjukförsäkring, a-kassa, barnbidrag och alla andrainkomstöverföringar. Några fonder behövs inte. Det somgaranterar utbetalningarna är motsvarande årliga skatter ochavgifter.

Men när tjänstepensionen infördes trodde politikerna att detprivata sparandet skulle sjunka och att ökad konsumtion skullemedföra överhettning. Därför infördes en avgift som från börjanvar större än de utgående pensionerna. Resultatet blev enfonduppbyggnad. Utan denna skulle man ha fått stora överskott istatsbudgeten, som kunde bli svåra att förklara.

För övrigt medförde även AP-fonden en kraftig expansion av deoffentliga utgifterna i form av billiga lån tillbostadsbyggandet.

Numera anser många ekonomer att det vore en fördel med storapensionsfonder, eftersom det skulle öka sparandet i ekonomin ochdärmed troligen investeringarna. Problemet är att en sådanfonduppbyggnad måste ske genom att avgiften under decennier blirstörre än vad som motsvarar pensionerna.

BILDTEXT: Erik Åsbrink lyckas med ett bokföringstrick på 350miljarder.