Bevare oss för börsen

Valör går varje höst in i en period av intensivt studiearbete. Förmodligen är det stämningen av skolstart i luften som gör det. Men nu för tiden är det inte så mycket böjning av redan märlformade tyska verb, lösande av andragradsekvationer och pluggande om första världskriget. Nu är det i stället strategin för den kommande säsongens aktieinvesteringar som utarbetas. Och läget är bistert.

Låt oss till en början konstatera att börsen har gått väldigt bra i år. Det gör att de flesta företag redan är rimligt värderade eller, i värsta fall, alldeles för dyra. Räntorna är ruskigt låga. Egentligen kan de bara gå uppåt.

Om räntorna nu stiger, så beror det säkert mer på realräntekomponenten än på att det faktiskt händer någonting i ekonomin. Och i så fall faller börsen.
Om räntorna inte stiger, så är det i stället ett tecken på att det är fara å färde i ekonomin.
I ett sånt läge blir det naturligtvis inte möjligt att räkna med att börsbolagen ökar sin försäljning.

För att rädda bolagens vinster måste företagsledningarna i stället sänka kostnaderna. Det blir till att skära i de magra verksamheter som återstår efter fyra års hårdbantning. Följden blir en krympande ekonomi snarare än en växande. Och i det scenariot faller börsen.

Om EMU-valet i Sverige leder till ett nej, tar kommunister och militanta fanerogamer över hela riket. Det bådar inte gott för företagsamheten. Om EMU-valet i Sverige leder till ett ja, flyttas all makt till Europapolitikerna. Då säger det sig självt att ingen tänker gynna några små nordiska företag på bekostnad av Europajättarna. Det bådar inte heller gott för företagsamheten.

På branschnivå är det inte mycket muntrare.
Verkstadsindustrin handlas till sina högsta kurser någonsin, trots de dåliga tiderna. Det kan bara sluta på ett sätt: i tårar.

Skogsindustrin ligger inte långt efter. Ty om dollarn fortsätter att vara så svag som den är i dag, gynnas de amerikanska bolagen på de nordiska skogsjättarnas bekostnad. Om dollarn stiger, så faller de stora amerikanska placerarnas intresse för skogen snabbt och därmed även värdet på de nordiska bolagen. En moment 22-situation är vad det är.

Bankerna skall vi bara inte tala om. Herre gud, så mycket stryk de kommer att få den dag tillväxten är här igen och räntorna stiger. Smällarna i obligationsportföljerna kommer att höras långt utanför rikets gränser. Om tillväxten dröjer, är det förr eller senare dags för en ny bankakut, på grund av massarbetslöshet och åtföljande kreditförluster för kreditinstituten.
Läkemedelsbolagen hotas av lågpriskonkurrenter och smartare uppfinnare i mindre bolag.

Telekomindustrin har kraschat förr och kommer säkert att göra det igen. Någon lär snart inse att man får hudcancer av att fotograferas med kameramobil. Då får Investor, Industrivärden och de andra än en gång lätta på det slitna lädret för att rädda riket. Om de inte vid det laget har förlorat alla sina pengar på tredjegenerationsoperatörer, förstås.

I så fall går allt åt skogen, och vad återstår då av den svenska företagsamheten? Bara Systembolaget, vilket förklarar Göran Perssons val av partner. För kanske kommer bolaget att behöva en ny mediechef när regeringen tvingas avgå.