Bankpolisens beska besked

Är nuvarande kapitaltäckningsregler tillräckligt bra?

– De gamla reglerna var definitivt inte bra och det har vi sett bevis på nu. Till exempel låg en del värdepapperiseringsrisker, det vill säga vissa delar av strukturerade kreditprodukter, kvar hos bankerna. Basel 2 har löst dessa problem men det är för tidigt att dra en slutsats, då vi inte har hunnit använda de nya reglerna fullt ut ännu. Sedan finns det områden som inte är tillräckligt bra, där vi redan nu börjat göra förändringar. Vi har underskattat vissa typer av risker. Det är helt klart att man har för låga krav på kapitaltäckning för “trading book” och det har inte tagits tillräcklig höjd för strukturerade produkter i olika värdepapperiseringar.

Många tror att de formella kapitalkraven på bankerna kommer att höjas, vad tror du?

– Det blir förändringar, men det är svårt att säga några nivåer. I princip vill bankerna ha så lite kapital som möjligt, när det inte går, så vill de ha så dålig kvalitet på kapitalet som möjligt. Det är möjligt att 8-procentgränsen för kapitalbasen ligger kvar, men jag tror att det blir högre krav på primärkapital än dagens 4 procent. Men redan i dag är det väldigt mycket av supplementärkapitalet, tier 2, som inte räknas av kapitalmarknaden, vilket märks på ratinginstitutens och investerarnas agerande.

– Jag tror det är viktigt att vi har kapitalregler som är så trovärdiga att diskrepansen som i dag finns mellan marknaden och det regelmässiga kapitalet minskar. Det spelar ingen roll om vi säger att det är okej att minska kapitalet om marknaden i stället drar upp kapitalkravet.

I Kanada finns ytterligare en regel som säger att bruttoskuldsättningsgraden får vara högst 20 gånger eget kapital, får vi se den typen av begränsningar här också?

– Diskussionen pågår internationellt och jag tror att det viktigt att vi har ett globalt grundregelverk som är samma. Sådana här regler börjar bli en praxis och finns i USA, Kanada och Schweiz. Det kan nog vara vettigt att ha någon typ av sådan här regel som komplement. Det blir ytterligare en indikator som kan fungera som ett standardiserat mått att förhålla sig till. Men exakt hur det ska utformas är en annan femma.

I Spanien får bankerna bygga reserver för framtida kreditförluster. Något för oss?

– Det är absolut en av de lösningar jag tycker att man ska titta på. Vi måste ha gemensamma regler, men det finns något i den spanska modellen som är rätt så tilltalande. Samtidigt finns redan en sådan struktur i nuvarande kapitalregler i och med direktiven om att antaganden som sträcker sig över en konjunkturcykel ska läggas in i modellerna.

– Nuvarande system fungerar i en värld där utlåningen är konstant, i en värld med cykler fungerar det inte riktigt. I grunden är det så att bankernas marginaler består av en del som ska täcka framtida förväntade förluster och en som är bankens vinst. Sedan finns eget kapital som ska ta oväntade förluster. Men eftersom man inte reserverar för den förväntade förlusten, utan den hanteras som vinst, beskattas och delas ut till aktieägarna, innebär det att kapitalet och intjäningen måste ta både den förväntade och icke förväntade förlusten.

Basel 2 saknar regler för likviditetshantering, hur arbetar ni i dag och vad är på gång?

– Vi tar in uppgifter från bankerna om hur deras likviditetshantering ser ut. Vi tittar på deras rutiner och de facto på hur likviditeten ser ut, löptider och finansieringskällor. Det här är ett område där det behövs ordentliga regelverk. Arbetet pågår internationellt, men vi funderar också mycket på vilka hårdare krav som ska ställas på likviditetshantering.

Vissa länder har likviditetskvoter, vilka krav kan du tänka dig?

– Det finns olika alternativ att fundera på, men vi har inte kommit så långt att vi kan säga åt vilket håll det lutar. Nu handlar det mycket om likviditetshanteringen, men att ha någon typ av kvantitativa regler ligger nära till hands att tänka sig.

Vad tycker du om att införa krav på central clearing av kreditderivat?

– Vi behöver absolut mer central motpartsclearing för att få bättre genomlysning och riskhantering. Men det fungerar inte för alla instrument. För CDS, credit default swaps, som är standardiserade och likvida fungerar det utmärkt. Men för mer strukturerade derivat där det inte finns likviditet är det nästan omöjligt för en central motpart att hantera sina risker.

Komplexa instrument som CDO2 har orsakat stora förluster, ska de förbjudas?

– Nej, det ska man inte göra. Vi hade diskussioner på 1980-talet efter optionsskandaler i Folksam och Stockholm stad om att förbjuda optioner, för att det är farliga instrument. Men optioner är fantastiskt bra instrument använda på rätt sätt. Däremot ska man inte köpa instrument som man inte begriper. Den som köpt en CDO2 och säger sig ha förstått ljuger, för det är i princip omöjligt att förstå. Därför kommer instrumenten sannolikt inte att finnas kvar.

Larosièregruppen föreslår att dagens rådgivande kommittéer inom EU görs om till tre tillsynsmyndigheter. Vad tycker du om det förslaget?

– Vi är positiva till det. Vi behöver gå mot en lite hårdare harmonisering i Europa. Vi har redan ett gemensamt grundregelverk, men det har implementerats med ganska många nationella särregler som försvårar, både i normala tider och i krislägen. Sedan vill vi hellre se en myndighet i Europa än tre. Vi tror att det finns väldigt bra synergier med att ha en “single supervisor”, som vi har haft i Sverige sedan 1991. Men det är en del av finjusteringen, vi får se exakt hur det ska sättas upp och riggas.

Vad händer om en stor gränsöverskridande bank som Nordea får problem?

– Mycket av arbetet som vi gör i Norden och Baltikum är modell för det man nu vill göra i Europa. För Nordea har vi redan ett tillsynskollegium med representanter från berörda myndigheter. Något vi har väldigt positiva erfarenheter av. Men vi har inte kommit i riktiga besvärligheter än, och det vet vi inte om vi gör. På annat håll, där bankerna har kommit i besvärligheter på grund av tillgångar som förlorat värde, är lärdomen att man är väldigt gränsöverskridande i goda tider men väldigt nationell i kristid, vilket försvårar. Därför tror jag att en starkare reglering på EU-nivå är viktig för att se till att det blir symmetri i såväl goda som dåliga tider.

Gemensamt insättarskydd är en annan sak som diskuterats, vad tycker du?

– Det är viktigt att tillsyn och skyddsnät på något sätt håller ihop. Alla är överens om att det måste göras, men det som gör frågan svår på EU-nivå är att om man har en samsyn kring insättarskyddet behövs också en idé om varifrån pengarna ska komma. För den som har makten över tillsynen har också ett ansvar att vara med att finansiera om det går över styr. Alla de här frågorna måste hänga ihop och det tror jag är mycket svårare att hantera än att vi tillsynsmyndigheter ska samarbeta med varandra.

Är det vettigt att dela upp bankerna i samhällsviktiga respektive investmentbanker?

– I USA har det funnits ett antal banker som omfattats av mer rigorös tillsyn och sedan har andra institut haft mindre tillsyn för att de inte varit systemviktiga. Och det är dessa som varit med och ställt till med en del av problemen, minst sagt. Det är inte så enkelt att bara dela upp bankerna i smala banker och kasinolådor, som de kallas i medierna.

– Det har funnits en tanke att vi ska göra det som behövs för att skydda betalningssystemet och låta de andra gå omkull. Vi trodde kanske lite mer på den tanken innan krisen än vad vi tror på den nu. Det är för integrerat. Det sades att försäkringsbolagen inte har med finansiell stabilitet att göra och ändå handlar en av de största räddningsaktionerna som gjorts i USA om ett försäkringsbolag. En av de stora lärdomarna från krisen är att vad som är systemviktigt inte är så statiskt som vi trott tidigare. Det gör att en sådan institutionell uppdelning i alla fall inte räcker som lösning.

Hur ser finansmarknaden ut om fem år, vad ser du för stora förändringar?

– Jag tror att det beror väldigt mycket på vad som kommer att hända de närmaste 12-18 månaderna. Hur världen kommer igenom lågkonjunkturen och i vilket skick det finansiella systemet är då. Det tror jag är avgörande för hur vi ska se på framtiden.

Om du bara får genomföra en reform, vad skulle du göra då?

– Konkurrensutsatta finansmarknader kommer alltid att innebära en viss risk för bubblor och finansiella kriser, det är inget som tillsynsmyndigheter kan avvärja till 100 procent. Men risken minskar även om det finns ett tydligt och konsekvent internationellt regelverk, utan arbitragemöjligheter. Så ett harmoniserat globalt skatte-, redovisnings och tillsynsregelverk, det vore något att hoppas på!